Solstrålning i Sverige sedan 1983

Den inkommande solstrålningen vid markytan har i genomsnitt ökat sedan 1980-talet i Sverige. Variationen från år till år är dock stor och påverkas i hög grad av förhållandena under sommaren.

I figurerna nedan visas årsvärden av ackumulerad globalstrålning och solskenstid för de tolv av SMHIs strålningsstationer som varit i drift sedan 1983. Ackumulerad globalstrålning är den samlade solenergin från hela himlen mot en horisontell yta. Solskenstiden är den tid den direkta solstrålningen överstiger 120 Wm-2.

En fet svart kurva visar medelvärdet av alla stationer. En grå streckad linje visar trenden för medelvärdena över perioden. Det framgår att solstrålningen har ökat i genomsnitt sedan 1980-talet.

Sverige är ett avlångt land i nord-sydlig riktning och eftersom solen oftast står lägre i norr så får vi i allmänhet mindre solstrålning i där jämfört med de södra delarna. Men det finns andra effekter som rubbar detta förhållande. Inte minst för solskenstiden skiljer det mycket mellan kust och inland beroende på olikheter i molnighet.

Eftersom dagarna är korta och solen står lågt under vinterhalvåret i Sverige så kommer årsvärdet att påverkas kraftigt av förhållandena under sommaren. Den molniga sommaren 1998 samt den soliga våren-sommaren 2018 gör att dessa år verkligen sticker ut i diagrammen.

Varför är inte serien längre?

Det finns svenska mätningar av solstrålning längre tillbaka i tiden men de är inte direkt jämförbara med dagens mätningar. Stationer har flyttats, mätinstrument har bytts och detta medför små systematiska skillnader som ännu inte är helt klarlagda. Om man skulle visa dessa äldre data i samma diagram skulle det tyda på förändringar som inte är verkliga.