Havsmiljö

Haven är kritiska för livet på vår planet. De producerar syre, ger oss energi och föda och stabiliserar vårt klimat. I haven ryms en mängd olika naturtyper vilka utgör livsmiljö för en stor mängd olika arter där varje art har sina specifika krav på hur dess livsmiljö ska se ut.

Det finns många faktorer som påverkar miljötillståndet i våra omgivande hav. Övergödning, marint skräp, klimatförändringar, försurning, främmande arter, miljögifter och överfiske är bara några exempel på följder av mänsklig aktivitet som påverkar vår havsmiljö negativt. Den biologiska mångfalden, artrikedomen och diversiteten i havets ekosystem, skapar en förmåga att stå emot miljöförändringar och upprätthålla de ekosystemtjänster som haven tillhandahåller.

Syre – en livsviktig förutsättning

Syre är den viktigaste gasen i havet och nödvändig för att majoriteten av organismerna i havet ska kunna överleva. Vid ytan tillförs syre genom upptag från atmosfären och genom algers fotosyntes. Därför är det oftast gott om syre i ytvattnet. I djupvattnet och vid botten kan syre däremot vara en bristvara. Syrgas konsumeras vid nedbrytning av organiskt material som sjunker ner från ytan och påfyllning av syre till djupvattnet kan endast ske genom att nytt vatten tillförs eller då vattenkolumnen blandas om. Perioder med syrebrist i Östersjön har förekommit historiskt men idag ser vi tyvärr att utbredningen av syrefria bottnar har ökat markant.

Näringsämnen – lagom är bäst

Även näringsämnen, särskilt kväve och fosfor, är en naturlig förutsättning för allt marint liv. Under vintern, när den biologiska produktionen är låg och vindarna blandar upp näringsrikt djupvatten, ökar halten av näringsämnen i vattenkolumnen. Koncentrationen av näringsämnen vintertid ger en uppfattning om hur mycket näring som finns tillgänglig under den kommande växtsäsongen.

Tillgången på näringsämnen sätter en gräns för hur stor den biologiska produktionen kan vara. Det finns ekosystem som är naturligt rika på näring, de som är näringsfattiga och allt där emellan. När alltför mycket näring tillförs i relation till ekosystemets naturliga förhållanden kallas det för övergödning. Övergödningen leder till att balansen i ekosystemet rubbas, vissa arter gynnas, andra missgynnas eller konkurreras ut och syrebrist kan uppstå.