Vattnet på jorden befinner sig i ett ständigt kretslopp. Från haven, sjöarna och marken avdunstar vatten och det bildas vattenånga. När den kommer upp i atmosfären kondenserar vattenångan och det bildas moln och nederbörd. Den nederbörd som faller över land fortsätter via marken och grundvattnet till sjöar och vattendrag på sin väg mot havet igen.
Bildningssätt
Moln består av mycket små vattendroppar, eller om molnen når tillräckligt högt i atmosfären iskristaller eller underkylda vattendroppar. Iskristallerna har en tendens att växa till på molndropparnas bekostnad och kan slå ihop sig till snöflingor. När snöflingorna blivit tillräckligt tunga faller de mot marken. De smälter sedan till regndroppar om de passerar tillräckligt varma luftlager.
I varma delar av världen bildas ibland regndroppar direkt utan att det först bildats snöflingor.
Olika typer av nederbörd
Vilken form nederbörden har när den når marken beror på vilken temperatur och fuktighet atmosfären har.
- Om snöflingorna hela tiden faller genom luftlager med minusgrader är det snö som når marken.
- Om snöflingorna faller genom luftlager med plusgrader kan snöflingorna hinna smälta till regndroppar innan de når marken. Om luften är tillräckligt torr kan dock snöfall förekomma vid flera plusgrader.
- Om snöflingorna bara delvis hunnit smälta till regndroppar kallas det snöblandat regn.
- Om snöflingorna hunnit smälta till regndroppar och sedan faller genom ett kallt luftlager närmast marken kan underkylt regn bildas. Alternativt kan regndropparna frysa till iskorn.
- Nederbördspartiklar som upprepade gånger rör sig upp och ner genom lager med underkylda molndroppar kan växa till hagelkorn.
Nederbördens fördelning i Sverige
Det finns flera faktorer som bidrar till att vissa delar av Sverige får mer nederbörd än andra. Men den dominerande vindriktningen är den kanske allra viktigaste.
När vinden blåser in mot höga berg tvingas den uppåt med avkylning, kondensation och nederbörd som följd. De västra fjälltrakterna får därför normalt de största nederbördsmängderna i Sverige eftersom det oftast blåser västliga vindar. I Sarek- och Sulitelmafjällen faller omkring 2 000 mm per år. Dessa värden bygger i viss mån på indirekta mätningar och uppskattningar, eftersom det inte finns några direkta nederbördsmätningar från dessa områden.
Västsidan av Sydsvenska höglandet uppvisar ett nederbördsmaximum i södra Sverige. Där faller det i genomsnitt nästan dubbelt så mycket nederbörd än vid ostkusten. Men ingen regel utan undantag, i vädersituationer med ostliga vindar kan det vara Östersjölandskapen som får mest nederbörd.
Det finns också ett nederbördsmaximum 1-2 mil innanför Norrlandskusten. Detta nederbördsmaximum byggs upp främst i situationer med vindar mellan sydost och nordost. Då hävs luft från havet upp mot den på sina håll höglänta Norrlandskusten.
Eftermiddagsskurar i inlandet sommartid
I havsbandet är det som regel mindre årsnederbörd än i inlandet. Påtagligast är skillnaden under sommaren. Det beror på att solen värmer upp markytan mer än havsytan, vilket leder till att luften över land stiger uppåt och därmed avkyls, vilket kan medföra eftermiddagsskurar.
Extrema nederbördsklimat i världen
Inom områden där luften tvingas uppåt bildas moln och mycket nederbörd. Västra Norge är därför det nederbördsrikaste området i Skandinavien. Vissa områden får där ungefär tre gånger så mycket nederbörd som de nederbördsrikaste bebodda områdena i Sverige.
De allra nederbördsrikaste nederbördsstationerna i världen, till vilka räknas bland annat Mount Waialeale på Hawaii samt Cherrapunji och Mawsynram i nordöstra Indien, uppvisar en normal årsnederbörd på 11000-12000 mm per år.
De flesta av jordens stora öknar ligger nära vändkretsarna, och vid dessa ligger stabila högtryck året runt. I högtrycken sjunker luften sakta neråt, och det leder till molnupplösning och extremt lite nederbörd.
I vissa ökenområden i Sahara och i norra Chile samt i det inre av Antarktis brukar den genomsnittliga årsnederbörden sättas till noll, men där kan det ändå komma lite nederbörd vissa år.