På SMHI finns ingen lång tradition att ge speciella personnamn till stormar och andra oväder. I stället har stormar ofta kommit att benämnas efter det datum eller den veckodag de inträffat, eller det område som drabbats hårdast.
"Ölandsstormen 1985", "allhelgonaorkanen 1969", "julstormen 1902" och "yrväderstisdagen 1850" är några exempel på detta.
Sedan mitten av 1990-talet har den norska vädertjänsten namngett oväder som föranleder ”varsel om ekstremvaer”. Det gäller bland annat stormen Gudrun i januari 2005. Eftersom detta oväder i högsta grad berörde även Sverige så plockades namnet upp av massmedia och blev sedan väl etablerat.
Ytterligare några oväder efter Gudrun har haft namn som härstammat från den norska vädertjänsten. Eftersom oväder ofta kommer från väster så hinner den norska vädertjänsten ofta utfärda ett namn innan ovädret når Sverige. Sedan hösten 2013 namnger även den danska vädertjänsten svåra stormar.
Den svenska, danska och norska vädertjänsten brukar numera ha en dialog om eventuell namnsättning av stormar. Respektive land har en modell eller lista för val av namn och har någon vädertjänst redan hunnit sätta ett namn på en storm väljer i regel övriga vädertjänster att använda samma namn.
Skulle ett oväder utvecklas kraftigt över Sverige utan att vare sig den danska eller norska vädertjänsten utfärdat något namn, så namnges det av SMHI genom att helt enkelt välja något av ovädersdagens namn enligt almanackan.
Första gången SMHI gav ett oväder namn enligt denna princip var i samband med stormen "Simone" den 28 oktober 2013. Senare namngav SMHI även stormen "Sven" den 5 december samma år. Men helt ny är inte denna idé. En storm vid Öland 1985 har ibland kallats Emmastormen, eftersom den inträffade den 23 juli då Emma har namnsdag.
Tropiska cykloner
När det gäller tropiska cykloner finns sedan lång tid tillbaka ett internationellt namngivningssystem.