Vindar kan röra sig i alla riktningar - horisontellt, vertikalt och i virvlar. Vind uppstår oftast av tryckskillnader i atmosfären.
Genom inverkan från jordens rotation, corioliseffekten, blir vinden efterhand nästan vinkelrätt mot den riktning åt vilket trycket faller mest. På norra halvklotet blåser det därför moturs (motsols) runt ett lågtryck.
Vinden mäts i både hastighet och riktning. Med vindriktning menas den riktning varifrån det blåser. Sydvästlig vind betyder alltså att vinden kommer från sydväst och blåser mot nordost.
Vindhastigheten anges i meter per sekund (m/s), men kan även beskrivas som till exempel måttlig eller frisk.
Vinden i Sverige och världen
I Sverige är de blåsigaste månaderna vanligen oktober-mars och maj-augusti de minst blåsiga.
Vindriktningen är oftast mellan syd och väst, men vinden vrider allt eftersom lågtryck och högtryck passerar, så även andra vindriktningar är relativt vanliga. Under vår och sommar förekommer dessutom sjöbris runt landets kuster med sin dygnsrytm i vindhastighet och vindriktning. Vindriktningen påverkas även av lokala terrängformationer. I exempelvis norra Sverige anpassar sig vinden gärna till älvdalarnas längsriktning, som ofta är från nordväst mot sydost.
Vid kuststationer är den högsta medelvind som uppmätts i Sverige 40 m/s vid Ölands södra grund den 17 oktober 1967. Den högsta byvinden är 43 m/s på Hanö den 3 december 1999.
Vid fjällstationer är den högsta medelvind som uppmätts 51,8 m/s vid Stekenjokk den 1 februari 2024. Högsta byvinden är 81 m/s som noterades i Tarfala 20 december 1992.
Den högsta byvind som har uppmätts i världen är 113 m/s i Barrow Island, Australien den 10 april 1996. Detta skedde i samband med den tropiska cyklonen Olivia.
Med hjälp av dopplerradar har man uppskattat ännu högre vindhastigheter i tornados. Den 3 maj 1999 fick man med denna indirekta mätmetod fram en vindhastighet på 135 m/s i en tornado i Bridge Creek i Oklahoma, USA.
Blåsigast på dagen
Vid tillfällen med liten molnighet så blåser det mer på dagen än på natten. Det är solen som är orsak till detta. När solen värmer upp markytan, värmer denna i sin tur upp de lägsta luftlagren.
Eftersom varm luft är lättare än kall luft, leder detta till att luften blir mer lättrörlig, vilket visar sig i att marknära luft börjar stiga uppåt och i att vindhastigheten och byigheten ökar. Under natten avkyls markytan genom värmestrålning ut mot världsrymden, och därmed avkyls också de lägre luftlagren (nära marken där vi mäter), med ökande stabilitet och lägre vindhastighet som följd.
Att vinden avtar framåt kvällen/natten är därför typiskt för dagar under sommarhalvåret då molnigheten är liten eller åtminstone minskar under kvällen. Högre upp på några hundra meter över markytan kan det fortsätta blåsa.
Under mulna dagar och under vinterhalvåret är solinstrålningen mindre och då är inte heller vindavtagandet mot kvällen så tydligt.
Varför blåser det kallt när solen gått i moln?
Dels kan det vara så att vinden upplevs som kallare då temperaturen närmast huden sjunker – vilket den ju gör om solvärmen försvinner. Det kan också vara en riktig iakttagelse om det rör sig om ett kraftigt bymoln som skymmer solen.
Oftast blåser en svag och ganska varm vind in mot kraftiga bymoln, men när molnet kommer riktigt nära vänder vinden plötsligt, ökar i styrka och blir betydligt kallare. Detta inträffar många gånger ungefär samtidigt som solen går i moln.
Att det blåser in mot bymolnet beror på att det råder kraftiga uppvindar i dess inre. Därvid strömmar luft från omgivningen in mot molnet. När det väl börjar regna eller hagla ur molnet dras kall luft med och rusar vidare ut mot omgivningen.