Den troligaste förklaringen till fenomenet är följande. Molntäcket (Stratocumulus eller Altocumulus) som syns på bilderna består av små vattendroppar.
Dessa droppar kan vara kraftigt underkylda. Om så är fallet och om ett flygplan eller någonting annat stör dropparna så fryser de plötsligt och övergår därmed från vatten till is.
En störning av exempelvis ett flygplan, som är på väg upp eller ner, kan påverka molnet flera hundra meter omkring den punkt där planet passerar genom molntäcket.
I atmosfären sker ett nettoutbyte av vattenmolekyler (vattenånga) mellan droppar och atmosfären med en viss hastighet, som beror av hur fuktigt det är och vilken temperatur som råder. På samma sätt vandrar vattenmolekyler fram och tillbaka från luften och till iskristaller.
Emellertid finns det en skillnad så till vida att iskristaller vid låga temperaturer tillväxer snabbare än vad vattendroppar gör. Detta medför att iskristallerna som bildades genom störningen kommer att tillväxa på bekostnad av kvarvarande vattendroppar. Iskristallerna växer och vattendropparna avdunstar.
Då iskristallerna blivit tillräckligt stora kommer de att börja falla mot marken snabbare än rådande uppvindar. Detta gör att molnet tillsynes upplöses. Det bildas något som lite grand ser ut som ett hål.
Moln som består av iskristaller ser ofta lite trådiga ut medan vattenmoln är lite mer bulliga vita och grå.
Vid den tidpunkt då bilden ovan togs stod solen bara cirka 5 grader över horisonten. Solen står alltså väldigt lågt och lyser bara direkt på de övre delarna av molnelementen. De opåverkade delarna av molntäcket, som består av små bulliga tussar, ser därför ganska gråa ut.
Däremot i den del där molntäcket delvis har lösts upp kommer solen åt att lysa på kanten av öppningen. Därför blir dessa delar klart upplysta och syns tydligt vita.
Ringformade hål i molntäcket
Den 4 augusti 2012 kl 09.11 fotograferades ett ringformat hål i molntäcket över Kuivakangas, som ligger i Övertorneå kommun i Norrbotten, av Göran Mörtberg.
I juli 2017 observerades ett snarlikt ringformat hål över Åland av Claes-Göran Nilson. Dessa ringformade hål har sannolikt samma fysikaliska förklaringsbakgrund; att underkylda vattendroppar övergår till is och sedan faller ner varvid det uppstår hål i molntäcket.
Det som kan skilja åt är den störning som initierar processen. Flera fall kan knytas till flygplan (se ovan och nedan). Men för de ringformade hålen över Kuivakangas och över Eckerö finns misstanken att det skulle kunna vara det lite gråare Cumulus-molnet, som ligger under det övre ljusa Altocumulustäcket, som ligger bakom uppkomsten.
Cumulus är konvektiva moln som under gynnsamma förhållanden växer snabbt i vertikal led. Detta kan ha skett i dessa två fall så att det övre liggande Altocumulustäcket störts varvid det ringformade hålet har bildats.
Ett hål till ...
Den 10 september 2015 kl 17.05 fotograferade Stefan Persson i Vilshärad, som ligger lite nordväst om Halmstad, ett hål.
De trådiga delarna i centrum består alltså av iskristaller medan de tussiga molnen i ytterkanterna består av underkylda vattendroppar.
Ett avlångt hål
En annan spännande variant av detta fenomen observerades av Anders Kristensson på västkusten den 6 oktober 2015.
I bilden till vänster blir tolkningen att det har passerat ett flygplan som stört det befintliga molnlagret av Altocumulus.
Störningen från flygplanet har gjort att molnens underkylda droppar snabbt frusit till is, läs mer ovan, varvid det trådiga (indikation på is) molnet och ett omgivande blått tomrum bildas.
Troligen har flygplanet flugit rakt men "spåret" efter flygplanet är inte rakt. Detta eftersom vinden varierar längs färdvägen vilket gör att olika delar av molnet förflyttas med olika hastighet.
Hål i moln och bisol
Naturen bjuder ibland på mycket spännande fenomen. Här har det råkat bli en bisol och kanske lite av en 22°-halo i de cirrus som skymtar genom "hålet".
Hål på rad
Den 25 september 2016 fick många syn på ett mycket spektakulärt fenomen. Efterhand uppstod en rad med hål i molntäcket över södra Södermanland. På bilden nedan syns fyra kanske fem av dessa.
SMHI fick rapporter om så pass många som sju stycken. En möjlig förklaring är att flygplan passerade på ungefär samma geografiska plats upp eller ner genom molnet. Men passagerna skedde med kanske tjugo minuters mellanrum och då hade molnet rört sig en bit varvid denna rad av hål uppstod.