Närheten till norra Atlanten och de förhärskande vindriktningarna ger ett för latituden mycket milt klimat under vinterhalvåret. Lågtrycken ger dessutom ett tämligen nederbördsrikt klimat där nederbörden faller året om. Dock kan tämligen långa perioder med torrt väder förekomma i samband med att blockerande högtryck styr lågtrycken norr och/eller söder om Sverige.
Enligt Köppens klimatsystem hör Götaland och sydligaste Svealand enligt den nya normalperioden 1991-2020 till den varmtempererade zonen med lövskog som naturlig dominerande naturtyp. Under den förra normalperioden 1961-1990 gällde detta i huvudsak endast södra Sveriges kustområden. Större delen av landet har dock kalltempererat klimat med ordentliga snövintrar och barrskog (taiga) som dominerande vegetationstyp.
Lokalt i fjällen förekommer också tundraklimat med enbart mindre växter i form av dvärgträd och örter. Gränsen till tundran sammanfaller alltså i stort sett med trädgränsen som ligger på närmare 900 m höjd i de södra fjällen och på omkring 600 m i de nordvästra delarna av fjällkedjan.
Temperatur
Temperaturen pendlar kraftigt beroende bland annat på vilken sida om polarfrontzonen som vi befinner oss. Vintertid spelar vindriktning, vindhastighet och molnmängd en mycket stor roll för temperaturen. Under vintern återfinns den kallaste luften ofta i dalgångarna. Sommartid är det tvärtom kyligast högst upp på fjälltopparna.
Medeltemperaturen i januari ligger för normalperioden 1991-2020 på 1-2 plusgrader på många håll vid Götalands kuster, medan de kallaste dalgångarna i inre Lappland har -15°. Som lägst når temperaturen ibland under -40° i sådana dalgångar.
Under juli ligger medeltemperaturen för normalperioden 1991-2020 på cirka 18° på många håll i Götaland och södra Svealand. De allra högsta temperaturerna på 38° har vid ett par tillfällen avlästs i sydöstra Sverige, dock före 1961.
De lägsta julimedeltemperaturerna återfinns på fjälltopparna i Jämtlands- och Lapplandsfjällen. Bland våra stationer har Tarfala i Kebnekaiseområdet den lägsta normala julimedeltemperaturen med 8°.
Nederbörd
Nederbörd faller året om, dock rikligast under sommar och höst. Då de flesta lågtrycken rör sig in över landet från väster eller sydväst hamnar den mesta nederbörden i landets västra delar.
I fjällen nära gränsen mot Norge faller lokalt 1500- 2000 mm per år. Några officiella väderstationer finns dock ej i dessa områden. I sydvästra Sverige återfinns landets blötaste bebodda områden med 1000- 1300 mm per år som normal nederbörd.
I övrigt ligger den uppmätta årsnederbörden i allmänhet på 500- 800 mm. Minst nederbörd faller dels på mindre öar längs Östersjön, dels i vissa dalgångar i nordligaste Lappland med omkring 400 mm per år.
Årstidsvariationer
Sommartid kommer nederbörden ofta som åskskurar. Då kan stora mängder nederbörd i form av regn eller hagel falla på kort tid. Den största officiella dygnsnederbörden ligger på 198,0 mm i Fagerheden i Norrbotten den 28 juli 1997, men privata mätningar på över 200 mm har förekommit vid flera tillfällen.
Under ett våldsamt åskväder bedöms cirka 300 mm ha fallit på östsidan av Fulufjället i Dalarna den 30-31 augusti 1997, ett regn som gav extrem erosion i bäckar och åar i området.
Under vintern faller mycket av nederbörden som snö utom i södra Sveriges kusttrakter där regn dominerar. Snötäcke förekommer dock även där under kortare perioder, medan norra Sverige och då framför allt fjällen har snötäcke under i genomsnitt drygt sex månader om året. I fjällen blir snötäcket ofta meterdjupt under senvinter eller tidig vår.
Tydligt varmare...
I figuren nedan visas hur medeltemperaturen över hela året förändrats sedan 1860. Sedan 1990-talets början har en tydlig uppvärmning ägt rum jämfört med normalperioden 1961-1990.
Grovt sett rör det sig om ungefär en grads ökning mellan normalperioderna 1991-2020 och 1961-1990. Mer detaljerade analyser visar att ökningen varit allra tydligast under vintern med cirka två grader i främst landets mellersta och norra delar. Minst har ökningen varit under sommaren och hösten med knappt en grad i genomsnitt för Sverige.
Andra indikationer på temperaturuppgången är bl.a. att trädgränsen klättrar uppåt i fjällen, att glaciärerna överlag krymper, att flera värmeälskande djurarter sprids norrut och att snösäsongen blivit kortare i södra och mellersta Sverige.
Blickar vi längre tillbaka så kan vi se att det skedde en nästan lika stor, men långsammare, temperaturökning från slutet av 1800-talet till omkring 1930-talet.
... och något blötare
Jämförs nederbörden för normalperioderna 1991-2020 och 1961-1990 på samma sätt, så framgår det att vi haft en tydlig ökning i större delen av landet, på en del håll med över 10% vilket måste anses som mycket även om nederbörden har stor variabilitet. I södra Norrland och nordöstra Svealand finns dock områden med i stort sett oförändrad nederbörd.
Sett mer i detalj har nederbörden ökat samtliga årstider utom hösten där den snarast minskat något i genomsnitt för landet.
Då både temperatur och nederbörd har ökat kan man förvänta sig att både tillrinningen och avdunstningen gjort detsamma.
