Vanlig dimma som sveper in allting i ett grått och tätt töcken är inte speciellt spännande, till exempel de utbredda dimmor som bildas under vår och vinter då varm och fuktig luft strömmar ut över kallt vatten.
Sjörök däremot, uppstår då vattenytor kommer i kontakt med betydlig kallare luft. Genom avdunstning från vattnet får man då ett fuktigt luftskikt med ungefär vattnets temperatur.
Den uppvärmda luften stiger sedan i form av "blåsor" och blandas med den omgivande kalla luften. På så sätt kondenseras vattenångan och ger upphov till ett tunt skikt med dimma närmast vattendragets yta och når sällan mer än ett tiotal meters höjd.
Det omblandade luftpaketet kan nå mättnad med relativ fuktighet 100%, trots att ingen av de två ingående luftmassorna är mättad.
Genom de livliga vertikala rörelserna i skiktet får dimman ett ojämnt och rörligt utseende, sjön ryker. Vid sträng kyla kan dimman bestå av iskristaller och kallas då frost- eller isdimma.
Den här typen av dimma är speciellt vanlig under vintern över vattenytor som av en eller annan orsak inte isläggs, till exempel längs en forssträcka eller på älvsträckan närmast nedanför ett kraftverk.
Sjöröken är mycket vanlig när lufttemperaturen sjunker under -20°C, men turligt nog sprids den sällan något längre stycke från det öppna vattnet.