Söndagen den 24 januari 1875 inträffade en av de mest exceptionella händelserna i svensk väderhistoria. Den gången var det med den stränga kylan som förtecken.
De minimitemperaturer som uppmättes den 24 januari 1875 saknar motstycke för de flesta stationer i Svealand och nordostligaste Götaland som varit i drift sedan den tiden.
Som exempel kan vi ta Uppsala. Där hade man en minimitemperatur på -39,5°. Den näst lägsta temperaturen i hela den 300-åriga temperaturserien är -33,1° den 13 januari 1881.
Den lägsta temperaturen i Uppsala under 1900-talet är -30,3° den 25 januari 1942. Den gången kändes dock kylan värre än så, eftersom det samtidigt rådde kraftig nordostlig vind. Än blygsammare jämfört med 1875 är den hittills lägsta temperaturen i Uppsala detta sekel, nämligen -25,0° den 2 mars 2005.
I Stockholm var det -30,0° den 24 januari 1875. Där var det dock kallare med -32,0° den 20 januari 1814. Uppsala rapporterade -31,5° vid det tillfället.
Av de stationer som fortfarande är aktiva och var i drift 1875 är det fem stationer som har sitt köldrekord från den 24 januari 1875. Som framgår av tabellen så är det i flera fall en stor marginal till den näst lägsta temperaturen i mätserien.
| Station | 24 januari 1875 | Näst lägsta temperatur |
|---|---|---|
| Uppsala | -39,5° | -33,1° den 13 januari 1881 |
| Västerås | -36,5° | -31,8° den 16 februari 1979 |
| Örebro | -36,0° | -31,5° den 2 januari 1877 |
| Linköping | -33,5° | -32,0° den 27 januari 1942 |
| Falun | -42,0° | -37,9° den 1 januari 1979 |
I det här sammanhanget utgör Falun ett specialfall. Kvicksilvret i termometern hade frusit och gick inte att avläsa. Observatören skrev "mera än -40° " i morgonobservationen. Sedan har temperaturen interpolerats till -42°. Om det grundades på någon ytterligare information vet jag inte. Det måste i alla fall ha varit kallare än -38,9° som är kvicksilvers fryspunkt och alltså köldrekord i vilket fall.
Landskapsrekord
-39,5° i Uppsala och -36,5° i Västerås är inte bara köldrekord för respektive stationer, utan även köldrekord för landskapen Uppland och Västmanland. Västerås delar det västmanländska köldrekordet med Nora som också hade -36,5° samma dag.
Köldrekord sattes även för Närke med -38,5° i Askersund och Södermanland med -37,0° i Bie. De stationerna är dock numera inte i drift.
Det här är inte stationer som är kända för speciellt låga temperaturer och det finns säkert köldhål i de olika svealändska landskapen som hade ännu lägre temperaturer den 24 januari 1875.
Hur kallt skulle det då ha varit i norra Dalarna, till exempel i Särna, om vi haft stationer där och om de haft mätutrustning som klarat de låga temperaturerna?
Kanske under -50°, men det går ju inte att spola tillbaka bandet och göra om mätningen.
Vad ska vi då tro om temperaturen i välkända köldhål i nordligaste Sverige som till exempel Nikkaluokta och Naimakka? Nja, det är inte säkert att det var köldrekord där. Som vi ser av Meteorologiska Centralanstaltens analyskarta låg man där på nordflanken av högtrycket där det kan ha dragit in lite mildare luft med västlig vind.
"Meteorologens kommentar"
Vad skrev då den tidens meteorologer om den här unika händelsen?
I den dagliga väderbulletinen utfärdad av Meteorologiska Centralanstalten (föregångare till SMHI) noterade man visserligen att kölden uppgått till hittills aldrig iakttagna gradtal. Men texten var ändå relativt kortfattad. Om något liknande inträffat i dag hade förmodligen superlativen inte räckt till i massmedia.
Varför blev det så kallt?
Det är naturligtvis svårt att säga med säkerhet med tanke på det glesa observationsmaterialet. Väderanalyserna från Meteorologiska Centralanstalten visar att ett lågtrycksområde låg över Svealand den 20 januari 1875. Det följdes sedan av ett högtryck som växte ner över Skandinavien norrifrån och som låg centrerat över Svealand den 24 januari.
Högtrycket kom alltså från rätt håll. Vinden blåser medurs kring ett högtryck vilket gör att högtrycket föregås av nordliga till nordostliga vindar om det växer in från det hållet.
Inom högtryckets centrala delar den 24 januari kan vi anta att det var molnfritt och vindsvagt eller helt vindstilla.
Det var ont om direkta snödjupsuppgifter vid den här tiden, men nederbördsuppgifterna tyder på att det fallit en eller flera decimeter nysnö i samband med lågtrycket dagarna innan. Ett tjockt nysnötäcke har både en isolerande effekt och bidrar till effektiv värmeutstrålning från marken.
Sedan måste ytterligare något ha tillkommit som skiljde ut den här vädersituationen från alla liknande de senaste 150 åren. Förmodligen en kombination av låg fuktighet och mycket låga temperaturer i flera olika höjdskikt i nedre delen av atmosfären, vilket dämpade motstrålning från atmosfären.
Nog om kylan 1875 för den här gången. Nästa vecka återkommer jag med ett 175-års minne av en annan extrem väderhändelse under 1800-talet.
Sverker Hellström