PODDAVSNITT
Olivia: Hej och välkomna till ett nytt avsnitt av SMHI-podden. Jag heter Olivia Larsson, är klimatvetare och jobbar med kommunikation här på SMHI. Och idag ska vi ta oss till Zimbabwe och prata om projektet CARL som står för Climate Adaptation for Rural Livelihoods in Zimbabwe. Och syftet med det här projektet är att göra landsbygdsområdena i Zimbabwe mer rättvisa, miljömässigt hållbara och mer resistent mot klimatförändringarnas effekter. Och det här är ett projekt som finansieras av Sida, koordineras av Oxfam Zimbabwe och SMHI är en underkonsult i projektet. Och idag gästas vi av min kollega Sara Schützer. Välkommen hit.
Sara: Tack Olivia.
Olivia: Du är ju projektledare för CARL2.
Sara: Ja, sån tur har jag.
Olivia: Verkligen. Det här är ett jätteviktigt projekt som jag också fått äran att arbeta lite i. Och för att ge en introduktion till Zimbabwe så har ju både du och jag varit där under 2024 när vi spelar in det här. Och det är ett år som i början av året så präglades det av en väldigt intensiv torka. Och läget i Zimbabwe var faktiskt så allvarligt att presidenten utlyste katastroftillstånd. Och detsamma rådde för grannländerna Zambia och Malawi.
Nhlonipho: We experienced a disaster, all of the drops in most of the places were a total rate off. So this is one of the worst recorded droughts that we have had in a while.
Olivia: Det var vår kollega Nhlonipho, som jobbar i en lokal organisation med CARL-projektet. Och när jag var i Zimbabwe så träffade jag våra partners i projektet, bland annat de som jobbade i de lokala samarbetsorganisationerna. Alltså de som dagligen har kontakt med lokalbefolkningen ute på landsbygden. Och en av dem var Alice Mungore. Och vi ska börja med att höra henne berätta om konsekvenserna av årets torka.
Alice: The distribution of the rainfall was so bad. Leaving farmers with no harvest at all. So it was so bad. The previous season they had harvested quite better yields. So with the little that they have kept, they will start reducing the number of meals. Trying to have maybe, they used to have three meals per day, they reduced to two meals per day. They reduced to one meal per day.
Olivia: Vad tänker du när du hör det här?
Sara: Ja, det är ju fruktansvärt kan vi säga. För Zimbabwe traditionellt har haft, de har kunnat leva på sitt jordbruk. Om man säger idag så är det två tredjedelar av befolkningen som livnär sig på jordbruk. Och det har gått så himla bra för att Zimbabwe har haft en regnsäsong som har kommit och mycket regn. Så har de kunnat odla majs som är en gröda som kräver mycket regn. Och det har traditionellt varit väldigt bra men på grund av klimatförändringar som har ändrat mönstren på regnsäsongen. Och hur mycket regn som kommer. Jordbruket i Zimbabwe är sårbart. Och ju mer det påverkas av klimatförändringar. Desto mer ovisst blir framtiden. Så att om man säger att alla i Zimbabwe odlar någonting. Även våra kollegor på hydrologiska institutionerna och meteorologiska institutionerna. De odlar saker. Men de har också en annan inkomstkälla. Om man kollar på andra folk ute på landsbygden. Som inte har andra inkomstkällor. Om de inte kan sätta mat på bordet. Eller sälja mat. Så har de ingen inkomstkälla. Ingen mat. Och då drabbas de av svält.
Olivia: Precis. Vi hör ju här att hon säger att de reducerar antalet måltider.
Sara: Precis. Så att de som bor ute på landsbygden. De behöver olika typer av information. På grund av klimatförändringar. För att bygga upp en motståndskraft. En resiliens mot klimatförändringar. Och då kan det vara värdeprognoser. Också säsongsprognoser. Också information om klimatförändringar. Och sen behöver ju folket. De som lever där. De behöver veta vad de ska göra med den här informationen. Och hur de ska agera. Anpassa. För att kunna överleva.
Olivia: Vi ska låta Alice berätta mer om vilken nytta sån här information gör på landsbygden.
Alice: After receiving the weather forecast, especially the long-range forecast, the seasonal forecast, farmers were able now to switch on to traditional grains because they knew or they had given the information that the season was going to be poor. They devoted their attention to traditional grains that are resistant to droughts. However, they performed badly but it's better than planting maize. It was only after they were informed, after receiving the weather information, assisted the farmers to do relevant activities. For example, if the 10-day forecast indicated that it was going to be dry, farmers were not going to waste, were not wasting their resources. For example, fertilizers, they were not going to apply the fertilizers. So now they used the fertilizers instead to exchange for food because they had saved it after being informed that it was going to be dry.
Olivia: Och en liten historisk tillbakablick så introducerades majsen i Zimbabwe av européer. Som var där och koloniserade och hade då med sig det från Amerika. Men problemet är då att det inte står emot, att det inte är bra att odla när det är torrår. Och i den här intervjun så berättade då Alice om att när man nu kände till att det skulle bli torrt år så kunde man ge rådet till de lokala småbrukarna att satsa istället mer på traditionella grödor och gryn.
Sara: Hon pratade faktiskt om två olika typer av information som de fick. Och den första var då att den meteorologiska institutionen, MSD, hade gått ut med säsongsprognos. För att de visste att det här året var ett El Ninio år. Och därför visste man att det skulle vara en torrare säsong, mindre regn. Och då gick man ut med en säsongsprognos där man riktade olika typer av information till olika delar av landet. Så de torrare delar av landet så rekommenderade man att man inte skulle satsa på grödor som kräver mycket vatten, som majs. Och de allra torraste områdena så rekommenderade man till och med att de skulle satsa på boskap istället för att överleva. För att de tänkte att det kommer vara så torrt att ni kanske inte kommer överleva om ni försöker att satsa bara på grödor. Och sen den andra typen av information som hon pratade om är värdeprognoser som vi använder kanske i vår SMHI-app. Tiden framöver, hur kommer vädret bli? Och då hur de ska planera. Hon pratade om när man ska lägga ut gödsel till sin sådd. Ska man göra det eller ska man inte göra det? Och tidigare så har de inte fått någon lokal värdeprognos, de som bor ute på landsbygden. Utan de prognoserna som har gått ut har varit nationella prognoser. Sådant som vi hade förr i tiden i baksidan av tidningen. Så hade man ju en sol uppe i norr och kanske ett regn ner i söder. Och då är det svårt att veta. Så den här regnsäsongen har varit ett pilotprojekt i CARL. Där fyra stycken pilotdistrikt har det skickats ut värdeprognoser. Tio dagars prognoser.
Olivia: För de här lokala distrikten.
Sara: Precis. Så att de ska veta vad det blir för väder. Och de här prognoserna har också innehållit lite information om hur de ska agera för de här prognoserna.
Olivia: Och det får man också ha i huvudet. Det är inte så lätt att bara göra en prognos. Den måste ju komma till folket också. Och de som bor ute på landsbygden här, de kanske inte har tillgång till smartphones eller telefon eller radio. Så att det är ju det som är också själva utmaningen, att den ska nå dit. Men nu har det ju, de senaste åren har liksom, eller i de flesta byarna så finns det någon med en smartphone. Så att det bästa sättet har faktiskt varit att skicka ut via WhatsApp en prognos.
Sara: Det är ju fantastiskt. Och också någonting som man ofta glömmer bort. Att det viktigaste är kanske inte att man producerar en prognos på en myndighet. Om den inte nås till de som behöver informationen. Eller om de som får informationen inte vet vad den betyder. Så spelar det ingen roll hur bra den här prognosen är.
Olivia: Precis. Och när jag var i Zimbabwe så var det lite det här som vi tittade på. Vi åkte ut till några väldigt avlägsna byar. Och så försökte vi förstå. Kommer prognoserna fram hit? Kommer de fram i tid? Förstår de som får prognosen informationen? Och innehåller prognosen den informationen som de vill ha? Så vi var två stycken från SMHI på resan och sen personal från Oxfam Zimbabwe som är de som leder projektet. Och sen meteorologer från MSD som är Zimbabwes meteorologiska institut. Och vi ska lyssna på meteorologen Baba Maketa nu om hans tankar efter de här fältbesöken.
Baba: And we understood that the farmers were not exactly getting the messages on time. Or if they get the messages, then sometimes it is in complicated language. So they want it simplified into their vernacular language to something that they understand. And if it's in English, then it has to be in very simple English, very simple terms. Yeah, that's one major takeaway I got from the discussions that we had.
Olivia: I Zimbabwe så har de ju två eller flera språk. De har lokala språk men många kan också engelska för att det är det man pratar i skolan. Men det finns ju de som inte har gått så många år i skolan och då blir det väldigt svårt att ta till sig den här informationen på engelska. Så det var någonting som de önskade att de skulle få den översatt till sina lokala språk.
Sara: Precis.
Olivia: Och en annan utmaning som meteorologerna i Zimbabwe har, det är att få tillit till sina prognoser av den här befolkningen ute på landsbygden. För att eftersom att de så länge har klarat sig utan den här informationen, så har de istället utvecklat en traditionell kunskap. Man har kollat på mönster i naturen.
Baba: They have now started to believe in us because we have told them some forecasts and they came to pass. However, they still had their own forecasting systems. But from what we heard during the meetings, their systems are no longer as efficient as they used to be because of a lot of deforestation. Some of the trees they used to forecast are no longer there. Some of the bed species that they used to use to forecast are no longer in existence. So they are left with no option but to listen to us.
Olivia: Baba säger alltså att lokalbefolkningen har börjat lita mer på meteorologernas prognoser eftersom att de har visat sig stämma. Men också för att den här traditionella kunskapen som man har haft i de här byarna i generationer, den stämmer helt enkelt inte lika bra längre. För att när klimatet förändras så förändras ju även mönstren i naturen. Och också på grund av andra sätt som människan påverkar miljöerna som man hugger ner skog till exempel och så har man inte kvar de träden som förut visade tecken som man kunde tolka. Så under de här besöken så kom det liksom fram att befolkningen vill ha mer prognoser och de vill att de ska komma tidigare. De vill också att prognoserna ska vara på deras lokala språk och enkla att tolka. Det var liksom det som var huvudbudskapen.
Sara: Det är faktiskt någonting som är ganska unikt med just det här projektet. Tack vare att SMHI jobbar med lokala partners, NGO's, så har man nästan en direkt linje till samhällena, jordbrukarna, bönderna för att höra vad de behöver och vad de vill.
Olivia: Ja, de vi besökte visade oss runt på våra gårdar, beskrev vilket behov de hade. Det är ju jätteviktigt, att det här samarbetet leder till en produkt de får användning av. De var så välkomnande också, det var vid ett tillfälle vi hade kört rätt långt, och sista delen var vägen dålig. Då hade vi kört fast och vi stod och puttade upp den här bussen. Och sen så börjar en sång och då stod liksom hela byn och sjöng.
Sara: Fantastiskt.
Olivia: Vi kanske kan klippa in lite av musiken här.
[musik]
Olivia: Nu pratar vi mycket om torka, men Zimbabwe drabbas av klimatförändringarna på fler sätt än så.
Baba: We have been having more intensive droughts, the droughts are now more intensive than those we used to have in the previous years. And also the natural disasters are becoming more powerful. Yes, like the previous cyclones we have were more destructive than the last cyclones we used to have over the past years.
Olivia: Så förutom mer och intensivare torka så beskriver alltså Baba hur naturkatastroferna kopplade till klimatet blir mer intensiva. Bland annat tar han upp cykloner som ett exempel.
Sara: Precis och just i år kommer det lite skymundan men senast när Richard och jag var där så frågade vi hydrologerna vad tycker ni är det viktigast för landet Zimbabwe att man jobbar med torka, förbereder sig för torka eller mot översvämningar? Och då var det ett rungande svar från gemensamt, även om alla skriver ner på egna papper, att det är lika viktigt. För att de har lika mycket problem som de har med torka då när det inte funkar så har de också översvämningar. Och det ger ju jättemycket problem så det är någonting som man heller inte ska glömma bara för att det är torrår.
Olivia: Och vad kan man göra då? För nu har vi pratat en del om hur man kan göra med torka, man kan planera sitt jordbruk mer och sånt. Vad gör man vid översvämningsrisk?
Sara: Ja precis. Men det är någonting som vi har jobbat också med redan och vi fortsätter jobba med. Så till exempel tidigare i CARL så har vi jobbat med meteorologiska institutioner för att skicka ut olika produkter med varningar. Så nu för tiden när det kommer kanske skyfall eller blixtar eller en cyklon så skickar MSD ut en produkt med en varning. Så precis som SMHI gör här när de kommer ut med varningar med en sån här fin triangel i olika färger så har också Zimbabwe det nu för tiden. Och då har de en karta där de visar vilket område som prognosen säger att det kommer drabba. Vilken färg på triangeln, vad det betyder och också vad det har för konsekvenser. Så att de här personerna som läser det, vilket ska vara vanliga invånare precis som i Sverige, ska kunna veta vad de ska göra. Oj, nu kommer en cyklon. Vad ska jag göra? Hur ska jag bete mig? Behöver jag ta och lämna mitt hem? Hur lång tid har jag på mig? Hinner jag skörda och sätta min skörd i säkerhet? Eller ska jag bara springa med min familj och ta mig till säkerhet? Så att komma ut med varningar är jätteviktigt. Så att folk kan ta sig i säkerhet och rädda det som de hinner göra. Ju tidigare man får ut en varning och ju tidigare den når de som är i fara, desto mer kan man förbereda sig. Så det har vi jobbat med meteorologerna med. Men nu i CARL 2 så har vi också börjat jobba med hydrologerna. Hydrologerna jobbade vi också med på 90-talet. Så det är extra roligt att få börja jobba med dem igen.
Olivia: SMHI var i Zimbabwe och hade projekt där.
Sara: Ja, precis. Så SMHI har en hydrologisk modell som heter HYPE. Hydrological Predictions for the Environment. Och den har vi jättebra i Sverige, S-HYPE. Men sen har vi också utvecklat flera olika typer av hype. Både för Europa, E-hype och Worldwide hype. Och vi har nu extraherat en modell som vi börjar förbättra. Som vi kallar för Zim-hype. Så att min kollega Richard och jag har varit nere i Zimbabwe och hållit utbildningar i Zimbabwe-hype. Så de får den här modellen. Hype är en open source, så den är gratis. Så vi har gett den till dem och de kan förbättra den med den informationen som de har. Och sen så kan de använda den för att göra prognoser. De kan också använda den för att göra forskning.
Olivia: Precis, så i den så kan man tänka att om det regnar så här mycket under så här lång tid så blir vattenflödena så här stora.
Sara: Precis.
Olivia: Exempelvis.
Sara: Ja, så det är ju så vi gör när vi har vår hydrologiska prognostjänst här i Sverige. Men just nu eftersom det har varit mycket torka så har de ju också tänkt mycket på hur vi kan använda Zim-hype för att räkna på vattenresurser. För det behöver ju också planeras hur man fördelar vattnet rättvist. Det måste finnas vatten till jordbruket. Det måste finnas vatten till alla hushåll så att folk kan överleva. Dessutom har de en hel del vattenkraft i Zimbabwe och Zimbabwe har en väldigt elbrist. Det är också något väldigt viktigt. I och med den här torkan så har de ju ännu mer problem med el. Och det tror man ju så här, oj vi har ju också elbrist.
Olivia: Det blir inte mörkt här.
Sara: Nej. Alltså när jag har jobbat på den meteorologiska institutionen och de ska försöka göra väderprognoser för att nå ut. Då tänker man ju att det är ju bara att göra. Men sen går elen och då kan ju inte modellerna räkna. Det finns inga datorer som kan jobba, det finns ingen el, det finns ingen wifi. Så hur ska man då göra några meteorologiska prognoser när man inte har el? Så kanske de sitter där i flera timmar och hoppas på att det kommer lite el någon gång.
Olivia: Väldigt frustrerande arbetsdag.
Sara: Precis. Det är sådana hinder som man kanske inte kan förutse.
Olivia: Nej. Nåt som du minns tydligt från dina fältbesök? Du var i distriktet Bulilima i sydvästra Zimbabwe.
Sara: Det som slog mig där var hur i hela friden kan nånting överhuvudtaget växa här? Hur kan man odla nånting? För här var vi ute på savannen och det var snustorrt. Det var sand överallt och jag förstod inte alls. De berättade att bara några kilometer härifrån är Kalahariöknen. Det är ju jättetorrt. När vi pratar om klimatförändringar, ju torrare det blir, om det blir mindre vatten i det här området, i Bulilima, så kanske den här savannen blir till öken. Och då kanske de som livnär sig där nu inte kunna bo kvar. Utan måste flytta därifrån. Och då har vi ju migration. Och då kanske de antingen måste sätta sig någon annanstans eller röra sig in mot städer. För att fattigdomen som redan är stor i städerna ökar mer. När vi var där i mars senast så såg vi att det var väldigt mycket fler gatuförsäljare som sålde olika typer av varor. Och då berättade vår chaufför att det beror ju på att de brukade jobba och bo ute på landet. Men nu har de ingen mat där. De måste försöka hitta någon annan inkomstkälla. De drar sig till städerna. Så då är det mer fattiga ute och försöker få inkomst.
[musik]
Olivia: Och nu kanske det är någon som bara lyssnar på det här avsnittet av serien Hållbar Värld och så tänker man, varför gör SMHI det här? Vill du svara på den frågan kopplat till just det här projektet?
Sara: Det är ju en väldigt bra fråga. Varför gör vi inte det? Det är en fråga som många frågar sig. Innan jag började på SMHI så hade jag ingen aning om att SMHI hade internationella utvecklingssamarbeten. Eller att andra svenska myndigheter har det. Det är väldigt många svenska myndigheter som har internationella utvecklingssamarbeten. Och då hjälper vi ju andra länder med våra områden av expertis. Så för SMHI har ju vi fyra expertområden som vi är nationellt expertis inom. Och det är ju både meteorologi, hydrologi, klimatologi och oceanografi. Och det gör vi i olika typer av projekt, har vi olika samarbeten. Men just i detta projektet är det ett bilateralt samarbete. Så då hjälper vi våra systermyndigheter att göra det som vi gör.
Olivia: Okej, tack Sara för att du ville berätta om CARL2.
Sara: Tack för att du är intresserad av detta. Det är ett jätteviktigt arbete. Och vi vill gärna fortsätta, ska jag säga.
Du har lyssnat på en podd från SMHI, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.
Olivia: Hej och välkomna till ett nytt avsnitt av SMHI-podden. Jag heter Olivia Larsson, är klimatvetare och jobbar med kommunikation här på SMHI. Och idag ska vi ta oss till Zimbabwe och prata om projektet CARL som står för Climate Adaptation for Rural Livelihoods in Zimbabwe. Och syftet med det här projektet är att göra landsbygdsområdena i Zimbabwe mer rättvisa, miljömässigt hållbara och mer resistent mot klimatförändringarnas effekter. Och det här är ett projekt som finansieras av Sida, koordineras av Oxfam Zimbabwe och SMHI är en underkonsult i projektet. Och idag gästas vi av min kollega Sara Schützer. Välkommen hit.
Sara: Tack Olivia.
Olivia: Du är ju projektledare för CARL2.
Sara: Ja, sån tur har jag.
Olivia: Verkligen. Det här är ett jätteviktigt projekt som jag också fått äran att arbeta lite i. Och för att ge en introduktion till Zimbabwe så har ju både du och jag varit där under 2024 när vi spelar in det här. Och det är ett år som i början av året så präglades det av en väldigt intensiv torka. Och läget i Zimbabwe var faktiskt så allvarligt att presidenten utlyste katastroftillstånd. Och detsamma rådde för grannländerna Zambia och Malawi.
Nhlonipho: We experienced a disaster, all of the drops in most of the places were a total rate off. So this is one of the worst recorded droughts that we have had in a while.
Olivia: Det var vår kollega Nhlonipho, som jobbar i en lokal organisation med CARL-projektet. Och när jag var i Zimbabwe så träffade jag våra partners i projektet, bland annat de som jobbade i de lokala samarbetsorganisationerna. Alltså de som dagligen har kontakt med lokalbefolkningen ute på landsbygden. Och en av dem var Alice Mungore. Och vi ska börja med att höra henne berätta om konsekvenserna av årets torka.
Alice: The distribution of the rainfall was so bad. Leaving farmers with no harvest at all. So it was so bad. The previous season they had harvested quite better yields. So with the little that they have kept, they will start reducing the number of meals. Trying to have maybe, they used to have three meals per day, they reduced to two meals per day. They reduced to one meal per day.
Olivia: Vad tänker du när du hör det här?
Sara: Ja, det är ju fruktansvärt kan vi säga. För Zimbabwe traditionellt har haft, de har kunnat leva på sitt jordbruk. Om man säger idag så är det två tredjedelar av befolkningen som livnär sig på jordbruk. Och det har gått så himla bra för att Zimbabwe har haft en regnsäsong som har kommit och mycket regn. Så har de kunnat odla majs som är en gröda som kräver mycket regn. Och det har traditionellt varit väldigt bra men på grund av klimatförändringar som har ändrat mönstren på regnsäsongen. Och hur mycket regn som kommer. Jordbruket i Zimbabwe är sårbart. Och ju mer det påverkas av klimatförändringar. Desto mer ovisst blir framtiden. Så att om man säger att alla i Zimbabwe odlar någonting. Även våra kollegor på hydrologiska institutionerna och meteorologiska institutionerna. De odlar saker. Men de har också en annan inkomstkälla. Om man kollar på andra folk ute på landsbygden. Som inte har andra inkomstkällor. Om de inte kan sätta mat på bordet. Eller sälja mat. Så har de ingen inkomstkälla. Ingen mat. Och då drabbas de av svält.
Olivia: Precis. Vi hör ju här att hon säger att de reducerar antalet måltider.
Sara: Precis. Så att de som bor ute på landsbygden. De behöver olika typer av information. På grund av klimatförändringar. För att bygga upp en motståndskraft. En resiliens mot klimatförändringar. Och då kan det vara värdeprognoser. Också säsongsprognoser. Också information om klimatförändringar. Och sen behöver ju folket. De som lever där. De behöver veta vad de ska göra med den här informationen. Och hur de ska agera. Anpassa. För att kunna överleva.
Olivia: Vi ska låta Alice berätta mer om vilken nytta sån här information gör på landsbygden.
Alice: After receiving the weather forecast, especially the long-range forecast, the seasonal forecast, farmers were able now to switch on to traditional grains because they knew or they had given the information that the season was going to be poor. They devoted their attention to traditional grains that are resistant to droughts. However, they performed badly but it's better than planting maize. It was only after they were informed, after receiving the weather information, assisted the farmers to do relevant activities. For example, if the 10-day forecast indicated that it was going to be dry, farmers were not going to waste, were not wasting their resources. For example, fertilizers, they were not going to apply the fertilizers. So now they used the fertilizers instead to exchange for food because they had saved it after being informed that it was going to be dry.
Olivia: Och en liten historisk tillbakablick så introducerades majsen i Zimbabwe av européer. Som var där och koloniserade och hade då med sig det från Amerika. Men problemet är då att det inte står emot, att det inte är bra att odla när det är torrår. Och i den här intervjun så berättade då Alice om att när man nu kände till att det skulle bli torrt år så kunde man ge rådet till de lokala småbrukarna att satsa istället mer på traditionella grödor och gryn.
Sara: Hon pratade faktiskt om två olika typer av information som de fick. Och den första var då att den meteorologiska institutionen, MSD, hade gått ut med säsongsprognos. För att de visste att det här året var ett El Ninio år. Och därför visste man att det skulle vara en torrare säsong, mindre regn. Och då gick man ut med en säsongsprognos där man riktade olika typer av information till olika delar av landet. Så de torrare delar av landet så rekommenderade man att man inte skulle satsa på grödor som kräver mycket vatten, som majs. Och de allra torraste områdena så rekommenderade man till och med att de skulle satsa på boskap istället för att överleva. För att de tänkte att det kommer vara så torrt att ni kanske inte kommer överleva om ni försöker att satsa bara på grödor. Och sen den andra typen av information som hon pratade om är värdeprognoser som vi använder kanske i vår SMHI-app. Tiden framöver, hur kommer vädret bli? Och då hur de ska planera. Hon pratade om när man ska lägga ut gödsel till sin sådd. Ska man göra det eller ska man inte göra det? Och tidigare så har de inte fått någon lokal värdeprognos, de som bor ute på landsbygden. Utan de prognoserna som har gått ut har varit nationella prognoser. Sådant som vi hade förr i tiden i baksidan av tidningen. Så hade man ju en sol uppe i norr och kanske ett regn ner i söder. Och då är det svårt att veta. Så den här regnsäsongen har varit ett pilotprojekt i CARL. Där fyra stycken pilotdistrikt har det skickats ut värdeprognoser. Tio dagars prognoser.
Olivia: För de här lokala distrikten.
Sara: Precis. Så att de ska veta vad det blir för väder. Och de här prognoserna har också innehållit lite information om hur de ska agera för de här prognoserna.
Olivia: Och det får man också ha i huvudet. Det är inte så lätt att bara göra en prognos. Den måste ju komma till folket också. Och de som bor ute på landsbygden här, de kanske inte har tillgång till smartphones eller telefon eller radio. Så att det är ju det som är också själva utmaningen, att den ska nå dit. Men nu har det ju, de senaste åren har liksom, eller i de flesta byarna så finns det någon med en smartphone. Så att det bästa sättet har faktiskt varit att skicka ut via WhatsApp en prognos.
Sara: Det är ju fantastiskt. Och också någonting som man ofta glömmer bort. Att det viktigaste är kanske inte att man producerar en prognos på en myndighet. Om den inte nås till de som behöver informationen. Eller om de som får informationen inte vet vad den betyder. Så spelar det ingen roll hur bra den här prognosen är.
Olivia: Precis. Och när jag var i Zimbabwe så var det lite det här som vi tittade på. Vi åkte ut till några väldigt avlägsna byar. Och så försökte vi förstå. Kommer prognoserna fram hit? Kommer de fram i tid? Förstår de som får prognosen informationen? Och innehåller prognosen den informationen som de vill ha? Så vi var två stycken från SMHI på resan och sen personal från Oxfam Zimbabwe som är de som leder projektet. Och sen meteorologer från MSD som är Zimbabwes meteorologiska institut. Och vi ska lyssna på meteorologen Baba Maketa nu om hans tankar efter de här fältbesöken.
Baba: And we understood that the farmers were not exactly getting the messages on time. Or if they get the messages, then sometimes it is in complicated language. So they want it simplified into their vernacular language to something that they understand. And if it's in English, then it has to be in very simple English, very simple terms. Yeah, that's one major takeaway I got from the discussions that we had.
Olivia: I Zimbabwe så har de ju två eller flera språk. De har lokala språk men många kan också engelska för att det är det man pratar i skolan. Men det finns ju de som inte har gått så många år i skolan och då blir det väldigt svårt att ta till sig den här informationen på engelska. Så det var någonting som de önskade att de skulle få den översatt till sina lokala språk.
Sara: Precis.
Olivia: Och en annan utmaning som meteorologerna i Zimbabwe har, det är att få tillit till sina prognoser av den här befolkningen ute på landsbygden. För att eftersom att de så länge har klarat sig utan den här informationen, så har de istället utvecklat en traditionell kunskap. Man har kollat på mönster i naturen.
Baba: They have now started to believe in us because we have told them some forecasts and they came to pass. However, they still had their own forecasting systems. But from what we heard during the meetings, their systems are no longer as efficient as they used to be because of a lot of deforestation. Some of the trees they used to forecast are no longer there. Some of the bed species that they used to use to forecast are no longer in existence. So they are left with no option but to listen to us.
Olivia: Baba säger alltså att lokalbefolkningen har börjat lita mer på meteorologernas prognoser eftersom att de har visat sig stämma. Men också för att den här traditionella kunskapen som man har haft i de här byarna i generationer, den stämmer helt enkelt inte lika bra längre. För att när klimatet förändras så förändras ju även mönstren i naturen. Och också på grund av andra sätt som människan påverkar miljöerna som man hugger ner skog till exempel och så har man inte kvar de träden som förut visade tecken som man kunde tolka. Så under de här besöken så kom det liksom fram att befolkningen vill ha mer prognoser och de vill att de ska komma tidigare. De vill också att prognoserna ska vara på deras lokala språk och enkla att tolka. Det var liksom det som var huvudbudskapen.
Sara: Det är faktiskt någonting som är ganska unikt med just det här projektet. Tack vare att SMHI jobbar med lokala partners, NGO's, så har man nästan en direkt linje till samhällena, jordbrukarna, bönderna för att höra vad de behöver och vad de vill.
Olivia: Ja, de vi besökte visade oss runt på våra gårdar, beskrev vilket behov de hade. Det är ju jätteviktigt, att det här samarbetet leder till en produkt de får användning av. De var så välkomnande också, det var vid ett tillfälle vi hade kört rätt långt, och sista delen var vägen dålig. Då hade vi kört fast och vi stod och puttade upp den här bussen. Och sen så börjar en sång och då stod liksom hela byn och sjöng.
Sara: Fantastiskt.
Olivia: Vi kanske kan klippa in lite av musiken här.
[musik]
Olivia: Nu pratar vi mycket om torka, men Zimbabwe drabbas av klimatförändringarna på fler sätt än så.
Baba: We have been having more intensive droughts, the droughts are now more intensive than those we used to have in the previous years. And also the natural disasters are becoming more powerful. Yes, like the previous cyclones we have were more destructive than the last cyclones we used to have over the past years.
Olivia: Så förutom mer och intensivare torka så beskriver alltså Baba hur naturkatastroferna kopplade till klimatet blir mer intensiva. Bland annat tar han upp cykloner som ett exempel.
Sara: Precis och just i år kommer det lite skymundan men senast när Richard och jag var där så frågade vi hydrologerna vad tycker ni är det viktigast för landet Zimbabwe att man jobbar med torka, förbereder sig för torka eller mot översvämningar? Och då var det ett rungande svar från gemensamt, även om alla skriver ner på egna papper, att det är lika viktigt. För att de har lika mycket problem som de har med torka då när det inte funkar så har de också översvämningar. Och det ger ju jättemycket problem så det är någonting som man heller inte ska glömma bara för att det är torrår.
Olivia: Och vad kan man göra då? För nu har vi pratat en del om hur man kan göra med torka, man kan planera sitt jordbruk mer och sånt. Vad gör man vid översvämningsrisk?
Sara: Ja precis. Men det är någonting som vi har jobbat också med redan och vi fortsätter jobba med. Så till exempel tidigare i CARL så har vi jobbat med meteorologiska institutioner för att skicka ut olika produkter med varningar. Så nu för tiden när det kommer kanske skyfall eller blixtar eller en cyklon så skickar MSD ut en produkt med en varning. Så precis som SMHI gör här när de kommer ut med varningar med en sån här fin triangel i olika färger så har också Zimbabwe det nu för tiden. Och då har de en karta där de visar vilket område som prognosen säger att det kommer drabba. Vilken färg på triangeln, vad det betyder och också vad det har för konsekvenser. Så att de här personerna som läser det, vilket ska vara vanliga invånare precis som i Sverige, ska kunna veta vad de ska göra. Oj, nu kommer en cyklon. Vad ska jag göra? Hur ska jag bete mig? Behöver jag ta och lämna mitt hem? Hur lång tid har jag på mig? Hinner jag skörda och sätta min skörd i säkerhet? Eller ska jag bara springa med min familj och ta mig till säkerhet? Så att komma ut med varningar är jätteviktigt. Så att folk kan ta sig i säkerhet och rädda det som de hinner göra. Ju tidigare man får ut en varning och ju tidigare den når de som är i fara, desto mer kan man förbereda sig. Så det har vi jobbat med meteorologerna med. Men nu i CARL 2 så har vi också börjat jobba med hydrologerna. Hydrologerna jobbade vi också med på 90-talet. Så det är extra roligt att få börja jobba med dem igen.
Olivia: SMHI var i Zimbabwe och hade projekt där.
Sara: Ja, precis. Så SMHI har en hydrologisk modell som heter HYPE. Hydrological Predictions for the Environment. Och den har vi jättebra i Sverige, S-HYPE. Men sen har vi också utvecklat flera olika typer av hype. Både för Europa, E-hype och Worldwide hype. Och vi har nu extraherat en modell som vi börjar förbättra. Som vi kallar för Zim-hype. Så att min kollega Richard och jag har varit nere i Zimbabwe och hållit utbildningar i Zimbabwe-hype. Så de får den här modellen. Hype är en open source, så den är gratis. Så vi har gett den till dem och de kan förbättra den med den informationen som de har. Och sen så kan de använda den för att göra prognoser. De kan också använda den för att göra forskning.
Olivia: Precis, så i den så kan man tänka att om det regnar så här mycket under så här lång tid så blir vattenflödena så här stora.
Sara: Precis.
Olivia: Exempelvis.
Sara: Ja, så det är ju så vi gör när vi har vår hydrologiska prognostjänst här i Sverige. Men just nu eftersom det har varit mycket torka så har de ju också tänkt mycket på hur vi kan använda Zim-hype för att räkna på vattenresurser. För det behöver ju också planeras hur man fördelar vattnet rättvist. Det måste finnas vatten till jordbruket. Det måste finnas vatten till alla hushåll så att folk kan överleva. Dessutom har de en hel del vattenkraft i Zimbabwe och Zimbabwe har en väldigt elbrist. Det är också något väldigt viktigt. I och med den här torkan så har de ju ännu mer problem med el. Och det tror man ju så här, oj vi har ju också elbrist.
Olivia: Det blir inte mörkt här.
Sara: Nej. Alltså när jag har jobbat på den meteorologiska institutionen och de ska försöka göra väderprognoser för att nå ut. Då tänker man ju att det är ju bara att göra. Men sen går elen och då kan ju inte modellerna räkna. Det finns inga datorer som kan jobba, det finns ingen el, det finns ingen wifi. Så hur ska man då göra några meteorologiska prognoser när man inte har el? Så kanske de sitter där i flera timmar och hoppas på att det kommer lite el någon gång.
Olivia: Väldigt frustrerande arbetsdag.
Sara: Precis. Det är sådana hinder som man kanske inte kan förutse.
Olivia: Nej. Nåt som du minns tydligt från dina fältbesök? Du var i distriktet Bulilima i sydvästra Zimbabwe.
Sara: Det som slog mig där var hur i hela friden kan nånting överhuvudtaget växa här? Hur kan man odla nånting? För här var vi ute på savannen och det var snustorrt. Det var sand överallt och jag förstod inte alls. De berättade att bara några kilometer härifrån är Kalahariöknen. Det är ju jättetorrt. När vi pratar om klimatförändringar, ju torrare det blir, om det blir mindre vatten i det här området, i Bulilima, så kanske den här savannen blir till öken. Och då kanske de som livnär sig där nu inte kunna bo kvar. Utan måste flytta därifrån. Och då har vi ju migration. Och då kanske de antingen måste sätta sig någon annanstans eller röra sig in mot städer. För att fattigdomen som redan är stor i städerna ökar mer. När vi var där i mars senast så såg vi att det var väldigt mycket fler gatuförsäljare som sålde olika typer av varor. Och då berättade vår chaufför att det beror ju på att de brukade jobba och bo ute på landet. Men nu har de ingen mat där. De måste försöka hitta någon annan inkomstkälla. De drar sig till städerna. Så då är det mer fattiga ute och försöker få inkomst.
[musik]
Olivia: Och nu kanske det är någon som bara lyssnar på det här avsnittet av serien Hållbar Värld och så tänker man, varför gör SMHI det här? Vill du svara på den frågan kopplat till just det här projektet?
Sara: Det är ju en väldigt bra fråga. Varför gör vi inte det? Det är en fråga som många frågar sig. Innan jag började på SMHI så hade jag ingen aning om att SMHI hade internationella utvecklingssamarbeten. Eller att andra svenska myndigheter har det. Det är väldigt många svenska myndigheter som har internationella utvecklingssamarbeten. Och då hjälper vi ju andra länder med våra områden av expertis. Så för SMHI har ju vi fyra expertområden som vi är nationellt expertis inom. Och det är ju både meteorologi, hydrologi, klimatologi och oceanografi. Och det gör vi i olika typer av projekt, har vi olika samarbeten. Men just i detta projektet är det ett bilateralt samarbete. Så då hjälper vi våra systermyndigheter att göra det som vi gör.
Olivia: Okej, tack Sara för att du ville berätta om CARL2.
Sara: Tack för att du är intresserad av detta. Det är ett jätteviktigt arbete. Och vi vill gärna fortsätta, ska jag säga.
Du har lyssnat på en podd från SMHI, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.
Olivia: För att förstå hur klimatförändringar påverkar allt från vilka grödor som kan odlas var, till spridningen av vissa sjukdomar och hur nära ett vattendrag det är säkert att bo på, behövs detaljerade klimatdata.
Irene: Och man kan även titta på till exempel utveckling av hur malaria sprids eller här i Sverige, hur spridningen av fästingburna sjukdomar ökar och så vidare. Så man kan använda det i många olika sammanhang.
Olivia: Men den här typen av information finns inte tillgänglig överallt. Den saknas i många utvecklingsländer. Idag ska vi höra om forskningsintiativet Cordex som arbetar med att förändra det.
Irene: För utan bra underlag så kan man heller inte fatta bra beslut.
Olivia: Hej och välkomna till dagens avsnitt av SMHI-podden och serien Hållbar Värld. Idag ska vi fortsätta att prata om klimatdata och klimatinformation och vikten av att det blir tillgängligt till utvecklingsländer. I studion gästas vi av Irene Lake som är föreståndare för Cordex-kontoret som är placerat här på SMHI. Och vad Cordex är ska vi snart berätta. Men välkommen hit Irene.
Irene: Tack.
Olivia: Och med oss har vi också Grigory Nikulin som är klimatforskare och expert på regional klimatmodellering och som också jobbar med Cordex-projekt. Välkommen hit.
Grigory: Ja tack.
Olivia: Vi kommer att prata om vikten av nedskalning av globala klimatmodeller idag. Och det kanske låter lite svårt och tekniskt om man lyssnar, men det är jätteviktigt. Och vi ska få det att bli enklare att förstå, eller hur?
Irene: Absolut.
Olivia: Grigory är lite tveksam. Men vi ska göra vårt bästa. Men ska vi börja med då, vad är Cordex och varför finns det?
Irene: Cordex, det står alltså för Coordinated Regional Climate Downscaling Experiment. Långt namn. Som egentligen står för att vi ska stötta och koordinera utveckling av klimatmodeller och beräkningar av framtida klimat på regional och lokal skala. Alltså på den skalan där de flesta beslut fattas. Och då handlar det om att det ska se likadant ut överallt. Att man ska ha tillgång till liknande information och bra information för att fatta bra beslut. Så vi främjar samarbete mellan olika regioner och länder och har ganska stort fokus också på utvecklingsländer. För utan bra underlag så kan man heller inte fatta bra beslut. Och vi här i den rika världen står ju för väldigt mycket av växgasutsläppen.
Olivia: Precis och många av de fattiga länderna är ju mer sårbara för att det är svårare att anpassa sig utan ekonomiska resurser.
Irene: Dels det och sen ligger ju många av de här utvecklingsländerna också i regioner som faktiskt har utsatts mer för till exempel tropiska cykloner.
Olivia: Men ska vi säga lite repetition då från tidigare SMHI-avsnitt. Och en global klimatmodell som vi kommer nämna idag det är en matematisk representation av jordens klimat. Så den simulerar olika processer i atmosfären, havet och på land och hur de påverkar varandra. Så man har liksom en modell av jorden. Och i den så kan man sätta in olika scenarion. Man kan kolla vad som händer med den globala temperaturen om man har höga växthusgasutsläpp. Och också vad som händer om man sänker växthusgasutsläppen till exempel. Man kan ta fram olika framtidsscenarion där och se hur klimatet påverkas. Men idag ska vi då fokusera på regional nedskalning av det här. Vad är det, Gregory?
Grigory: Ja, och vi jobbar med regionala klimatmodeller som använder globala klimatmodeller som in-data. Men fokuserar på en specifik del av världen. På en mindre region till exempel. Det kan vara i Europa eller Afrika eller Sydasien. Och vi använder regionala klimatmodeller som kräver mindre data. Så vi kan producera klimatdata för nästa 100-200 år i framtiden. Med högupplösning och vi kan använda det för klimatanpassning på regionala nivåer. Så vi behöver inte så mycket resurser som att köra globala modeller.
Irene: Och det här med högupplöst kanske man ska lägga till att det betyder ju alltså att man får på en detaljerad, finskalig nivå.
Olivia: En regional modell kan helt enkelt mer preciserad information men för en mindre del av världen. Så själva grejen är väl att man då kan få med mer information om den regionen man vill kolla på, exempelvis effekten som en bergskedja kan ha på klimatet.
Grigory: Ja, till exempel.
Olivia: Skanderna till exempel.
Grigory: Till exempel om det finns bergskedja. Så om vi tar upplösning mellan 10 och 12 kilometer. Ja, det finns ingen bergskedja ibland. Och när vi kör klimatmodell med 2 kilometer. Så man kan få hela bergskedjan i modellen. Och med olika klimat på båda sidor av bergskedjan.
Olivia: Nu tänkte jag att ge exempel hur man kan använda regionala klimatdata, och då exempelvis CORDEX-data. Så jag tänker att jag säger ett påstående för hur det kan användas och så får ni utveckla. Förstår ni hur jag tänker?
Irene: Jag tror det.
Olivia: För att undersöka hur sjukdomar kan spridas i ett förändrat klimat
Irene: Ja, och då är det ju så att man kan ju eftersom klimatförändringar också innebär till exempel förändringar i om det är blött eller torrt. Och det påverkar luftkvaliteten om man till exempel har mycket luftföroreningar så kan det ökas det med klimatförändringarna med ökad temperatur. Och då ökar också antal fall av till exempel luftrörssjukdomar. Och om det blir blötare och varmare, till exempel i monsunområden, så har man sett att risken för depressioner, ångest och så vidare, sådana psykiska sjukdomar ökar. Och man kan även titta på till exempel utveckling av hur sprids malariamyggor eller här i Sverige, hur ökar spridningen av fästingar och så vidare. Så man kan använda det i många olika sammanhang. Sen är ju inte vi med så mycket i de bitarna utan är mer med och försöker skapa underlaget för att göra sådana studier.
Olivia: Hjälpa till med datan.
Irene: Hjälpa till med datan.
PLING
Olivia: Kolla på vilka grödor man kan odla vart i ett framtida klimat
Irene: Ja, det handlar ju också om att när klimatet förändras så förändras till exempel växtzoner vart man kan odla olika saker på grund av att det blir. Och då kan det vara så att man inte längre kan odla en gröda på samma ställe som förut. Eller det kan vara så att växtsäsongen skiftar så att den börjar senare och slutar tidigare och så vidare. Så här ska man då kunna använda klimatdata för att bättre planera var och vad man kan odla i framtiden.
PLING
Olivia: Grigory nämnde tidigare för mig att det finns modeller som kan simulera turism i ett framtida klimat som använder CORDEX data. Det blev jag nyfiken på.
Grigory: Ja, turism. Till exempel om det finns snö i fjällen i framtiden eller inte. Och det blir en kortare period för syd. Det finns många olika modeller i olika sektorer som använder Cordex-data.
Olivia: Finns det något resultat som du vet om, om turism och skidor i Sverige?
Grigory: Kanske, jag vet inte om Sverige, men det finns många modeller som jobbar med Alperna. För de är det viktigaste i vinterturism. Och de jobbar jättemycket med att modellera framtiden, hur det går med snö, när första snö kommer och hur långt man kan åka skidor. Men jag tror det finns något liknande i Sverige också.
Olivia: Men överlag ser man väl att det blir en kortare skidsäsong?
Grigory: Till exempel i Alperna är det många turistresort som inte ligger så högt. Nu har de problem därför att snön kommer lite för sent och det blir kortare och kortare säsong att åka skidor. Så nu måste faktiskt folk flytta upp till Alperna för att åka skidor i vinter.
PLING
Olivia: Undersöka hur rennäringen i norra Norden påverkas av ett förändrat klimat.
Irene: Ja, där pågår det ju en hel del studier som handlar då om hur, var man kan ha sina renar i framtiden. Eftersom det här med nederbördsförändringarna påverkar till exempel hur snön ser ut, snötäcket, mer regn på snö. Och hur man ska anpassa sig till det och hur de kan hitta föda och vart de kan valla sina renar när de då är på olika ställen på vintern och på sommaren. Och att det mönstret kanske blir tvunget att ändras vart de går med sina renar. Sen är det ju så att förutom klimatförändringarna så finns det ju många andra saker med det här med landanvändningen och så som de också behöver.
Olivia: Pressas från många olika håll.
Irene: Pressas från många olika håll, ja.
PLING
Olivia: Vilka områden man ska bygga nytt på, man kan beräkna vilka områden där det blir högre risk för översvämning till exempel.
Irene: Ja, det här vart man ska bygga. Och det ser vi ju på många ställen att det finns ju information som tyder på att man inte borde bygga i vissa kustnära områden. Men det är väldigt attraktivt. Så det här är ju någonting som kan bli ett stort problem.
Olivia: Men tror du att det kommer bli bättre om vi har mer information eller kommer folk fortfarande vilja bo där?
Irene: Folk kanske fortfarande vill bo där, men om man tittar på om man skulle kunna mer ta fram bättre data på vad det innebär i ekonomisk risk till exempel eller risk för liv och så vidare så kanske det har större påverkan. Nu finns det kanske inte lika många studier som visar i siffror riskerna.
Olivia: Och det är ju inte bara översvämningar som påverkar vart man kan bo, det är ju också torka och värme…
Irene: Ja, någonting som vi har sett och som det pratas mycket om det är problem både med häftiga regn och översvämningar och med torka. Och ju torrare ett landområde är, ju svårare är det ju att ta upp regnet sen när det väl kommer, när det regnar så där häftigt. Så då blir det ju översvämningar. Så det kan ju verka lite konstigt att det blir både och på samma ställe. Och det här är ju också någonting som skapar ännu större risker. Att det är flera olika problem samtidigt. Så det är inte bara översvämning och det är inte bara torka utan det är många olika saker. Och sen har vi ju till exempel det här med värmeöar i städer. Att det blir extrem hetta i städer så det behöver man tänka på när man bygger. Så det finns ju sådana urbana modeller också för att titta på hur städer bättre kan planeras för att anpassa sig till ett framtida klimat.
Grigory: Ja, och andra aspekt är att det kan vara kortare perioder mellan extremer. Till exempel om vi har nu 10-15 år till exempel för varmeböljan så kan det komma varje tredje år. Och till exempel med översvämning kan det vara också istället en för varje tio år. Det kan vara två-tre för varje tio år. Så det blir mindre och mindre tid.
Olivia: Ja, det som förut var extremt blir mer och mer vanligt.
Grigory: Vanligt, ja. Vanligtvis efter en extrem behöver vi tid för att reparera infrastruktur och alla andra grejer. Men om det blir så vanligt så finns det ingen tid att reparera.
Olivia: Ja, och speciellt om det kommer flera olika extremer.
Grigory: Ja, och det kan vara en kombination av olika extremer.
Ja, det kom ju en ny studie från SMHI det här året också som visade att värmeböljor som 2018 är dubbelt så sannolika nu för tiden på grund av hur människan har påverkat klimatet. Så det är ett sånt exempel.
Olivia: Regional klimatinformation är viktigt, det tror jag ni har fått fram nu. Ska vi ta lite historien nu, när och varför bildades CORDEX?
Irene: Ja, alltså det var ju så att man såg att det fanns en del initiativ för att ta fram klimatinformation på regional och lokal skala. För de här globala modellerna, det var helt enkelt för grovskalig, för grov information för att man skulle kunna använda den för många beslut. Men sen så var det lite spretigt. Så då var det ju så att efter ett möte 2007, efter FNs klimatpanel och IPCCs fjärde klimatrapport 2007, så visade det att det saknades detaljerad information över klimatutvecklingen. Och till att börja med så fokuserade Cordex på Afrika, för det var där det var kanske störst behov av bra information. Men nu finns det ju då för i princip alla land-områden och för Arktis. Och som sagt, det ska då vara typ likvärdig information för alla.
Olivia: Och hur långt från det är vi nu?
Irene: Men sen är det väl det också att den informationen som finns är kanske svårtillgänglig för en del. Det är inte så lätt att ta hem den här informationen och förstå hur man ska använda den. Så därför behöver vi också jobba ganska mycket med det här med kapacitetsutveckling. Försöka förklara hur informationen kan användas och hur man överhuvudtaget tar hem informationen. För det är klart att det är en utmaning att se till så att det verkligen blir tillgängligt för alla, även det som finns. Men vi jobbar hårt med det.
Olivia: SMHI är ju värd för Cordex projektkontor just nu. Hur kom det sig?
Irene: Ja jag kan säga lite om det och sen ska jag be Grigory faktiskt att lägga till lite för han var ju som sagt med från början innan jag kom med i det hela.
Olivia: Ja, vilken tur.
Irene: Men SMHI är en av de största producenterna av regionala klimatdata i hela världen. Och länge var vi alltså de som hade mest data ute och tillgängligt för alla. Och så har ju vi, SMHI, varit med i Cordex-samarbetet och det här med regionalt klimatarbete från början. Sen var det ju såklart en chans för SMHI och Sverige att kunna skapa och ingå i globala nätverk. Det gör vi ju ändå, men här fanns det ytterligare en chans att göra det. Och att stärka Sveriges och SMHI's profil i det här med klimatmodeller och kapacitetsbyggande sammanhang. Så Cordexskontoret har ju betytt mycket för vår profil internationellt sett.
Olivia: Ja, Grigory, du som var med från början, skulle du vilja tillägga något?
Grigory: Ja, men från starten var det inte så stor aktivitet. Så då började vi med en mindre grupp och försökte bara först organisera allt. Med olika regionala modelleringsgrupper i hela världen. Men efter det blev större och större och större. Och 2014 behövde det vara Cordex-kontoret som hjälpte till att koordinera allt.
Olivia: Hur går då arbetet till med att förse regioner med den detaljerade klimatinformationen som de behöver?
Iris: Ja, men alltså modellerna här som Grigory har pratat en del om. Resultaten från de här modellerna läggs på en databank. Och då jobbar vi också då som jag sa förut med utbildningar, workshoppar om hur man kan hämta hem data från den här databanken. Hur man analyserar den, hur man använder det och sen så även workshoppar om att skriva vetenskapliga artiklar. Så vi försöker i alla steg hjälpa till med både att producera informationen och sen kunna använda informationen.
Olivia: Men under de här många åren som ni har jobbat med Cordex, har det blivit en skillnad i världen? Har fler regioner fått tillgång till bra klimatdata? Är det en stor skillnad?
Grigory: Ja, det tror jag. Därför att vi jobbar alltid med att leverera data. Men också, det är inte bara att leverera Cordex-data. Men nu kan man använda många olika portaler och climate information portals. Så man kan ladda Cordex-data direkt eller man kan ladda Codex-data och köra till exempel analys på en dator som ligger på andra sidan av världen. Så det behövs inte att ladda ner alla data. Så det är också viktigt för till exempel i Afrika när det finns stora problem med elektricitet och med datorer.
Olivia: Men räcker det aldrig då med data? Nu har ju Codex funnits i tio år. Behöver man hela tiden få mer och mer data? Vet man inte att det blir varmare och hur man ska anpassa sig till det?
Irene: En sak är ju det att det är lite som. Jag brukar ibland jämföra med mobiltelefoner. Även om du har en mobiltelefon som fungerar så kommer det nya funktioner. Det sker utveckling, man lär sig mer. Och då vill ju inte du ha kvar din gamla telefon i all evighet. Men klimatet är ju inte bara det att det sker en ny utveckling av modeller och vi kan ta fram mer data. Utan det är ju också så att det här med hur vi använder vår markyta förändras. Och det gör ju att det här med hur instrålning och avdunstning och så förändras. Och då förändras ju det här med hur klimatet kommer att variera.
Olivia: Precis, man får liksom ett annat typ av lokalklimat om man tar bort en stor skog.
Irene: Precis. Så därför kan vi inte säga att det vi tog fram för tio år sedan är helt rätt. Därför att nu har vi ändrat på förutsättningarna.
Grigory: Ja, därför att vi också jobbar med utveckling av regionala klimatmodeller och försöker att lägga till nya komponenter i modeller. Till exempel med interaktiv vegetation.
Irene: Växtlighet.
Grigory: Växtlighet, ja. Och det kan vara modeller kopplade till havet. Så regionala modeller blir mer och mer komplicerade, kan man säga. Men det finns också nya scenarier. Som vi kan säga varje cirka sex-åtta år. Det finns nya scenarier för globala modeller.
Olivia: Alltså nya framtidsscenarier?
Grigory: Framtidsscenarier.
Olivia: Som visar olika banor som världen kan utvecklas i och som då ger olika stora växthusgasutsläpp och alltså påverkar klimatet på olika sätt.
Intressant. Mycket viktigt arbete. Okej, men tack så mycket för att ni var här och berättade om det här idag.
Tack.
Tack Olivia för att vi fick komma.
Ja, tack.
Åh nej, du ska få vara med.
Tack.
Olivia: För att förstå hur klimatförändringar påverkar allt från vilka grödor som kan odlas var, till spridningen av vissa sjukdomar och hur nära ett vattendrag det är säkert att bo på, behövs detaljerade klimatdata.
Irene: Och man kan även titta på till exempel utveckling av hur malaria sprids eller här i Sverige, hur spridningen av fästingburna sjukdomar ökar och så vidare. Så man kan använda det i många olika sammanhang.
Olivia: Men den här typen av information finns inte tillgänglig överallt. Den saknas i många utvecklingsländer. Idag ska vi höra om forskningsintiativet Cordex som arbetar med att förändra det.
Irene: För utan bra underlag så kan man heller inte fatta bra beslut.
Olivia: Hej och välkomna till dagens avsnitt av SMHI-podden och serien Hållbar Värld. Idag ska vi fortsätta att prata om klimatdata och klimatinformation och vikten av att det blir tillgängligt till utvecklingsländer. I studion gästas vi av Irene Lake som är föreståndare för Cordex-kontoret som är placerat här på SMHI. Och vad Cordex är ska vi snart berätta. Men välkommen hit Irene.
Irene: Tack.
Olivia: Och med oss har vi också Grigory Nikulin som är klimatforskare och expert på regional klimatmodellering och som också jobbar med Cordex-projekt. Välkommen hit.
Grigory: Ja tack.
Olivia: Vi kommer att prata om vikten av nedskalning av globala klimatmodeller idag. Och det kanske låter lite svårt och tekniskt om man lyssnar, men det är jätteviktigt. Och vi ska få det att bli enklare att förstå, eller hur?
Irene: Absolut.
Olivia: Grigory är lite tveksam. Men vi ska göra vårt bästa. Men ska vi börja med då, vad är Cordex och varför finns det?
Irene: Cordex, det står alltså för Coordinated Regional Climate Downscaling Experiment. Långt namn. Som egentligen står för att vi ska stötta och koordinera utveckling av klimatmodeller och beräkningar av framtida klimat på regional och lokal skala. Alltså på den skalan där de flesta beslut fattas. Och då handlar det om att det ska se likadant ut överallt. Att man ska ha tillgång till liknande information och bra information för att fatta bra beslut. Så vi främjar samarbete mellan olika regioner och länder och har ganska stort fokus också på utvecklingsländer. För utan bra underlag så kan man heller inte fatta bra beslut. Och vi här i den rika världen står ju för väldigt mycket av växgasutsläppen.
Olivia: Precis och många av de fattiga länderna är ju mer sårbara för att det är svårare att anpassa sig utan ekonomiska resurser.
Irene: Dels det och sen ligger ju många av de här utvecklingsländerna också i regioner som faktiskt har utsatts mer för till exempel tropiska cykloner.
Olivia: Men ska vi säga lite repetition då från tidigare SMHI-avsnitt. Och en global klimatmodell som vi kommer nämna idag det är en matematisk representation av jordens klimat. Så den simulerar olika processer i atmosfären, havet och på land och hur de påverkar varandra. Så man har liksom en modell av jorden. Och i den så kan man sätta in olika scenarion. Man kan kolla vad som händer med den globala temperaturen om man har höga växthusgasutsläpp. Och också vad som händer om man sänker växthusgasutsläppen till exempel. Man kan ta fram olika framtidsscenarion där och se hur klimatet påverkas. Men idag ska vi då fokusera på regional nedskalning av det här. Vad är det, Gregory?
Grigory: Ja, och vi jobbar med regionala klimatmodeller som använder globala klimatmodeller som in-data. Men fokuserar på en specifik del av världen. På en mindre region till exempel. Det kan vara i Europa eller Afrika eller Sydasien. Och vi använder regionala klimatmodeller som kräver mindre data. Så vi kan producera klimatdata för nästa 100-200 år i framtiden. Med högupplösning och vi kan använda det för klimatanpassning på regionala nivåer. Så vi behöver inte så mycket resurser som att köra globala modeller.
Irene: Och det här med högupplöst kanske man ska lägga till att det betyder ju alltså att man får på en detaljerad, finskalig nivå.
Olivia: En regional modell kan helt enkelt mer preciserad information men för en mindre del av världen. Så själva grejen är väl att man då kan få med mer information om den regionen man vill kolla på, exempelvis effekten som en bergskedja kan ha på klimatet.
Grigory: Ja, till exempel.
Olivia: Skanderna till exempel.
Grigory: Till exempel om det finns bergskedja. Så om vi tar upplösning mellan 10 och 12 kilometer. Ja, det finns ingen bergskedja ibland. Och när vi kör klimatmodell med 2 kilometer. Så man kan få hela bergskedjan i modellen. Och med olika klimat på båda sidor av bergskedjan.
Olivia: Nu tänkte jag att ge exempel hur man kan använda regionala klimatdata, och då exempelvis CORDEX-data. Så jag tänker att jag säger ett påstående för hur det kan användas och så får ni utveckla. Förstår ni hur jag tänker?
Irene: Jag tror det.
Olivia: För att undersöka hur sjukdomar kan spridas i ett förändrat klimat
Irene: Ja, och då är det ju så att man kan ju eftersom klimatförändringar också innebär till exempel förändringar i om det är blött eller torrt. Och det påverkar luftkvaliteten om man till exempel har mycket luftföroreningar så kan det ökas det med klimatförändringarna med ökad temperatur. Och då ökar också antal fall av till exempel luftrörssjukdomar. Och om det blir blötare och varmare, till exempel i monsunområden, så har man sett att risken för depressioner, ångest och så vidare, sådana psykiska sjukdomar ökar. Och man kan även titta på till exempel utveckling av hur sprids malariamyggor eller här i Sverige, hur ökar spridningen av fästingar och så vidare. Så man kan använda det i många olika sammanhang. Sen är ju inte vi med så mycket i de bitarna utan är mer med och försöker skapa underlaget för att göra sådana studier.
Olivia: Hjälpa till med datan.
Irene: Hjälpa till med datan.
PLING
Olivia: Kolla på vilka grödor man kan odla vart i ett framtida klimat
Irene: Ja, det handlar ju också om att när klimatet förändras så förändras till exempel växtzoner vart man kan odla olika saker på grund av att det blir. Och då kan det vara så att man inte längre kan odla en gröda på samma ställe som förut. Eller det kan vara så att växtsäsongen skiftar så att den börjar senare och slutar tidigare och så vidare. Så här ska man då kunna använda klimatdata för att bättre planera var och vad man kan odla i framtiden.
PLING
Olivia: Grigory nämnde tidigare för mig att det finns modeller som kan simulera turism i ett framtida klimat som använder CORDEX data. Det blev jag nyfiken på.
Grigory: Ja, turism. Till exempel om det finns snö i fjällen i framtiden eller inte. Och det blir en kortare period för syd. Det finns många olika modeller i olika sektorer som använder Cordex-data.
Olivia: Finns det något resultat som du vet om, om turism och skidor i Sverige?
Grigory: Kanske, jag vet inte om Sverige, men det finns många modeller som jobbar med Alperna. För de är det viktigaste i vinterturism. Och de jobbar jättemycket med att modellera framtiden, hur det går med snö, när första snö kommer och hur långt man kan åka skidor. Men jag tror det finns något liknande i Sverige också.
Olivia: Men överlag ser man väl att det blir en kortare skidsäsong?
Grigory: Till exempel i Alperna är det många turistresort som inte ligger så högt. Nu har de problem därför att snön kommer lite för sent och det blir kortare och kortare säsong att åka skidor. Så nu måste faktiskt folk flytta upp till Alperna för att åka skidor i vinter.
PLING
Olivia: Undersöka hur rennäringen i norra Norden påverkas av ett förändrat klimat.
Irene: Ja, där pågår det ju en hel del studier som handlar då om hur, var man kan ha sina renar i framtiden. Eftersom det här med nederbördsförändringarna påverkar till exempel hur snön ser ut, snötäcket, mer regn på snö. Och hur man ska anpassa sig till det och hur de kan hitta föda och vart de kan valla sina renar när de då är på olika ställen på vintern och på sommaren. Och att det mönstret kanske blir tvunget att ändras vart de går med sina renar. Sen är det ju så att förutom klimatförändringarna så finns det ju många andra saker med det här med landanvändningen och så som de också behöver.
Olivia: Pressas från många olika håll.
Irene: Pressas från många olika håll, ja.
PLING
Olivia: Vilka områden man ska bygga nytt på, man kan beräkna vilka områden där det blir högre risk för översvämning till exempel.
Irene: Ja, det här vart man ska bygga. Och det ser vi ju på många ställen att det finns ju information som tyder på att man inte borde bygga i vissa kustnära områden. Men det är väldigt attraktivt. Så det här är ju någonting som kan bli ett stort problem.
Olivia: Men tror du att det kommer bli bättre om vi har mer information eller kommer folk fortfarande vilja bo där?
Irene: Folk kanske fortfarande vill bo där, men om man tittar på om man skulle kunna mer ta fram bättre data på vad det innebär i ekonomisk risk till exempel eller risk för liv och så vidare så kanske det har större påverkan. Nu finns det kanske inte lika många studier som visar i siffror riskerna.
Olivia: Och det är ju inte bara översvämningar som påverkar vart man kan bo, det är ju också torka och värme…
Irene: Ja, någonting som vi har sett och som det pratas mycket om det är problem både med häftiga regn och översvämningar och med torka. Och ju torrare ett landområde är, ju svårare är det ju att ta upp regnet sen när det väl kommer, när det regnar så där häftigt. Så då blir det ju översvämningar. Så det kan ju verka lite konstigt att det blir både och på samma ställe. Och det här är ju också någonting som skapar ännu större risker. Att det är flera olika problem samtidigt. Så det är inte bara översvämning och det är inte bara torka utan det är många olika saker. Och sen har vi ju till exempel det här med värmeöar i städer. Att det blir extrem hetta i städer så det behöver man tänka på när man bygger. Så det finns ju sådana urbana modeller också för att titta på hur städer bättre kan planeras för att anpassa sig till ett framtida klimat.
Grigory: Ja, och andra aspekt är att det kan vara kortare perioder mellan extremer. Till exempel om vi har nu 10-15 år till exempel för varmeböljan så kan det komma varje tredje år. Och till exempel med översvämning kan det vara också istället en för varje tio år. Det kan vara två-tre för varje tio år. Så det blir mindre och mindre tid.
Olivia: Ja, det som förut var extremt blir mer och mer vanligt.
Grigory: Vanligt, ja. Vanligtvis efter en extrem behöver vi tid för att reparera infrastruktur och alla andra grejer. Men om det blir så vanligt så finns det ingen tid att reparera.
Olivia: Ja, och speciellt om det kommer flera olika extremer.
Grigory: Ja, och det kan vara en kombination av olika extremer.
Ja, det kom ju en ny studie från SMHI det här året också som visade att värmeböljor som 2018 är dubbelt så sannolika nu för tiden på grund av hur människan har påverkat klimatet. Så det är ett sånt exempel.
Olivia: Regional klimatinformation är viktigt, det tror jag ni har fått fram nu. Ska vi ta lite historien nu, när och varför bildades CORDEX?
Irene: Ja, alltså det var ju så att man såg att det fanns en del initiativ för att ta fram klimatinformation på regional och lokal skala. För de här globala modellerna, det var helt enkelt för grovskalig, för grov information för att man skulle kunna använda den för många beslut. Men sen så var det lite spretigt. Så då var det ju så att efter ett möte 2007, efter FNs klimatpanel och IPCCs fjärde klimatrapport 2007, så visade det att det saknades detaljerad information över klimatutvecklingen. Och till att börja med så fokuserade Cordex på Afrika, för det var där det var kanske störst behov av bra information. Men nu finns det ju då för i princip alla land-områden och för Arktis. Och som sagt, det ska då vara typ likvärdig information för alla.
Olivia: Och hur långt från det är vi nu?
Irene: Men sen är det väl det också att den informationen som finns är kanske svårtillgänglig för en del. Det är inte så lätt att ta hem den här informationen och förstå hur man ska använda den. Så därför behöver vi också jobba ganska mycket med det här med kapacitetsutveckling. Försöka förklara hur informationen kan användas och hur man överhuvudtaget tar hem informationen. För det är klart att det är en utmaning att se till så att det verkligen blir tillgängligt för alla, även det som finns. Men vi jobbar hårt med det.
Olivia: SMHI är ju värd för Cordex projektkontor just nu. Hur kom det sig?
Irene: Ja jag kan säga lite om det och sen ska jag be Grigory faktiskt att lägga till lite för han var ju som sagt med från början innan jag kom med i det hela.
Olivia: Ja, vilken tur.
Irene: Men SMHI är en av de största producenterna av regionala klimatdata i hela världen. Och länge var vi alltså de som hade mest data ute och tillgängligt för alla. Och så har ju vi, SMHI, varit med i Cordex-samarbetet och det här med regionalt klimatarbete från början. Sen var det ju såklart en chans för SMHI och Sverige att kunna skapa och ingå i globala nätverk. Det gör vi ju ändå, men här fanns det ytterligare en chans att göra det. Och att stärka Sveriges och SMHI's profil i det här med klimatmodeller och kapacitetsbyggande sammanhang. Så Cordexskontoret har ju betytt mycket för vår profil internationellt sett.
Olivia: Ja, Grigory, du som var med från början, skulle du vilja tillägga något?
Grigory: Ja, men från starten var det inte så stor aktivitet. Så då började vi med en mindre grupp och försökte bara först organisera allt. Med olika regionala modelleringsgrupper i hela världen. Men efter det blev större och större och större. Och 2014 behövde det vara Cordex-kontoret som hjälpte till att koordinera allt.
Olivia: Hur går då arbetet till med att förse regioner med den detaljerade klimatinformationen som de behöver?
Iris: Ja, men alltså modellerna här som Grigory har pratat en del om. Resultaten från de här modellerna läggs på en databank. Och då jobbar vi också då som jag sa förut med utbildningar, workshoppar om hur man kan hämta hem data från den här databanken. Hur man analyserar den, hur man använder det och sen så även workshoppar om att skriva vetenskapliga artiklar. Så vi försöker i alla steg hjälpa till med både att producera informationen och sen kunna använda informationen.
Olivia: Men under de här många åren som ni har jobbat med Cordex, har det blivit en skillnad i världen? Har fler regioner fått tillgång till bra klimatdata? Är det en stor skillnad?
Grigory: Ja, det tror jag. Därför att vi jobbar alltid med att leverera data. Men också, det är inte bara att leverera Cordex-data. Men nu kan man använda många olika portaler och climate information portals. Så man kan ladda Cordex-data direkt eller man kan ladda Codex-data och köra till exempel analys på en dator som ligger på andra sidan av världen. Så det behövs inte att ladda ner alla data. Så det är också viktigt för till exempel i Afrika när det finns stora problem med elektricitet och med datorer.
Olivia: Men räcker det aldrig då med data? Nu har ju Codex funnits i tio år. Behöver man hela tiden få mer och mer data? Vet man inte att det blir varmare och hur man ska anpassa sig till det?
Irene: En sak är ju det att det är lite som. Jag brukar ibland jämföra med mobiltelefoner. Även om du har en mobiltelefon som fungerar så kommer det nya funktioner. Det sker utveckling, man lär sig mer. Och då vill ju inte du ha kvar din gamla telefon i all evighet. Men klimatet är ju inte bara det att det sker en ny utveckling av modeller och vi kan ta fram mer data. Utan det är ju också så att det här med hur vi använder vår markyta förändras. Och det gör ju att det här med hur instrålning och avdunstning och så förändras. Och då förändras ju det här med hur klimatet kommer att variera.
Olivia: Precis, man får liksom ett annat typ av lokalklimat om man tar bort en stor skog.
Irene: Precis. Så därför kan vi inte säga att det vi tog fram för tio år sedan är helt rätt. Därför att nu har vi ändrat på förutsättningarna.
Grigory: Ja, därför att vi också jobbar med utveckling av regionala klimatmodeller och försöker att lägga till nya komponenter i modeller. Till exempel med interaktiv vegetation.
Irene: Växtlighet.
Grigory: Växtlighet, ja. Och det kan vara modeller kopplade till havet. Så regionala modeller blir mer och mer komplicerade, kan man säga. Men det finns också nya scenarier. Som vi kan säga varje cirka sex-åtta år. Det finns nya scenarier för globala modeller.
Olivia: Alltså nya framtidsscenarier?
Grigory: Framtidsscenarier.
Olivia: Som visar olika banor som världen kan utvecklas i och som då ger olika stora växthusgasutsläpp och alltså påverkar klimatet på olika sätt.
Intressant. Mycket viktigt arbete. Okej, men tack så mycket för att ni var här och berättade om det här idag.
Tack.
Tack Olivia för att vi fick komma.
Ja, tack.
Åh nej, du ska få vara med.
Tack.
Olivia: För att bygga motståndskraftiga samhällen behövs tillförlitlig information om hur klimatförändringen påverkar dem – och behovet är som störst i utvecklingsländer.
Berit: Idag saknas det väldigt mycket av den här typen av information för olika typer av anpassningsåtgärder.
Olivia: Du lyssnar på Hållbar Värld, poddserien om SMHIs internationella utvecklingssamarbeten. I dagens avsnitt pratar vi om arbetet för att ge fler utvecklingsländer tillgång till pålitlig klimatinformation.
Olivia Hej och välkomna till SMHI-podden där vi idag ska prata om klimatdata. Jag som programledare heter Olivia Larsson, är klimatvetare och jobbar med kommunikation här på SMHI. Med mig som gäst har jag Berit Arheimer, professor i hydrologi vid SMHI. Välkommen hit.
Berit: Tack Olivia, kul att vara här.
Olivia: Ja, tillbaka. Du är ju känd i podden sedan innan.
Berit: Ja. Det är alltid roligt att träffa dig.
Olivia: Du reser ju runt mycket i den stora vida världen. Dels som professor här och sen är du projektledare för internationella utvecklingsprojekt och president för en global hydrologisk vetenskapsorganisation som heter IAHS.
Berit: Japp.
Olivia: Och idag ska vi få följa med dig lite ute i världen för att du har intervjuat kollegor om att man saknar klimatdata. Och du har pratat med en forskare i Indien och en som jobbar i södra Afrika.
Berit: Ja, precis.
Olivia: Det ska ju bli kul att lyssna på.
Olivia: Klimatförändringen pågår här och nu. Och även om vi lyckas att bromsa uppvärmningen inom en snar framtid så har det redan gått så långt att våra samhällen behöver anpassa sig till klimatförändringen. Och en nyckel till att kunna anpassa sig är tillgång till tillförlitliga klimatdata och klimatinformation. Vill du Berit ge exempel på vad klimatinformation kan vara?
Berit: Ja, klimatinformation kan vara förändringar i temperatur, nederbörd som påverkar den hydrologiska cykeln. Vi brukar också räkna hit olika vattenvariabler som ändrade återkomsttider för höga flöden eller för torka.
Olivia: Och allt det här behöver man ju veta för att till exempel veta hur man ska odla i framtiden, kanske vart man ska bygga hus, hur man ska dimensionera avlopp.
Berit: Ja, och med hjälp av den här datan och karteringen så kan man ju se var det finns risk för översvämningar, höga flöden eller var man ska vara mer försiktig med känsliga grödor. Så det här ger ju ett underlag till hur man ska anpassa samhället i framtiden, både infrastruktur men även andra samhällssektorer. Och det kan ju vara snötillgång som påverkar energiproduktionen eller det kan vara risk för översvämningar i stad, men även då inom jordbruket, vilka marker som är känsliga för översvämningar i framtiden.
Olivia: Precis, och alla sektorer egentligen i samhället behöver ju veta.
Berit: Ja, och transportsektorn inte minst, vilka vägar som är utsatta.
Olivia: När vi pratar om klimatförändringen så brukar vi ofta prata om att det är ett rättviseproblem. Att de regionerna som är fattigast har oftast. När vi pratar om klimatförändringen så benämns det ofta som ett rättviseproblem. Och man pratar om att den fattiga delen av jordens befolkning har ett väldigt litet ansvar för de globala växthusgasutsläppen. Men samtidigt så är det de som är allra mest sårbara för förändringen.
Berit: Ja, eller de är ju fattiga så de har kanske inte resurser då till att göra olika anpassningsåtgärder. Och andra sidan är ju våra samhällen här i den rika världen. Vi kanske har mer materiella kostnader, alltså mer att förstöra också eftersom vi har mer avancerad teknologi, avancerade vägsystem och avancerade byggnader.
Olivia: Ja, men när man pratar om liv så är det ju ofta så att om en översvämning kommer i Sverige så dör ju inte tvåtusen personer.
Berit: Nej, absolut inte.
Olivia: Men förutom den här typen av klimatorättvisa, så finns det också en ojämlik fördelning av tillgängliga klimatdata och klimatinformation. Vad beror det på?
Berit: Ja, men det beror på att i fattiga länder har man oftast inte haft råd med stora mätprogram så man mäter inte lika mycket. Varken väder, nederbörd, temperatur men inte heller vattenföring. Så det gör ju att det inte finns så mycket data. Man har inte långa tidsserier heller. Man kanske har gjort sporadiska mätningar men man har inte haft råd att upprätthålla dem över tid. Det kan ju vara att man har hamnat i krig eller har varit instabil så man inte kan helt enkelt mäta i vissa områden. Och det finns få modellerare som kan ta fram beräknad data från de här observationsserierna. Det är få som är utbildade och det kräver ju rätt hög kompetens inom meteorologi och hydrologi men även inom IT och så för att kunna hantera stora datamängder.
Olivia: Och när man inte har den här klimatinformationen då blir det ju också svårare att anpassa sig till klimatförändringen. Och du har intervjuat två av dina kollegor, en som jobbar i södra Afrika och en i Indien. Och de berättar om situationen och bristen på data i sina regioner i de intervjuerna som du har gjort. Vi ska lyssna på den första intervjun nu.
Olivia: Ja, så han berättar att han är hydrolog och han arbetar med klimat och vattenfrågor för institutionen Waternet. Och han arbetar i 16 olika länder i de södra delarna av Afrika. Och du frågade ju honom då om tillgången på data.
Jean Marie (engelska): En av frågorna när det kommer till forskning i Afrika är begränsade data. Eller om du vill säga brist på adekvat data. Om du har data som inte är långt tillräckligt långa för att du ska komma med bra konklusioner. Så det är en kamp om att hålla framgångsrika data på marken, särskilt för hydrologiska studier eller klimatfrågor. Jag tycker att det är kritiskt. Och man ska jobba på det.
Berit: Ja, Jean Marie berättar ju här att det är stor brist på data i stora delar av Afrika och att det är brist på långa tidsserier. Och det här begränsar ju forskningen och gör att det är svårt att dra slutsatser på vetenskaplig grund.
Olivia: Och nu ska vi ta oss till Indien, och intervjun med Archana Sarkar
Berit: Hej Archana.
Archana: Hej.
Berit: Kan du säga ditt namn?
Archana: Ja, jag heter Archana Sarkar. Jag är forskare på National Institute of Hydrology i Indien. Och som forskare är jag också intresserad av hydrologisk modellering och tittar på effekterna av klimatförändringar på vattenresurserna.
Berit: Archana hon jobbar ju alltså på Indiens motsvarighet till SMHI med hydrologisk modellering av både dagens och framtidens klimat. Och vi träffades i Indien när jag var där på en vetenskaplig konferens i Rurki. Precis i foten av Himalaya. Där vi diskuterade klimatförändringarnas påverkan på vattentillgång i framtida klimat. Och det är ju så att vi står inför ganska stora utmaningar mänskligheten. Man tror ju att med den globala befolkningen som vi kommer ha 2050. Så måste jordbruksproduktionen öka med ungefär 50 procent. Och där står då jordbruket redan idag för 70 procent av vattenanvändningen. Så det kommer att gå åt väldigt mycket mer vatten i framtiden för att föda den stora befolkningen vi har. Och Indien är ju en av våra tätt befolkade länder. Och de är ju väldigt beroende av vattnet från glaciärerna i tibetanska högplatån som nu håller på att smälta.
Olivia: Ja och tibetanska högfjällsplaton brukar kallas för den tredje poolen. Just för att det är så himla mycket fruset vatten där. Och man räknar med att 1,5 miljarder människor är beroende av vatten som kommer från floder som har sitt ursprung i tibetanska platån. Så det är ju en jätte jättestor vattenresurs. Och vi ska höra Archana berätta mer om det.
Rachana: So the glaciers they are melting fast. The temperature rise in the glaciers is at a higher rate which is making it melt faster. The temperature rise in the glaciers is at a higher rate which is making it melt faster. So at present we are facing a lot of disasters in terms of glacial lake outboard floods and other floods. But maybe after a few years when the glaciers get depleted we will see a lot of water scarcity.
Ja, alltså Archana hon förklarar ju här att just nu så är det stor risk med kraftiga översvämningar på grund av glaciärsmältningen. Och det beror ju på att när glaciären smälter så gör den inte det helt jämnt utan det bildas sjöar i glaciären som sen, ja det blir som ett dammbrott när väggarna till de här sjöarna rasar. Och du kan få en stor flodvåg som då kommer ner i flodsystemet och dränker byar. Så att de har sett mycket av det här och hur det blir allt vanligare. Men vad de är ännu mer rädda för det är framöver då när glaciären väl har backat mycket att de då kommer få vattenbrist i framtiden. För att just nu så lever de ju mycket på bevattning från de här stora floderna till stora jordbruksområden i Indien.
Olivia: Ja, och för att kunna då förstå hur det här blir i framtiden så behöver de ju också mer data på regionen. Det här är en region som de saknar klimatdata för.
Olivia: Ja men här så berättar hon om att de saknar data för de stora avrinningsområdena och då blir det svårare att kunna utreda och kartlägga vilka risker som finns i ett framtida klimat.. Men vilken typ av data är det som de behöver?
Berit: Ja alltså dels behöver man ju långa tidsserier över historiskt klimat för att liksom förstå hur klimatet fungerar på en speciell plats. Men sen behöver man ju också klimatprojektioner då från klimatmodeller.
Olivia: Vad är en klimatprojektion?
Berit: Ja en projektion det är ju alltså beräknad data som man beräknar med numerisk klimatmodell så att man räknar fram fysikaliskt hur atmosfären rör sig och hur mycket som då bör regna och hur mycket vad temperaturen är och så vidare. Men de här modellerna är ju viktiga för att se hur klimatet förändras i framtiden. Men sen behöver man också lokal data för att kunna skala ner de här globala beräkningarna till en lokal nivå för att se exakt hur det blir på en speciell plats. För att det beror ju på den lokala topografin, den lokala markanvändningen och sen när det kommer till vatten så är det ju också, man måste ju lägga in hur man hanterar vattnet idag, hur mycket man använder till bevattning och hur mycket man dämmer upp de olika vattendragen. Och idag saknas det väldigt mycket av all den här typen av information egentligen för Indiens stora vattendrag, Indus, Ganges och Brahmaputra. Där behöver man dels ut och mäta på marken men också behöver man ha tillgång till de här klimatmodellernas resultat så att man kan använda dem för olika typer av anpassningsåtgärder.
Berit: Och framförallt är det ju nederbörd och temperatur som man behöver för att kunna göra hydrologiska bedömningar av risker för översvämningar och torka. Och också då för att kunna bedöma olika åtgärders effekt på olika skalor, både på lokalt men även på regional skala.
Olivia: Ja, och den här datan som de behöver, de behöver de inte bara för klimatanpassning utan den behövs ju också för att kunna göra goda prognoser och också för att kunna skicka ut varningar om någonting händer.
Berit: Ja absolut.
Rashana: Then if we have a good warning system, we can you know better adapt to floods, we can have better warnings so that we minimize on the losses of lives as well as loss of property.
Olivia: Och sen som vi var inne på tidigare så är det ju här ett område där det har skett katastrofala händelser flera gånger. Och folk kanske kommer ihåg nyhetsrapporteringen från Indien 2021 när det omkom omkring 200 människor. Och det här är lite relaterat till det du sa innan att det var en bit glaciär som lossnade och sen så framkallade det en flodvåg som förstörde massor av hus och tragiskt nog tog massor av människoliv.
*****************************
Olivia: Men många länder är alltså i stort behov av mer data. Och i brist på egen data så sätter man ett stort hopp till globala klimatmodeller för att få klimatinformation. Och på uppdrag av Världsmeteorologiska organisationen, WMO, och den gröna klimatfonden så har SMHI utvecklat en global klimattjänst för att främst utvecklingsländer ska fritt få tillgång till klimatinformation. Och det är den vi ska prata om nu. Och därför har vi också fått in en ny gäst i studion, Frida Gyllensvärd.
Frida: Hej.
Olivia: Visualiseringsexpert och annat på SMHI. Den här klimattjänsten heter Climate Information Portal. Vad är den för någonting?
Frida: Ja, men det är en webbtjänst som SMHI har utvecklat och den tillhandahåller klimatinformation. Och de primära nyttjarna av den här tjänsten är låg och medelinkomstländer. Och tjänsten är tänkt att fungera som ett stöd som de kan ha för att anpassa sig till framtida klimat och hantera klimatförändringar.
Olivia: Och som jag sa tidigare så är ju den här tjänsten utvecklad av, eller som jag sa tidigare så utvecklades Climate Information Portal på uppdrag av Gröna klimatfonden. Vad är det för någonting Berit?
Berit: Ja, Gröna klimatfonden är ju en del av Parisavtalet. Så man gjorde en ekonomisk mekanism där man överför pengar, från rika länder till fattiga länder. För att de ska kunna anpassa sig till den klimatförändring som nu sker. För man tycker att de har ju inte varit orsak till den här klimatförändringen. Utan det har ju främst de industrialiserade länderna med sitt fossila utsläpp. Medan då de fattiga länderna inte har kommit så långt i sin industrialisering. Så de har ju inte bidragit så mycket till detta och då ska de kompenseras genom den här Gröna klimatfonden. Och där kan de ansöka då om olika klimatanpassningsprojekt i sina länder.
Olivia: Och varför ville Gröna klimatfonden att den här Climate Information Portal skulle finnas?
Berit: Ja, de var inte så bra de här länderna på att argumentera. De argumenterade mer att de behövde utveckling i största allmänhet. Men Gröna klimatfonden kan bara finansiera den delen av utvecklingen som är orsakad av klimatförändringen. Och då behöver de ju ha information om hur stor klimatförändringen är i sina länder. Och kunna hitta bevis för att det sker en klimatförändring som då är negativ för deras samhällen. Så att de kan göra de här investeringarna och få de här projekten beviljade av Gröna klimatfonden. Och som det är nu när det finns så lite data så kunde de inte argumentera på ett bra sätt för de hade inte data över sina regioner.
Olivia: Så det blir liksom en ond spiral att de inte kan söka pengar för att de inte har underlag.
Berit: Så Gröna klimatfonden fick ju inte in tillräckligt med ansökningar och inte tillräckligt bra ansökningar. Och då ville de ha den här tjänsten. Och då var det WMO som fick uppdraget att säkerställa att den här datan och informationen skulle bli tillgänglig då för hela världen och framförallt för utvecklingsländer. Och sen jobbade SMHI som underleverantör till WMO med att ta fram tjänsten.
Olivia: Men man kan ju då gå in i tjänsten och kolla på olika så kallade klimatindikatorer, man kan helt enkelt se hur exempelvis temperatur, nederbörd och markfuktighet påverkas av ett förändrat klimat. Vad är det för information? Eller vart kommer den informationen ifrån?
Frida: Tjänsten visar indikatorer som är ett mått på hur klimatet förändras. De här indikatorerna är beräknade med hjälp av ett antal globala och regionala klimatmodeller. De här modellerna som används i just den här tjänsten är ett urval av de modeller som används av IPCC. Anledningen till att man väljer en ensemble, alltså en grupp av modeller, är att alla modeller har sina styrkor och svagheter. Om man använder många tillsammans så blir resultatet mer robust och mer säkert.
Olivia: Man kan ju som sagt gå in i Climate Information Portal och ta fram information från vilken plats som helst på jorden. Så jag har kollat min hemort Sunne i Värmland. Och då kollade jag på hur klimatet skulle förändras om vi fortsätter att ha höga utsläpp av växthusgaser. Och i slutet av seklet så skulle då Sunne ha fyra grader varmare årsmedelstemperatur. Och det betyder att man skulle ha ungefär samma årsmedelstemperatur som det är i Berlin idag. Så det är ändå ganska stor skillnad. Och det visade också att det skulle regna 17% mer på ett år. Om det nu blir så här, om vi får ett framtidsscenario med ökade växthusgasutsläpp, hur säker kan man vara på de här siffrorna?
Berit: Ja, i den här portalen så kan man då se hur många av de här modellerna som vi har använt i ensemblen som då visar på liknande resultat. Och just när det gäller temperatur och nederbörd över Sunne så är det väldigt många modeller som ger samma resultat. Så då kan man lita ganska bra på de här variablerna. Så det kan du nog lita på. Något annat du kan göra är att titta på, jämföra med den svenska klimattjänsten som vi har på SMHI. Och då kan man också titta på Sunne och se att vi har ungefär samma resultat där, fast vi skiljer lite grann. Och det beror ju på att vi har haft mer noggranna beräkningar mot våra observationer som vi har här över Sverige i de nationella beräkningarna som vi har gjort. Men om vi däremot tittar på vattenvariablerna i de här två tjänsterna, om man jämför den globala med den nationella tjänsten så kan vi se ganska stor skillnad faktiskt i resultaten. när det gäller markavrinning och vattenföring. Och det beror på att vi har haft en global hydrologisk modell. Medan då över Sverige så har vi en mycket mer detaljerad hydrologisk modell. Så där blir skillnaderna mycket större.
Olivia: Och anledningen till att man inte har de här mer finare modellerna i Climate Information Portals är för att då krävs det för mycket data.
Berit: Ja, och de här nationella hydrologiska modellerna finns inte i alla länder och speciellt inte i utvecklingsländer. Och då är ju en global hydrologisk modell ändå bättre än ingenting. Men om man har en nationell modell så ska man ju använda den i första hand för den är ju anpassad efter de nationella förhållandena. Så i första hand tittar man på sin nationella klimattjänst och om det inte finns någon nationell eller regional klimattjänst, ja men då går man till den här globala klimattjänsten. Så det är ju viktigt att man använder den tjänst som är mest trovärdig för det ställe man befinner sig på. Men den här globala är ju till då för länder, framförallt utvecklingsländer som inte har några egna tjänster.
Olivia: Vill ni berätta om hur det gick till när ni byggde den här tjänsten?
Berit: Ja vi utgick ju mycket från det vi hade gjort tidigare när vi byggde den europeiska Copernicus-tjänsten. Men sen så träffade vi lokala användare på olika ställen i världen. Så vi hade workshops i Karibien, vi hade på Kap Verde, i Kongo, i Kambodja. Så vi täckte in centrala delar med lite olika klimat. Och sen så lyssnade vi på de användarna som fanns där från olika samhällssektorer och från deras nationella hydrologiska och meteorologiska tjänster. Och tillsammans kom vi fram till då vad de tyckte var viktiga indikatorer och hur de ville att datan skulle förmedlas. Och vi fick också en förståelse för vad det var de tyckte var svårt som vi sen då förklarar i den här Knowledge Base där vi går igenom och förklarar olika begrepp. Och det är mycket terminologi inom klimatvetenskap som kan vara ganska besvärlig att förstå.
Olivia: Vet ni någonting om hur tjänsten har använts? Har den gett någon nytta i världen?
Frida: Ja, dels har den ju använts för att göra sådana här ansökningar till den gröna klimatfonden då som var det ursprungliga syftet med att ta fram den här tjänsten. Men sen har det också använts till att ta fram nationella anpassningsplaner, National Adaptation Plans. Som nationen tar fram då i och med sin klimatanpassningsstrategi. Och vi vet att den används till exempel till sådana planer i Haiti, Kongo och Sierra Leone. Så det är kul att den används på det sättet. Sen vet vi också att den används i infrastrukturprojekt till exempel när man planerar för ny infrastruktur. Så man planerar för hur klimatet förändras i den planen.
Olivia: Ja, alltså hur man ska bygga.
Berit: Och sen används ju tjänsten ganska mycket i utbildningssyfte också. Så att den används på universitetsnivå för att lära ut klimatvetenskap. Både hur man hittar information och hur man använder information men också hur klimatförändringen kommer bli runt om i världen.
Berit: Sen har portalen använts väldigt mycket i utbildningssyfte för att höja kunskapen om klimatförändringen och dess effekter. Ja, det finns ju ett stort utvecklingsbehov framförallt i Afrika och det var ju Jean-Marie väldigt noga med att påpeka.
Jean-Marie: I always believe that projects in Africa can come and go, but the people always be there. They might move from one institution to the other one, but one of the way to sustain some of the effort is to train the people. By training the people, by building their capacity, we are actually investing into the sustainability. So, I strongly believe that the right attention should be devoted towards the building of the capacity of the younger generation. Afrika is young. You know, the last time I checked statistics we have more than 70% that are below 20 years old. So it's a very young continent. So if we want to have an impact, those people should be trained, should be capacitated. And of course the other element is to make the most of technology.
Olivia: Men tack så mycket för att ni var med Frida och Berit.
Berit och Frida: Tack för att vi fick komma.
Olivia: Hej då.
Frida: Hej.
Olivia: För att bygga motståndskraftiga samhällen behövs tillförlitlig information om hur klimatförändringen påverkar dem – och behovet är som störst i utvecklingsländer.
Berit: Idag saknas det väldigt mycket av den här typen av information för olika typer av anpassningsåtgärder.
Olivia: Du lyssnar på Hållbar Värld, poddserien om SMHIs internationella utvecklingssamarbeten. I dagens avsnitt pratar vi om arbetet för att ge fler utvecklingsländer tillgång till pålitlig klimatinformation.
Olivia Hej och välkomna till SMHI-podden där vi idag ska prata om klimatdata. Jag som programledare heter Olivia Larsson, är klimatvetare och jobbar med kommunikation här på SMHI. Med mig som gäst har jag Berit Arheimer, professor i hydrologi vid SMHI. Välkommen hit.
Berit: Tack Olivia, kul att vara här.
Olivia: Ja, tillbaka. Du är ju känd i podden sedan innan.
Berit: Ja. Det är alltid roligt att träffa dig.
Olivia: Du reser ju runt mycket i den stora vida världen. Dels som professor här och sen är du projektledare för internationella utvecklingsprojekt och president för en global hydrologisk vetenskapsorganisation som heter IAHS.
Berit: Japp.
Olivia: Och idag ska vi få följa med dig lite ute i världen för att du har intervjuat kollegor om att man saknar klimatdata. Och du har pratat med en forskare i Indien och en som jobbar i södra Afrika.
Berit: Ja, precis.
Olivia: Det ska ju bli kul att lyssna på.
Olivia: Klimatförändringen pågår här och nu. Och även om vi lyckas att bromsa uppvärmningen inom en snar framtid så har det redan gått så långt att våra samhällen behöver anpassa sig till klimatförändringen. Och en nyckel till att kunna anpassa sig är tillgång till tillförlitliga klimatdata och klimatinformation. Vill du Berit ge exempel på vad klimatinformation kan vara?
Berit: Ja, klimatinformation kan vara förändringar i temperatur, nederbörd som påverkar den hydrologiska cykeln. Vi brukar också räkna hit olika vattenvariabler som ändrade återkomsttider för höga flöden eller för torka.
Olivia: Och allt det här behöver man ju veta för att till exempel veta hur man ska odla i framtiden, kanske vart man ska bygga hus, hur man ska dimensionera avlopp.
Berit: Ja, och med hjälp av den här datan och karteringen så kan man ju se var det finns risk för översvämningar, höga flöden eller var man ska vara mer försiktig med känsliga grödor. Så det här ger ju ett underlag till hur man ska anpassa samhället i framtiden, både infrastruktur men även andra samhällssektorer. Och det kan ju vara snötillgång som påverkar energiproduktionen eller det kan vara risk för översvämningar i stad, men även då inom jordbruket, vilka marker som är känsliga för översvämningar i framtiden.
Olivia: Precis, och alla sektorer egentligen i samhället behöver ju veta.
Berit: Ja, och transportsektorn inte minst, vilka vägar som är utsatta.
Olivia: När vi pratar om klimatförändringen så brukar vi ofta prata om att det är ett rättviseproblem. Att de regionerna som är fattigast har oftast. När vi pratar om klimatförändringen så benämns det ofta som ett rättviseproblem. Och man pratar om att den fattiga delen av jordens befolkning har ett väldigt litet ansvar för de globala växthusgasutsläppen. Men samtidigt så är det de som är allra mest sårbara för förändringen.
Berit: Ja, eller de är ju fattiga så de har kanske inte resurser då till att göra olika anpassningsåtgärder. Och andra sidan är ju våra samhällen här i den rika världen. Vi kanske har mer materiella kostnader, alltså mer att förstöra också eftersom vi har mer avancerad teknologi, avancerade vägsystem och avancerade byggnader.
Olivia: Ja, men när man pratar om liv så är det ju ofta så att om en översvämning kommer i Sverige så dör ju inte tvåtusen personer.
Berit: Nej, absolut inte.
Olivia: Men förutom den här typen av klimatorättvisa, så finns det också en ojämlik fördelning av tillgängliga klimatdata och klimatinformation. Vad beror det på?
Berit: Ja, men det beror på att i fattiga länder har man oftast inte haft råd med stora mätprogram så man mäter inte lika mycket. Varken väder, nederbörd, temperatur men inte heller vattenföring. Så det gör ju att det inte finns så mycket data. Man har inte långa tidsserier heller. Man kanske har gjort sporadiska mätningar men man har inte haft råd att upprätthålla dem över tid. Det kan ju vara att man har hamnat i krig eller har varit instabil så man inte kan helt enkelt mäta i vissa områden. Och det finns få modellerare som kan ta fram beräknad data från de här observationsserierna. Det är få som är utbildade och det kräver ju rätt hög kompetens inom meteorologi och hydrologi men även inom IT och så för att kunna hantera stora datamängder.
Olivia: Och när man inte har den här klimatinformationen då blir det ju också svårare att anpassa sig till klimatförändringen. Och du har intervjuat två av dina kollegor, en som jobbar i södra Afrika och en i Indien. Och de berättar om situationen och bristen på data i sina regioner i de intervjuerna som du har gjort. Vi ska lyssna på den första intervjun nu.
Olivia: Ja, så han berättar att han är hydrolog och han arbetar med klimat och vattenfrågor för institutionen Waternet. Och han arbetar i 16 olika länder i de södra delarna av Afrika. Och du frågade ju honom då om tillgången på data.
Jean Marie (engelska): En av frågorna när det kommer till forskning i Afrika är begränsade data. Eller om du vill säga brist på adekvat data. Om du har data som inte är långt tillräckligt långa för att du ska komma med bra konklusioner. Så det är en kamp om att hålla framgångsrika data på marken, särskilt för hydrologiska studier eller klimatfrågor. Jag tycker att det är kritiskt. Och man ska jobba på det.
Berit: Ja, Jean Marie berättar ju här att det är stor brist på data i stora delar av Afrika och att det är brist på långa tidsserier. Och det här begränsar ju forskningen och gör att det är svårt att dra slutsatser på vetenskaplig grund.
Olivia: Och nu ska vi ta oss till Indien, och intervjun med Archana Sarkar
Berit: Hej Archana.
Archana: Hej.
Berit: Kan du säga ditt namn?
Archana: Ja, jag heter Archana Sarkar. Jag är forskare på National Institute of Hydrology i Indien. Och som forskare är jag också intresserad av hydrologisk modellering och tittar på effekterna av klimatförändringar på vattenresurserna.
Berit: Archana hon jobbar ju alltså på Indiens motsvarighet till SMHI med hydrologisk modellering av både dagens och framtidens klimat. Och vi träffades i Indien när jag var där på en vetenskaplig konferens i Rurki. Precis i foten av Himalaya. Där vi diskuterade klimatförändringarnas påverkan på vattentillgång i framtida klimat. Och det är ju så att vi står inför ganska stora utmaningar mänskligheten. Man tror ju att med den globala befolkningen som vi kommer ha 2050. Så måste jordbruksproduktionen öka med ungefär 50 procent. Och där står då jordbruket redan idag för 70 procent av vattenanvändningen. Så det kommer att gå åt väldigt mycket mer vatten i framtiden för att föda den stora befolkningen vi har. Och Indien är ju en av våra tätt befolkade länder. Och de är ju väldigt beroende av vattnet från glaciärerna i tibetanska högplatån som nu håller på att smälta.
Olivia: Ja och tibetanska högfjällsplaton brukar kallas för den tredje poolen. Just för att det är så himla mycket fruset vatten där. Och man räknar med att 1,5 miljarder människor är beroende av vatten som kommer från floder som har sitt ursprung i tibetanska platån. Så det är ju en jätte jättestor vattenresurs. Och vi ska höra Archana berätta mer om det.
Rachana: So the glaciers they are melting fast. The temperature rise in the glaciers is at a higher rate which is making it melt faster. The temperature rise in the glaciers is at a higher rate which is making it melt faster. So at present we are facing a lot of disasters in terms of glacial lake outboard floods and other floods. But maybe after a few years when the glaciers get depleted we will see a lot of water scarcity.
Ja, alltså Archana hon förklarar ju här att just nu så är det stor risk med kraftiga översvämningar på grund av glaciärsmältningen. Och det beror ju på att när glaciären smälter så gör den inte det helt jämnt utan det bildas sjöar i glaciären som sen, ja det blir som ett dammbrott när väggarna till de här sjöarna rasar. Och du kan få en stor flodvåg som då kommer ner i flodsystemet och dränker byar. Så att de har sett mycket av det här och hur det blir allt vanligare. Men vad de är ännu mer rädda för det är framöver då när glaciären väl har backat mycket att de då kommer få vattenbrist i framtiden. För att just nu så lever de ju mycket på bevattning från de här stora floderna till stora jordbruksområden i Indien.
Olivia: Ja, och för att kunna då förstå hur det här blir i framtiden så behöver de ju också mer data på regionen. Det här är en region som de saknar klimatdata för.
Olivia: Ja men här så berättar hon om att de saknar data för de stora avrinningsområdena och då blir det svårare att kunna utreda och kartlägga vilka risker som finns i ett framtida klimat.. Men vilken typ av data är det som de behöver?
Berit: Ja alltså dels behöver man ju långa tidsserier över historiskt klimat för att liksom förstå hur klimatet fungerar på en speciell plats. Men sen behöver man ju också klimatprojektioner då från klimatmodeller.
Olivia: Vad är en klimatprojektion?
Berit: Ja en projektion det är ju alltså beräknad data som man beräknar med numerisk klimatmodell så att man räknar fram fysikaliskt hur atmosfären rör sig och hur mycket som då bör regna och hur mycket vad temperaturen är och så vidare. Men de här modellerna är ju viktiga för att se hur klimatet förändras i framtiden. Men sen behöver man också lokal data för att kunna skala ner de här globala beräkningarna till en lokal nivå för att se exakt hur det blir på en speciell plats. För att det beror ju på den lokala topografin, den lokala markanvändningen och sen när det kommer till vatten så är det ju också, man måste ju lägga in hur man hanterar vattnet idag, hur mycket man använder till bevattning och hur mycket man dämmer upp de olika vattendragen. Och idag saknas det väldigt mycket av all den här typen av information egentligen för Indiens stora vattendrag, Indus, Ganges och Brahmaputra. Där behöver man dels ut och mäta på marken men också behöver man ha tillgång till de här klimatmodellernas resultat så att man kan använda dem för olika typer av anpassningsåtgärder.
Berit: Och framförallt är det ju nederbörd och temperatur som man behöver för att kunna göra hydrologiska bedömningar av risker för översvämningar och torka. Och också då för att kunna bedöma olika åtgärders effekt på olika skalor, både på lokalt men även på regional skala.
Olivia: Ja, och den här datan som de behöver, de behöver de inte bara för klimatanpassning utan den behövs ju också för att kunna göra goda prognoser och också för att kunna skicka ut varningar om någonting händer.
Berit: Ja absolut.
Rashana: Then if we have a good warning system, we can you know better adapt to floods, we can have better warnings so that we minimize on the losses of lives as well as loss of property.
Olivia: Och sen som vi var inne på tidigare så är det ju här ett område där det har skett katastrofala händelser flera gånger. Och folk kanske kommer ihåg nyhetsrapporteringen från Indien 2021 när det omkom omkring 200 människor. Och det här är lite relaterat till det du sa innan att det var en bit glaciär som lossnade och sen så framkallade det en flodvåg som förstörde massor av hus och tragiskt nog tog massor av människoliv.
*****************************
Olivia: Men många länder är alltså i stort behov av mer data. Och i brist på egen data så sätter man ett stort hopp till globala klimatmodeller för att få klimatinformation. Och på uppdrag av Världsmeteorologiska organisationen, WMO, och den gröna klimatfonden så har SMHI utvecklat en global klimattjänst för att främst utvecklingsländer ska fritt få tillgång till klimatinformation. Och det är den vi ska prata om nu. Och därför har vi också fått in en ny gäst i studion, Frida Gyllensvärd.
Frida: Hej.
Olivia: Visualiseringsexpert och annat på SMHI. Den här klimattjänsten heter Climate Information Portal. Vad är den för någonting?
Frida: Ja, men det är en webbtjänst som SMHI har utvecklat och den tillhandahåller klimatinformation. Och de primära nyttjarna av den här tjänsten är låg och medelinkomstländer. Och tjänsten är tänkt att fungera som ett stöd som de kan ha för att anpassa sig till framtida klimat och hantera klimatförändringar.
Olivia: Och som jag sa tidigare så är ju den här tjänsten utvecklad av, eller som jag sa tidigare så utvecklades Climate Information Portal på uppdrag av Gröna klimatfonden. Vad är det för någonting Berit?
Berit: Ja, Gröna klimatfonden är ju en del av Parisavtalet. Så man gjorde en ekonomisk mekanism där man överför pengar, från rika länder till fattiga länder. För att de ska kunna anpassa sig till den klimatförändring som nu sker. För man tycker att de har ju inte varit orsak till den här klimatförändringen. Utan det har ju främst de industrialiserade länderna med sitt fossila utsläpp. Medan då de fattiga länderna inte har kommit så långt i sin industrialisering. Så de har ju inte bidragit så mycket till detta och då ska de kompenseras genom den här Gröna klimatfonden. Och där kan de ansöka då om olika klimatanpassningsprojekt i sina länder.
Olivia: Och varför ville Gröna klimatfonden att den här Climate Information Portal skulle finnas?
Berit: Ja, de var inte så bra de här länderna på att argumentera. De argumenterade mer att de behövde utveckling i största allmänhet. Men Gröna klimatfonden kan bara finansiera den delen av utvecklingen som är orsakad av klimatförändringen. Och då behöver de ju ha information om hur stor klimatförändringen är i sina länder. Och kunna hitta bevis för att det sker en klimatförändring som då är negativ för deras samhällen. Så att de kan göra de här investeringarna och få de här projekten beviljade av Gröna klimatfonden. Och som det är nu när det finns så lite data så kunde de inte argumentera på ett bra sätt för de hade inte data över sina regioner.
Olivia: Så det blir liksom en ond spiral att de inte kan söka pengar för att de inte har underlag.
Berit: Så Gröna klimatfonden fick ju inte in tillräckligt med ansökningar och inte tillräckligt bra ansökningar. Och då ville de ha den här tjänsten. Och då var det WMO som fick uppdraget att säkerställa att den här datan och informationen skulle bli tillgänglig då för hela världen och framförallt för utvecklingsländer. Och sen jobbade SMHI som underleverantör till WMO med att ta fram tjänsten.
Olivia: Men man kan ju då gå in i tjänsten och kolla på olika så kallade klimatindikatorer, man kan helt enkelt se hur exempelvis temperatur, nederbörd och markfuktighet påverkas av ett förändrat klimat. Vad är det för information? Eller vart kommer den informationen ifrån?
Frida: Tjänsten visar indikatorer som är ett mått på hur klimatet förändras. De här indikatorerna är beräknade med hjälp av ett antal globala och regionala klimatmodeller. De här modellerna som används i just den här tjänsten är ett urval av de modeller som används av IPCC. Anledningen till att man väljer en ensemble, alltså en grupp av modeller, är att alla modeller har sina styrkor och svagheter. Om man använder många tillsammans så blir resultatet mer robust och mer säkert.
Olivia: Man kan ju som sagt gå in i Climate Information Portal och ta fram information från vilken plats som helst på jorden. Så jag har kollat min hemort Sunne i Värmland. Och då kollade jag på hur klimatet skulle förändras om vi fortsätter att ha höga utsläpp av växthusgaser. Och i slutet av seklet så skulle då Sunne ha fyra grader varmare årsmedelstemperatur. Och det betyder att man skulle ha ungefär samma årsmedelstemperatur som det är i Berlin idag. Så det är ändå ganska stor skillnad. Och det visade också att det skulle regna 17% mer på ett år. Om det nu blir så här, om vi får ett framtidsscenario med ökade växthusgasutsläpp, hur säker kan man vara på de här siffrorna?
Berit: Ja, i den här portalen så kan man då se hur många av de här modellerna som vi har använt i ensemblen som då visar på liknande resultat. Och just när det gäller temperatur och nederbörd över Sunne så är det väldigt många modeller som ger samma resultat. Så då kan man lita ganska bra på de här variablerna. Så det kan du nog lita på. Något annat du kan göra är att titta på, jämföra med den svenska klimattjänsten som vi har på SMHI. Och då kan man också titta på Sunne och se att vi har ungefär samma resultat där, fast vi skiljer lite grann. Och det beror ju på att vi har haft mer noggranna beräkningar mot våra observationer som vi har här över Sverige i de nationella beräkningarna som vi har gjort. Men om vi däremot tittar på vattenvariablerna i de här två tjänsterna, om man jämför den globala med den nationella tjänsten så kan vi se ganska stor skillnad faktiskt i resultaten. när det gäller markavrinning och vattenföring. Och det beror på att vi har haft en global hydrologisk modell. Medan då över Sverige så har vi en mycket mer detaljerad hydrologisk modell. Så där blir skillnaderna mycket större.
Olivia: Och anledningen till att man inte har de här mer finare modellerna i Climate Information Portals är för att då krävs det för mycket data.
Berit: Ja, och de här nationella hydrologiska modellerna finns inte i alla länder och speciellt inte i utvecklingsländer. Och då är ju en global hydrologisk modell ändå bättre än ingenting. Men om man har en nationell modell så ska man ju använda den i första hand för den är ju anpassad efter de nationella förhållandena. Så i första hand tittar man på sin nationella klimattjänst och om det inte finns någon nationell eller regional klimattjänst, ja men då går man till den här globala klimattjänsten. Så det är ju viktigt att man använder den tjänst som är mest trovärdig för det ställe man befinner sig på. Men den här globala är ju till då för länder, framförallt utvecklingsländer som inte har några egna tjänster.
Olivia: Vill ni berätta om hur det gick till när ni byggde den här tjänsten?
Berit: Ja vi utgick ju mycket från det vi hade gjort tidigare när vi byggde den europeiska Copernicus-tjänsten. Men sen så träffade vi lokala användare på olika ställen i världen. Så vi hade workshops i Karibien, vi hade på Kap Verde, i Kongo, i Kambodja. Så vi täckte in centrala delar med lite olika klimat. Och sen så lyssnade vi på de användarna som fanns där från olika samhällssektorer och från deras nationella hydrologiska och meteorologiska tjänster. Och tillsammans kom vi fram till då vad de tyckte var viktiga indikatorer och hur de ville att datan skulle förmedlas. Och vi fick också en förståelse för vad det var de tyckte var svårt som vi sen då förklarar i den här Knowledge Base där vi går igenom och förklarar olika begrepp. Och det är mycket terminologi inom klimatvetenskap som kan vara ganska besvärlig att förstå.
Olivia: Vet ni någonting om hur tjänsten har använts? Har den gett någon nytta i världen?
Frida: Ja, dels har den ju använts för att göra sådana här ansökningar till den gröna klimatfonden då som var det ursprungliga syftet med att ta fram den här tjänsten. Men sen har det också använts till att ta fram nationella anpassningsplaner, National Adaptation Plans. Som nationen tar fram då i och med sin klimatanpassningsstrategi. Och vi vet att den används till exempel till sådana planer i Haiti, Kongo och Sierra Leone. Så det är kul att den används på det sättet. Sen vet vi också att den används i infrastrukturprojekt till exempel när man planerar för ny infrastruktur. Så man planerar för hur klimatet förändras i den planen.
Olivia: Ja, alltså hur man ska bygga.
Berit: Och sen används ju tjänsten ganska mycket i utbildningssyfte också. Så att den används på universitetsnivå för att lära ut klimatvetenskap. Både hur man hittar information och hur man använder information men också hur klimatförändringen kommer bli runt om i världen.
Berit: Sen har portalen använts väldigt mycket i utbildningssyfte för att höja kunskapen om klimatförändringen och dess effekter. Ja, det finns ju ett stort utvecklingsbehov framförallt i Afrika och det var ju Jean-Marie väldigt noga med att påpeka.
Jean-Marie: I always believe that projects in Africa can come and go, but the people always be there. They might move from one institution to the other one, but one of the way to sustain some of the effort is to train the people. By training the people, by building their capacity, we are actually investing into the sustainability. So, I strongly believe that the right attention should be devoted towards the building of the capacity of the younger generation. Afrika is young. You know, the last time I checked statistics we have more than 70% that are below 20 years old. So it's a very young continent. So if we want to have an impact, those people should be trained, should be capacitated. And of course the other element is to make the most of technology.
Olivia: Men tack så mycket för att ni var med Frida och Berit.
Berit och Frida: Tack för att vi fick komma.
Olivia: Hej då.
Frida: Hej.
(musik)
Jafet: De använde tidig varning som räddade mer än 2000 människors liv. Så poängen var att informationen gick ut, de kunde evakueras innan det kom massa vatten. Deras hus förstördes och det var fortfarande påverkan men liven gick att rädda helt enkelt.
Olivia: Du lyssnar på poddserien Hållbar värld, idag ska vi prata om tidiga vädervarningar, och hur det blir allt viktigare när extrema väderhändelser både blir allt fler och intensivare.
(musik)
Olivia: Hej och välkomna till SMHI-podden. Jag heter Olivia Larsson, är klimatvetare och jobbar med kommunikation här på SMHI. Och idag ska vi ta oss till Västafrika, där SMHI har jobbat med att ta fram varningar för höga flöden under flera år, och då se till att de når ut till myndigheter och allmänheten i regionen. Det här kan vara livsviktigt för att kunna sätta sig i säkerhet vid en eventuell översvämning. Med oss för att prata om det idag har vi Jafet Andersson, min kollega. Vem är du?
Jafet: Hej! Jag arbetar som hydrolog på SMHI. Jag arbetar med forskning, med projektledning och samordning av vårt internationella utvecklingssamarbete. Jag har också lett det här samarbetet med Västafrika, med institutionerna där under drygt 10 år.
Olivia: Så du har jobbat mycket internationellt under din karriär här, och mycket i Afrika?
Jafet: Japp.
Olivia: Men vill du börja med att beskriva vilket behov som finns för att öka motståndskraften mot översvämningar i Västafrika?
Jafet: Västafrika har drabbats mer och mer de senaste åren av översvämningar. Det har fått och får stora konsekvenser på samhället. Många döda människor, förstörda hus, broar, vägar, minskade skördar, sämre mattillgång, bortspolad boskap och även vilda djur som drabbas. Det är miljoner människor som berörs faktiskt. Det bidrar till att samhällena blir mer bräckliga helt enkelt. Det här är något som har vuxit de senaste 10 - 15 åren kanske. Det har blivit mer och mer vanligt. För ett tag sedan, på 70-talet, då var det mer problem med torka. Då byggde man upp en kapacitet för att hantera det och förbereda sig på det helt enkelt. Men nu när det är mer problem med översvämningar, och det är av olika skäl, dels det här kopplat till klimatförändringarna, att det blir mer intensiv nederbörd, men också beroende på urbanisering och förändrat jordbruk som påverkar markinfiltrationen. Med det då så finns det inte riktigt lika stor kapacitet att ta hand om, förbereda sig för översvämningarna och hantera dem på bra sätt. Man landar mer i krishantering efteråt när det sker.
Olivia: Ja, och jag tänkte också ge ett exempel. Som jag såg på nyheterna för inte så länge sedan, september 2024, så drabbades Västafrika och också delar av Centralafrika av den värsta översvämningskatastrofen på decennier där. Och det ledde, som du sa, till fruktansvärda konsekvenser där. Det var över tusen personer som dog, hundratusentals människor som tvingades på flykt, byggnader rasar, en damm brast och så blev det allmänt kaos. För att det var ett zoo i Borneo i norra Nigeria där 80% av djuren dog. Men också att det blev livsfarliga djur som krokodiler och ormar som sköljdes ut i det översvämmade samhället. Det var ett fängelse som gick sönder så mycket att 300 fångar kunde fly. För oss som bor här i Sverige så är det inte saker som vi är vana med sker.
Jafet: Nej, precis. Det är en annan nivå av konsekvenser. Det är därför vi jobbar där också. Vi vill öka beredskapen, beredskapskapaciteten genom att ha tillgängliga, uppdaterade och tillförlitliga prognoser och varningar som stöttar de här samhällena. Så att man kan agera klokt, inte bara efter utan även innan vattnet kommer.
Olivia: Ja, och för att man ska kunna agera innan så behöver man tillgång till varningssystem bland annat. Och enligt FN så är en tredjedel av världens befolkning som inte har tillgång till väderrelaterade varningssystem. Och på den afrikanska kontinenten så saknar hela 60 procent av befolkningen tillgång till varningssystem. Vill du ge en generell bild av hur läget ser ut där?
Jafet: Det finns nästan inga observationer som är tillgängliga i realtid. Det saknas prognoser, hydrologiska prognoser överlag. Alltså vad som händer med vattnet. Speciellt som är tillgängliga, som man kan komma åt, som uppdateras varje dag och som har bra kvalitet. Det är saker som saknas helt enkelt. Dessutom, även om vi jobbar på det, så behöver det också komma ut i samhället. Det behöver kommuniceras och förstås. Olika aktörer behöver agera för att reducera de här farliga situationerna. Så ser det ut på många håll. Som du var inne på innan, här i Sverige har vi haft prognoser under många år, både på väder men också på vatten, som har hjälpt oss på olika sätt. Men där har man inte det på samma sätt.
Olivia: Nej, och det kanske har hjälpt oss på ett sätt som vi inte tänker på i vårt dagliga liv också. Att myndigheter och sånt vet hur de ska agera. Så att vi drabbas mindre.
Jafet: Ja, men verkligen. Man blir förberedd och vet lite vad som kommer och kan agera på olika sätt.
Olivia: Jo, och det här arbetet som SMHI har gjort i Västafrika, det går under namnet FANFAR. Det inkluderar 17 länder i Västafrika. Som jag har förstått det så funkar det lite som ett EU, alltså regionen. De har nära samarbeten.
Jafet: Ja, det är inte riktigt EU men de har många internationella samarbeten där. På flera olika nivåer. Ekonomiskt, politiskt, tekniskt. Det började för väldigt länge sedan men det finns olika organisationer för det. Inte en struktur som EU då, men flera olika för lite olika syften och olika länder. Då stöttar vi på regional nivå när man jobbar med dem. Men även nationell nivå för de är kopplade till länderna.
Olivia: Och då är syftet här med FANFAR, alltså den här prognos och varningstjänsten, att de helt enkelt på regional nivå ska få tillgång till bättre prognoser och varningar.
Jafet: Ja precis, tillgång till det och bättre på så sätt att de är tillgängliga. Man kan komma åt dem. Att de är uppdaterade. Det är någon slags aktuell information, inte förra året. Och att den är tillförlitlig. Man kan lita på den. Så att det går att använda. Att den faktiskt används i samhället till att både hantera situationer som kommer men också reducera konsekvenserna helt enkelt i förtid. Och det är liksom produkten eller vad man ska säga, den konkreta komponenten som vi jobbar med. Men visionen är ju att det här ska ledas och tas över av västafrikanska institutioner. På både regional nivå men också nationell nivå. Att både leda det, att driva det, att förbättra det kan man säga och använda det operationellt helt enkelt.
Olivia: Precis, målet är inte att SMHI alltid ska vara där.
Jafet: Nej exakt, utan vi jobbar väl för att de ska bli av med oss helt enkelt på sikt.
Olivia: Och vart är ni nu i det här arbetet?
Jafet: Jo men vi har jobbat drygt 10 år tillsammans på olika sätt. Först började vi med forskningssamarbetet och sen har det blivit mer åt operationellt håll. Och sen 2018 så har vi ett operationellt prognossystem på regional nivå för Västafrika. Det är ny information varje dag om kommande flöden i vattendrag och sjöar och så. Just nu arbetar vi med två saker i år. Dels är det på nationell nivå tillsammans med Burkina Faso. Där har vi anpassat systemet till deras land och vi har stöttat nationella myndigheter genom att de ska kunna använda och tolka informationen och agera på den. Den andra delen är att vi jobbar på regional nivå tillsammans med vår långtida partner AgriMet. Att helt enkelt lämna över det tekniska systemet som de ska hantera i framtiden.
Olivia: Och de är på den här regionala nivån, Västafrika?
Jafet: Exakt, de är på Västafrika-nivån.
Olivia: Och när vi spelar in det här så hade vi precis besök av kollegor från Togo och Burkina Faso som var här. Vad gjorde de här?
Jafet: Främst var de här på ett studiebesök. De kom för att lära sig mer om Sverige, om hur vi jobbar här på SMHI med meteorologi och hydrologi och varningar och så. Så dels på nationell nivå men också på lokal nivå. Vi kollar på hur man jobbar på kommunnivå helt enkelt med att anpassa samhället till klimatförändringar och annat. Vi hade även lite fokus på Västafrika naturligtvis. På vilka översvämningar som har skett i år, hur FANFAR-systemet fungerade och hur myndigheterna där har agerat helt enkelt på olika sätt.
Olivia: Jag pratade ju faktiskt med en person som var här. Han heter Nawanti Kombaté, är från Togo och arbetar på Myndigheten för civilprotection. Så vi ska lyssna lite på det nu tänkte jag.
Kombaté: Jag är ingenjör, hydrometerologiskingenjör.
Olivia: Jag började fråga honom först hur Togo påverkas av översvämningar. Men man kan väl säga att behovet har funnits men att det blir mer intensivt nu.
Jafet: Ja exakt, det har funnits. Men de senaste tiotal åren så har det verkligen ökat i den regionen. Nu pratar vi om att det här med Kombaté som kommer från Togo. Det finns ett samarbete kan man säga med både Togo, Burkina Faso och även om vi har själva projektet fokuserat på Burkina Faso och så har vi även med Togo på ett hörn.
Olivia: Ja, så Togo är med på ett hörn och han ger ett exempel här på hur översvämningarna drabbade Togo år 2020. Vi ska lyssna på det.
Konbaté: I Togo, till exempel, under 2020 föll det en översvämning som orsakade 11 dödsfall och flera skadade mer än 60 000 offer i vårt land, och vi har stora ekonomiska skador i vårt land. Det har stor påverkan på jordbruket och livsmedelsindustrin. Angående hälsosektorn ser vi att flödet har ökat antalet kolerafall i vårt land.
Olivia: Så förutom de direkta effekterna att folk måste flytta på sig och att de dör så pratar han också om effekter som blir indirekta, typ att jordbruket påverkas, det kanske blir problem med matosäkerhet men också att vattenkvaliteten kan försämras.
Jafet: Ja precis, det påverkar hälsan, han var inne på kolera här, kolerautbrott, jag tycker man hör det av och till från hela världen egentligen när det kommer sådana situationer. Att samhället blir påverkat, mindre motståndskraft och olika sjukdomar som kan spridas av mycket vatten helt enkelt. När det svämmar över är det inte bara mängden vatten utan det blandas massa vatten och det blir en hel gegga av det helt enkelt. Det kan bli mycket problem av det vattenkvalitetsmässigt.
Olivia: Och det är just de här konsekvenserna som man vill minska på när man försöker utveckla ett prognos- och varningssystem. Så han ska få berätta nu varför man gör det här arbetet i Togo.
Konbaté: Som ni vet kan vi inte minska på översvämningarna men vi kan minska på effekterna av översvämningar i vårt land. Och FANFAR kan hjälpa oss i varje system i vårt land.
Olivia: Ja, så då kan ni vara förberedda?
Konbaté: Ja, vi kan vara förberedda på att kunna manövrera och evakuera befolkningen och hjälpa befolkningen.
Olivia: Ja, men då fick vi höra lite om varför han tycker att det behövs i sitt land och varför de vill jobba med det här.
Jafet: Ja precis, jag tycker han säger det väldigt bra. Det är ju påverkan på samhället som man riktar in sig på, varför man behöver det här överhuvudtaget. För att reducera den och vara bättre förberedda och agera. Sen finns det många andra saker som behöver finnas också utöver ett prognos och varningssystem. Men det är en pusselbit i maskineriet kan man väl säga.
Olivia: Okej, bra. Då går vi över till nästa del. Och Burkina Faso då. Nu pratade vi lite mer om Togo. Men ni jobbar mycket i Burkina Faso i år. Och det är ju ett av världens farligaste länder att vistas i. Det toppar listan på Global Terrorism Index 2024. Risk för att bli kidnappad och svenska utrikesdepartementets avråde från alla resor till landet. Hur skiljer det sig att jobba med Burkina Faso jämfört med de andra typerna av internationella utvecklingssamarbeten som vi jobbar med på SMHI?
Jafet: Ja, till att börja med så är det ju främst de själva som är utsatta av de här riskerna då att det är farligt. De har ju drabbats av den terrorvågen som har kommit sedan ett antal år tillbaka i regionen. Så det är ju främst de själva som är utsatta. Och för vår del så betyder det väl att vi inte kan resa dit som vi normalt sett skulle ha gjort till ett partnerland. Utan vi träffas i Togo. Men det har också gett ringar på vattnet för att vi har tagit chansen att kunna jobba också tillsammans med Togo. Och de har på vissa sätt kanske kommit lite längre än Burkina Faso i att använda varningssystem i landet och att förbereda sig och så. Så jag tycker det finns en bra dynamik i ett samarbete mellan de länder där de kan lära sig av varandra också som kommer av det här. Vilket är en positiv effekt i en tråkig realitet kan man säga.
Olivia: Och varför blev det just Togo och Burkina Faso som vi jobbar med i år?
Jafet: Ja, till att börja med så ligger det mitt i Västafrika. Burkina Faso ligger mitt i Västafrika och FANFAR-systemet är relevant för att producera information för det helt enkelt. Och sen har vi, både Sverige generellt men även SMHI, jobbat och stöttat Burkina Faso under många år på många olika sätt. Vi har haft tidigare samarbeten med dem, så flera olika kontaktnät finns. Och just nu så handlar det om att vi jobbar tillsammans med dem i ett projekt med WMO, alltså Världsmeteorologiska organisationen, för att stärka kapaciteten i Burkina Faso. Och då är vi en pusselbit i ett större projekt, ett större arbete med dem.
Olivia: Jag hörde att det fanns en fikaförening i Burkina Faso?
Jafet: Ja, det stämmer. En del som man måste lära sig när man är på studiebesök i Sverige är ju fika. Det har vi alltid med och vi brukar försöka skriva fika också. Och under åren så, ja, det är många som har kommit hit och lärt sig ordet fika. Och speciellt från Burkina Faso tror jag man tyckte det hade varit lite roligt att försöka hålla kontakten då med andra som har varit här och kanske stärka nätverken. Så har man hittat på en förening helt enkelt som heter Fika och den finns i Burkina Faso. Så åker ni dit någon gång så får ni gå på en fika.
Olivia: Undrar vad det är för fika. De kanske inte har dammsugare och kanelbullar.
Jafet: Nej, precis. Vi får åka och prova.
Olivia: Och under de här åren som Fanfar har varit igång så har både infrastruktur och tusentals människoliv kunnat räddas på grund av tidiga varningar. Så det finns en del solskenshistorier. Är det någon som du vill dela med dig av?
Jafet: Ja, eller hur. Det är faktiskt jätteroligt. För att vi hade som Kombaté var inne på från Togo så var det mycket översvämningar i regionen 2020. Och det var inte bara i Togo utan det var i flera länder bland annat Nigeria. Och då var det så att ett annat land, Nigeria, de använde fanfar-systemet och helt enkelt använde en tidig varning från systemet som räddade mer än 2000 människors liv. Och det var fem samhällen i närheten av ett område som heter Jebba i Nigeria som kunde evakueras. Så poängen var att informationen gick ut, de kunde evakueras innan det kom massa vatten. Deras hus förstördes och det var fortfarande påverkan men liven gick att rädda helt enkelt.
Olivia: Ja, det är otroligt viktigt. Och någonting som alla människor borde få tidiga varningar.
Jafet: Ja, och en annan grej som också hände samma år, jag tror det var en månad senare eller så, så har de flera olika dammar där. Det finns en damm som heter Shirorodammen. Ganska stor damm. Och där var det så att de som hanterade dammen där och reglerade dammen, de fick informationen att nu är det mycket vatten på intåg. Och då kunde de släppa ut en del vatten i förtid så att de hade lite kapacitet att ta emot vatten helt enkelt. Och det gjorde att den här kulmen av vattenflödet nedströms kunde reduceras ganska mycket. Och därför blev det inte, alltså områdena nedströms behövde inte översvämmas utan det blev inte några större skador där helt enkelt.
Olivia: Så där kunde man lindra själva översvämningen till och med. Och inte bara konsekvenserna.
Jafet: Nej, precis. Men ja, så det finns några tillfällen och bland annat det tittade vi lite på i år också.
Olivia: Men de här exemplen som du gav nu, det är exempel på när det verkligen har funkat. Finns det exempel på när det inte har funkat?
Jafet: Jo, men absolut. Det gör det. Och det är av flera olika skäl. Till exempel så är kvaliteten på prognoserna eller varningarna inte tillräckligt bra ibland. Det har vi sett. Och det jobbar vi med att förbättra. Ibland så orsakas översvämningen eller förvärras av saker som prognoserna inte direkt fångar. Till exempel hur dammar regleras. Det hände i Nigeria, vet jag, mellan Kamerun och Nigeria för några år sedan. Att skyddsvallar brister. Det hände i Niger. Och andra saker som vi inte fångar. Men även om det finns ett system som vi var inne på innan så är det ibland inte tillgängligt. Eller det är inte tillräckligt känt. Man får inte ut informationen för kommunikationskanalerna är för långsamma eller funkar inte. Och till sist så ibland så finns det människor som inte hörsammar uppmaningarna om att evakuera. Vilket också ibland leder till stora skador för dem.
Olivia: Det kan ju vara att man inte vågar lämna sitt hus till exempel.
Jafet: Ja, till exempel. Man kanske har bott där hela sitt liv och familjen är rotad och så vidare. Det kan vara många negativa effekter. Vad händer om jag lämnar? Som man inte kan överblicka eller som man inte är skyddad mot helt enkelt.
Olivia: Och nu kanske någon som lyssnar undrar varför gör SMHI och Sverige det här? Vi har försökt att prata lite om det i de olika avsnitten. Och jag kan nämna här att under klimattoppmötet COP26 år 2022 så presenterades FN-initiativet Early Warnings for All. Och målet med det är att alla världens människor ska ha tillgång till ett varningssystem för extrema och farliga väder innan 2027. Och det här är någonting som Sverige har ställt sig bakom. Och som en svensk myndighet så hjälper man liksom till landet Sverige att nå sina olika åtaganden. Och för SMHI så blir det då oftast inom klimat och hållbarhet. Bland annat så bidrar de här projekten till att göra det som Sverige har lovat i olika globala åtaganden. Till exempel i Parisavtalet från 2015 och hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Men det kanske inte är så många som känner till SMHI's roll här. Vill du beskriva den lite mer?
Jafet: Ja, lite mer generellt plan så är det ju målsättningen att bidra till mer hållbara samhällen globalt. Och det finns ju jättemycket att göra där. Men vi tänker att vi drar vårt strå till stacken. Det är en stor stack men vi drar vårt strå. Och där är det kanske främst om man tänker på hållbarhetsmålen så är det till exempel mål 11 om hållbara städer och samhällen. Mål 6 om rent vatten och sanitet. Och inte minst kanske mål 13 om att bekämpa klimatförändringarna. Så det är en del att vi bidrar till den globala hållbarhetsagendan. Sen så är det också kopplat till Sveriges regering. Genom den nya reformagendan för biståndet vill regeringen satsa på ett utökat och effektiviserat klimatbistånd. Och där handlar det bland annat om att verka för att bygga motståndskraft och att klimatanpassa i utsatta samhällen. Och där har svenska expertmyndigheter som SMHI en roll att bidra internationellt. Vi bidrar med det vi är bra på helt enkelt internationellt i det. En tredje del är våra erfarenheter. Lite som jag var inne på innan, vi har jobbat dels nationellt naturligtvis under väldigt många år med de här frågorna. Men sen har vi även jobbat internationellt i flera decennier i många, många olika länder. Mer eller mindre omfattning så att säga. Så vi har expertis på området. Och till sist så har vi bestämt också att det här ska vara, på SMHI ska det vara ett av sju områden som vi bidrar till samhället på.
Olivia: Bra. Men avslutningsvis då, du har ju jobbat med internationella utvecklingssamarbeten under en lång tid. Går det att göra skillnad?
Jafet: Bra fråga. Jag tänker att ja, det gör det. Inte alltid, men ibland. Resan dit är krokig. Det är inte ett rakt spår och ingen motorväg. Och det påverkas väldigt mycket av massa andra saker som vi inte har kontroll över. Och det krävs både målinriktat arbete men även en del flyt ärligt talat för att komma framåt. Jag tycker kanske att man ser mest skillnad när man hittat eller lyckats tända en eldsjäl. Någon som delar visionen, som man kan jobba tillsammans med genom allt, alla föränderliga omständigheter och så.
Olivia: Och det som kan förändra sig, till exempel naturkatastrofer, krig, militärkupper. Det kan hända mycket.
Jafet: Det kan hända väldigt mycket.
Olivia: Man kan ha byggt upp ett system och så byts det mesta ut. Men man hörde ju i alla fall när du berättade om de här solskenshistorierna att det är ett väldigt viktigt arbete.
Jafet: Absolut.
Olivia: Tack för att du kom hit idag och berättade om det.
Jafet: Ja, men tack.
(musik)
Jafet: De använde tidig varning som räddade mer än 2000 människors liv. Så poängen var att informationen gick ut, de kunde evakueras innan det kom massa vatten. Deras hus förstördes och det var fortfarande påverkan men liven gick att rädda helt enkelt.
Olivia: Du lyssnar på poddserien Hållbar värld, idag ska vi prata om tidiga vädervarningar, och hur det blir allt viktigare när extrema väderhändelser både blir allt fler och intensivare.
(musik)
Olivia: Hej och välkomna till SMHI-podden. Jag heter Olivia Larsson, är klimatvetare och jobbar med kommunikation här på SMHI. Och idag ska vi ta oss till Västafrika, där SMHI har jobbat med att ta fram varningar för höga flöden under flera år, och då se till att de når ut till myndigheter och allmänheten i regionen. Det här kan vara livsviktigt för att kunna sätta sig i säkerhet vid en eventuell översvämning. Med oss för att prata om det idag har vi Jafet Andersson, min kollega. Vem är du?
Jafet: Hej! Jag arbetar som hydrolog på SMHI. Jag arbetar med forskning, med projektledning och samordning av vårt internationella utvecklingssamarbete. Jag har också lett det här samarbetet med Västafrika, med institutionerna där under drygt 10 år.
Olivia: Så du har jobbat mycket internationellt under din karriär här, och mycket i Afrika?
Jafet: Japp.
Olivia: Men vill du börja med att beskriva vilket behov som finns för att öka motståndskraften mot översvämningar i Västafrika?
Jafet: Västafrika har drabbats mer och mer de senaste åren av översvämningar. Det har fått och får stora konsekvenser på samhället. Många döda människor, förstörda hus, broar, vägar, minskade skördar, sämre mattillgång, bortspolad boskap och även vilda djur som drabbas. Det är miljoner människor som berörs faktiskt. Det bidrar till att samhällena blir mer bräckliga helt enkelt. Det här är något som har vuxit de senaste 10 - 15 åren kanske. Det har blivit mer och mer vanligt. För ett tag sedan, på 70-talet, då var det mer problem med torka. Då byggde man upp en kapacitet för att hantera det och förbereda sig på det helt enkelt. Men nu när det är mer problem med översvämningar, och det är av olika skäl, dels det här kopplat till klimatförändringarna, att det blir mer intensiv nederbörd, men också beroende på urbanisering och förändrat jordbruk som påverkar markinfiltrationen. Med det då så finns det inte riktigt lika stor kapacitet att ta hand om, förbereda sig för översvämningarna och hantera dem på bra sätt. Man landar mer i krishantering efteråt när det sker.
Olivia: Ja, och jag tänkte också ge ett exempel. Som jag såg på nyheterna för inte så länge sedan, september 2024, så drabbades Västafrika och också delar av Centralafrika av den värsta översvämningskatastrofen på decennier där. Och det ledde, som du sa, till fruktansvärda konsekvenser där. Det var över tusen personer som dog, hundratusentals människor som tvingades på flykt, byggnader rasar, en damm brast och så blev det allmänt kaos. För att det var ett zoo i Borneo i norra Nigeria där 80% av djuren dog. Men också att det blev livsfarliga djur som krokodiler och ormar som sköljdes ut i det översvämmade samhället. Det var ett fängelse som gick sönder så mycket att 300 fångar kunde fly. För oss som bor här i Sverige så är det inte saker som vi är vana med sker.
Jafet: Nej, precis. Det är en annan nivå av konsekvenser. Det är därför vi jobbar där också. Vi vill öka beredskapen, beredskapskapaciteten genom att ha tillgängliga, uppdaterade och tillförlitliga prognoser och varningar som stöttar de här samhällena. Så att man kan agera klokt, inte bara efter utan även innan vattnet kommer.
Olivia: Ja, och för att man ska kunna agera innan så behöver man tillgång till varningssystem bland annat. Och enligt FN så är en tredjedel av världens befolkning som inte har tillgång till väderrelaterade varningssystem. Och på den afrikanska kontinenten så saknar hela 60 procent av befolkningen tillgång till varningssystem. Vill du ge en generell bild av hur läget ser ut där?
Jafet: Det finns nästan inga observationer som är tillgängliga i realtid. Det saknas prognoser, hydrologiska prognoser överlag. Alltså vad som händer med vattnet. Speciellt som är tillgängliga, som man kan komma åt, som uppdateras varje dag och som har bra kvalitet. Det är saker som saknas helt enkelt. Dessutom, även om vi jobbar på det, så behöver det också komma ut i samhället. Det behöver kommuniceras och förstås. Olika aktörer behöver agera för att reducera de här farliga situationerna. Så ser det ut på många håll. Som du var inne på innan, här i Sverige har vi haft prognoser under många år, både på väder men också på vatten, som har hjälpt oss på olika sätt. Men där har man inte det på samma sätt.
Olivia: Nej, och det kanske har hjälpt oss på ett sätt som vi inte tänker på i vårt dagliga liv också. Att myndigheter och sånt vet hur de ska agera. Så att vi drabbas mindre.
Jafet: Ja, men verkligen. Man blir förberedd och vet lite vad som kommer och kan agera på olika sätt.
Olivia: Jo, och det här arbetet som SMHI har gjort i Västafrika, det går under namnet FANFAR. Det inkluderar 17 länder i Västafrika. Som jag har förstått det så funkar det lite som ett EU, alltså regionen. De har nära samarbeten.
Jafet: Ja, det är inte riktigt EU men de har många internationella samarbeten där. På flera olika nivåer. Ekonomiskt, politiskt, tekniskt. Det började för väldigt länge sedan men det finns olika organisationer för det. Inte en struktur som EU då, men flera olika för lite olika syften och olika länder. Då stöttar vi på regional nivå när man jobbar med dem. Men även nationell nivå för de är kopplade till länderna.
Olivia: Och då är syftet här med FANFAR, alltså den här prognos och varningstjänsten, att de helt enkelt på regional nivå ska få tillgång till bättre prognoser och varningar.
Jafet: Ja precis, tillgång till det och bättre på så sätt att de är tillgängliga. Man kan komma åt dem. Att de är uppdaterade. Det är någon slags aktuell information, inte förra året. Och att den är tillförlitlig. Man kan lita på den. Så att det går att använda. Att den faktiskt används i samhället till att både hantera situationer som kommer men också reducera konsekvenserna helt enkelt i förtid. Och det är liksom produkten eller vad man ska säga, den konkreta komponenten som vi jobbar med. Men visionen är ju att det här ska ledas och tas över av västafrikanska institutioner. På både regional nivå men också nationell nivå. Att både leda det, att driva det, att förbättra det kan man säga och använda det operationellt helt enkelt.
Olivia: Precis, målet är inte att SMHI alltid ska vara där.
Jafet: Nej exakt, utan vi jobbar väl för att de ska bli av med oss helt enkelt på sikt.
Olivia: Och vart är ni nu i det här arbetet?
Jafet: Jo men vi har jobbat drygt 10 år tillsammans på olika sätt. Först började vi med forskningssamarbetet och sen har det blivit mer åt operationellt håll. Och sen 2018 så har vi ett operationellt prognossystem på regional nivå för Västafrika. Det är ny information varje dag om kommande flöden i vattendrag och sjöar och så. Just nu arbetar vi med två saker i år. Dels är det på nationell nivå tillsammans med Burkina Faso. Där har vi anpassat systemet till deras land och vi har stöttat nationella myndigheter genom att de ska kunna använda och tolka informationen och agera på den. Den andra delen är att vi jobbar på regional nivå tillsammans med vår långtida partner AgriMet. Att helt enkelt lämna över det tekniska systemet som de ska hantera i framtiden.
Olivia: Och de är på den här regionala nivån, Västafrika?
Jafet: Exakt, de är på Västafrika-nivån.
Olivia: Och när vi spelar in det här så hade vi precis besök av kollegor från Togo och Burkina Faso som var här. Vad gjorde de här?
Jafet: Främst var de här på ett studiebesök. De kom för att lära sig mer om Sverige, om hur vi jobbar här på SMHI med meteorologi och hydrologi och varningar och så. Så dels på nationell nivå men också på lokal nivå. Vi kollar på hur man jobbar på kommunnivå helt enkelt med att anpassa samhället till klimatförändringar och annat. Vi hade även lite fokus på Västafrika naturligtvis. På vilka översvämningar som har skett i år, hur FANFAR-systemet fungerade och hur myndigheterna där har agerat helt enkelt på olika sätt.
Olivia: Jag pratade ju faktiskt med en person som var här. Han heter Nawanti Kombaté, är från Togo och arbetar på Myndigheten för civilprotection. Så vi ska lyssna lite på det nu tänkte jag.
Kombaté: Jag är ingenjör, hydrometerologiskingenjör.
Olivia: Jag började fråga honom först hur Togo påverkas av översvämningar. Men man kan väl säga att behovet har funnits men att det blir mer intensivt nu.
Jafet: Ja exakt, det har funnits. Men de senaste tiotal åren så har det verkligen ökat i den regionen. Nu pratar vi om att det här med Kombaté som kommer från Togo. Det finns ett samarbete kan man säga med både Togo, Burkina Faso och även om vi har själva projektet fokuserat på Burkina Faso och så har vi även med Togo på ett hörn.
Olivia: Ja, så Togo är med på ett hörn och han ger ett exempel här på hur översvämningarna drabbade Togo år 2020. Vi ska lyssna på det.
Konbaté: I Togo, till exempel, under 2020 föll det en översvämning som orsakade 11 dödsfall och flera skadade mer än 60 000 offer i vårt land, och vi har stora ekonomiska skador i vårt land. Det har stor påverkan på jordbruket och livsmedelsindustrin. Angående hälsosektorn ser vi att flödet har ökat antalet kolerafall i vårt land.
Olivia: Så förutom de direkta effekterna att folk måste flytta på sig och att de dör så pratar han också om effekter som blir indirekta, typ att jordbruket påverkas, det kanske blir problem med matosäkerhet men också att vattenkvaliteten kan försämras.
Jafet: Ja precis, det påverkar hälsan, han var inne på kolera här, kolerautbrott, jag tycker man hör det av och till från hela världen egentligen när det kommer sådana situationer. Att samhället blir påverkat, mindre motståndskraft och olika sjukdomar som kan spridas av mycket vatten helt enkelt. När det svämmar över är det inte bara mängden vatten utan det blandas massa vatten och det blir en hel gegga av det helt enkelt. Det kan bli mycket problem av det vattenkvalitetsmässigt.
Olivia: Och det är just de här konsekvenserna som man vill minska på när man försöker utveckla ett prognos- och varningssystem. Så han ska få berätta nu varför man gör det här arbetet i Togo.
Konbaté: Som ni vet kan vi inte minska på översvämningarna men vi kan minska på effekterna av översvämningar i vårt land. Och FANFAR kan hjälpa oss i varje system i vårt land.
Olivia: Ja, så då kan ni vara förberedda?
Konbaté: Ja, vi kan vara förberedda på att kunna manövrera och evakuera befolkningen och hjälpa befolkningen.
Olivia: Ja, men då fick vi höra lite om varför han tycker att det behövs i sitt land och varför de vill jobba med det här.
Jafet: Ja precis, jag tycker han säger det väldigt bra. Det är ju påverkan på samhället som man riktar in sig på, varför man behöver det här överhuvudtaget. För att reducera den och vara bättre förberedda och agera. Sen finns det många andra saker som behöver finnas också utöver ett prognos och varningssystem. Men det är en pusselbit i maskineriet kan man väl säga.
Olivia: Okej, bra. Då går vi över till nästa del. Och Burkina Faso då. Nu pratade vi lite mer om Togo. Men ni jobbar mycket i Burkina Faso i år. Och det är ju ett av världens farligaste länder att vistas i. Det toppar listan på Global Terrorism Index 2024. Risk för att bli kidnappad och svenska utrikesdepartementets avråde från alla resor till landet. Hur skiljer det sig att jobba med Burkina Faso jämfört med de andra typerna av internationella utvecklingssamarbeten som vi jobbar med på SMHI?
Jafet: Ja, till att börja med så är det ju främst de själva som är utsatta av de här riskerna då att det är farligt. De har ju drabbats av den terrorvågen som har kommit sedan ett antal år tillbaka i regionen. Så det är ju främst de själva som är utsatta. Och för vår del så betyder det väl att vi inte kan resa dit som vi normalt sett skulle ha gjort till ett partnerland. Utan vi träffas i Togo. Men det har också gett ringar på vattnet för att vi har tagit chansen att kunna jobba också tillsammans med Togo. Och de har på vissa sätt kanske kommit lite längre än Burkina Faso i att använda varningssystem i landet och att förbereda sig och så. Så jag tycker det finns en bra dynamik i ett samarbete mellan de länder där de kan lära sig av varandra också som kommer av det här. Vilket är en positiv effekt i en tråkig realitet kan man säga.
Olivia: Och varför blev det just Togo och Burkina Faso som vi jobbar med i år?
Jafet: Ja, till att börja med så ligger det mitt i Västafrika. Burkina Faso ligger mitt i Västafrika och FANFAR-systemet är relevant för att producera information för det helt enkelt. Och sen har vi, både Sverige generellt men även SMHI, jobbat och stöttat Burkina Faso under många år på många olika sätt. Vi har haft tidigare samarbeten med dem, så flera olika kontaktnät finns. Och just nu så handlar det om att vi jobbar tillsammans med dem i ett projekt med WMO, alltså Världsmeteorologiska organisationen, för att stärka kapaciteten i Burkina Faso. Och då är vi en pusselbit i ett större projekt, ett större arbete med dem.
Olivia: Jag hörde att det fanns en fikaförening i Burkina Faso?
Jafet: Ja, det stämmer. En del som man måste lära sig när man är på studiebesök i Sverige är ju fika. Det har vi alltid med och vi brukar försöka skriva fika också. Och under åren så, ja, det är många som har kommit hit och lärt sig ordet fika. Och speciellt från Burkina Faso tror jag man tyckte det hade varit lite roligt att försöka hålla kontakten då med andra som har varit här och kanske stärka nätverken. Så har man hittat på en förening helt enkelt som heter Fika och den finns i Burkina Faso. Så åker ni dit någon gång så får ni gå på en fika.
Olivia: Undrar vad det är för fika. De kanske inte har dammsugare och kanelbullar.
Jafet: Nej, precis. Vi får åka och prova.
Olivia: Och under de här åren som Fanfar har varit igång så har både infrastruktur och tusentals människoliv kunnat räddas på grund av tidiga varningar. Så det finns en del solskenshistorier. Är det någon som du vill dela med dig av?
Jafet: Ja, eller hur. Det är faktiskt jätteroligt. För att vi hade som Kombaté var inne på från Togo så var det mycket översvämningar i regionen 2020. Och det var inte bara i Togo utan det var i flera länder bland annat Nigeria. Och då var det så att ett annat land, Nigeria, de använde fanfar-systemet och helt enkelt använde en tidig varning från systemet som räddade mer än 2000 människors liv. Och det var fem samhällen i närheten av ett område som heter Jebba i Nigeria som kunde evakueras. Så poängen var att informationen gick ut, de kunde evakueras innan det kom massa vatten. Deras hus förstördes och det var fortfarande påverkan men liven gick att rädda helt enkelt.
Olivia: Ja, det är otroligt viktigt. Och någonting som alla människor borde få tidiga varningar.
Jafet: Ja, och en annan grej som också hände samma år, jag tror det var en månad senare eller så, så har de flera olika dammar där. Det finns en damm som heter Shirorodammen. Ganska stor damm. Och där var det så att de som hanterade dammen där och reglerade dammen, de fick informationen att nu är det mycket vatten på intåg. Och då kunde de släppa ut en del vatten i förtid så att de hade lite kapacitet att ta emot vatten helt enkelt. Och det gjorde att den här kulmen av vattenflödet nedströms kunde reduceras ganska mycket. Och därför blev det inte, alltså områdena nedströms behövde inte översvämmas utan det blev inte några större skador där helt enkelt.
Olivia: Så där kunde man lindra själva översvämningen till och med. Och inte bara konsekvenserna.
Jafet: Nej, precis. Men ja, så det finns några tillfällen och bland annat det tittade vi lite på i år också.
Olivia: Men de här exemplen som du gav nu, det är exempel på när det verkligen har funkat. Finns det exempel på när det inte har funkat?
Jafet: Jo, men absolut. Det gör det. Och det är av flera olika skäl. Till exempel så är kvaliteten på prognoserna eller varningarna inte tillräckligt bra ibland. Det har vi sett. Och det jobbar vi med att förbättra. Ibland så orsakas översvämningen eller förvärras av saker som prognoserna inte direkt fångar. Till exempel hur dammar regleras. Det hände i Nigeria, vet jag, mellan Kamerun och Nigeria för några år sedan. Att skyddsvallar brister. Det hände i Niger. Och andra saker som vi inte fångar. Men även om det finns ett system som vi var inne på innan så är det ibland inte tillgängligt. Eller det är inte tillräckligt känt. Man får inte ut informationen för kommunikationskanalerna är för långsamma eller funkar inte. Och till sist så ibland så finns det människor som inte hörsammar uppmaningarna om att evakuera. Vilket också ibland leder till stora skador för dem.
Olivia: Det kan ju vara att man inte vågar lämna sitt hus till exempel.
Jafet: Ja, till exempel. Man kanske har bott där hela sitt liv och familjen är rotad och så vidare. Det kan vara många negativa effekter. Vad händer om jag lämnar? Som man inte kan överblicka eller som man inte är skyddad mot helt enkelt.
Olivia: Och nu kanske någon som lyssnar undrar varför gör SMHI och Sverige det här? Vi har försökt att prata lite om det i de olika avsnitten. Och jag kan nämna här att under klimattoppmötet COP26 år 2022 så presenterades FN-initiativet Early Warnings for All. Och målet med det är att alla världens människor ska ha tillgång till ett varningssystem för extrema och farliga väder innan 2027. Och det här är någonting som Sverige har ställt sig bakom. Och som en svensk myndighet så hjälper man liksom till landet Sverige att nå sina olika åtaganden. Och för SMHI så blir det då oftast inom klimat och hållbarhet. Bland annat så bidrar de här projekten till att göra det som Sverige har lovat i olika globala åtaganden. Till exempel i Parisavtalet från 2015 och hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Men det kanske inte är så många som känner till SMHI's roll här. Vill du beskriva den lite mer?
Jafet: Ja, lite mer generellt plan så är det ju målsättningen att bidra till mer hållbara samhällen globalt. Och det finns ju jättemycket att göra där. Men vi tänker att vi drar vårt strå till stacken. Det är en stor stack men vi drar vårt strå. Och där är det kanske främst om man tänker på hållbarhetsmålen så är det till exempel mål 11 om hållbara städer och samhällen. Mål 6 om rent vatten och sanitet. Och inte minst kanske mål 13 om att bekämpa klimatförändringarna. Så det är en del att vi bidrar till den globala hållbarhetsagendan. Sen så är det också kopplat till Sveriges regering. Genom den nya reformagendan för biståndet vill regeringen satsa på ett utökat och effektiviserat klimatbistånd. Och där handlar det bland annat om att verka för att bygga motståndskraft och att klimatanpassa i utsatta samhällen. Och där har svenska expertmyndigheter som SMHI en roll att bidra internationellt. Vi bidrar med det vi är bra på helt enkelt internationellt i det. En tredje del är våra erfarenheter. Lite som jag var inne på innan, vi har jobbat dels nationellt naturligtvis under väldigt många år med de här frågorna. Men sen har vi även jobbat internationellt i flera decennier i många, många olika länder. Mer eller mindre omfattning så att säga. Så vi har expertis på området. Och till sist så har vi bestämt också att det här ska vara, på SMHI ska det vara ett av sju områden som vi bidrar till samhället på.
Olivia: Bra. Men avslutningsvis då, du har ju jobbat med internationella utvecklingssamarbeten under en lång tid. Går det att göra skillnad?
Jafet: Bra fråga. Jag tänker att ja, det gör det. Inte alltid, men ibland. Resan dit är krokig. Det är inte ett rakt spår och ingen motorväg. Och det påverkas väldigt mycket av massa andra saker som vi inte har kontroll över. Och det krävs både målinriktat arbete men även en del flyt ärligt talat för att komma framåt. Jag tycker kanske att man ser mest skillnad när man hittat eller lyckats tända en eldsjäl. Någon som delar visionen, som man kan jobba tillsammans med genom allt, alla föränderliga omständigheter och så.
Olivia: Och det som kan förändra sig, till exempel naturkatastrofer, krig, militärkupper. Det kan hända mycket.
Jafet: Det kan hända väldigt mycket.
Olivia: Man kan ha byggt upp ett system och så byts det mesta ut. Men man hörde ju i alla fall när du berättade om de här solskenshistorierna att det är ett väldigt viktigt arbete.
Jafet: Absolut.
Olivia: Tack för att du kom hit idag och berättade om det.
Jafet: Ja, men tack.
Olivia: Du lyssnar på poddserien Hållbar Värld, och vi ska prata om luftföroreningar kopplat till hälsa.
Christian: Men det är ju en av de största källorna till att man dör.
Olivia: I dag ska vi ta oss till Västra Balkan, där SMHI arbetar i projekt för bättre luftkvalitét.
Christian: Luften på Balkan generellt sett är ganska dålig. Det är ett av de områden i Europa som har stora problem med luftföreningar fortfarande.
Olivia: Jag sitter här med Christian Asker, forskare i luftmiljö.
Christian: Hallå där!
Olivia: Vi ska prata om luftmiljö, luftföroreningar och lite hälsoeffekter av luftföroreningar.
Christian: Vilken tur, annars hade jag kommit fel nu.
Olivia: Ja, det är jättebra. Och också bra för att jag har inte så koll på läget. Det betyder också att jag får lära mig lite. Och speciellt i den här researchen som jag har gjort inför avsnittet. Och eftersom att jag är lite hypokondrisk så har jag också snöat in på de här hälsoeffekterna. Så jag tänkte att vi skulle börja liksom att prata om det, bara få en introduktion till ämnet. Och sen ska vi gå över och prata om SMHI's arbete på Västra Balkan.
Christian: Det låter jättebra det.
Olivia: Så min plan är att jag ska säga några fakta som jag tyckte var ganska läskiga. Och så ska du bara som expert här få förklara hur det kan vara så.
Christian: Det låter som ett bra upplägg.
Men min första fakta här då, är du redo?
Christian: Okej.
(Pling)
Olivia: WHO, alltså Världshälsoorganisationen, uppskattar att omkring 7 miljoner människor dör i förtid varje år världen över på grund av luftföroreningar. Det låter väldigt mycket.
Christian:
Ja, det gör det ju. Men det är ju en av de största källorna till att man dör. Då är ju när WHO tar fram de här siffrorna, då räknar man ju in alla former av luftföroreningar inklusive inomhusluft som ju i många länder kan vara väldigt förorenad. Framförallt där man eldar för att laga mat inomhus med mer eller mindre bra ventilation och så vidare. Så att många dör på grund av det. Och sen finns det ju andra saker som rökning också som är mer frivillig fråga kanske. Men det påverkar ju mycket inomhus. Sen är det ju mycket utomhusluft som gör också då att många dör. Det är ju inte riktigt så att man dör. Om det inte är extrema halter av föroreningar så är det inte så att folk ramlar ner och dör och så säger någon som gör en obduktion att den här personen dog av föroreningar. Utan man dör av andra problem men de är kopplade till luftföroreningar. Framförallt så är det hjärt- och kärlsjukdomar och luftvägsproblem som är det som man dör av. Så det syns inte på dig direkt att man har dött på grund av luftföroreningar.
Olivia: Nej. Så en silent killer.
(Pling)
Olivia: Det finns flera studier som sammanliknar hälsoeffekterna med rökning av cigaretter. Att vara i New Dehli eller Beijing en dag med dålig luft, är det liksom som att man röker mycket en dag?
Christian: Jag kan inte säga ja eller nej till jämförelsen. Men hälsomässigt i de städer i världen som är väldigt förorenade så har det liknande hälsoeffekter som att röka mycket. Man kan tänka att vi är ganska duktiga på att fundera på vad vi stoppar i oss generellt. Att vi tänker på vad vi äter, att vi rör på oss och så vidare. Men vi andas minst 20-30 kilo luft varje dag. Och ofta tänker man inte så mycket på det. Att den kan innehålla föroreningar. Men det gör den ju då. I storstäder i Asien till exempel så är det mycket fordon, det är mycket förbränning. Det är också ofta varmt. Och i delar av året så eldar man ibland på åkrarna för att bränna av fjolårets rester innan man odlar på nytt. Och det ger jättemycket föroreningar av flera olika slag.
(Pling)
Olivia: En studie av Marie Pedersen med flera på Centrum för forskning i miljöepidemiologi, Barcelona, Spanien visar på hur kvinnor som utsätts för höga halter av luftföroreningar i Europa föder bebisar med lägre vikt. Det finns en mängd sådana här studier som visar på att bebisar är mindre vid födseln och föds för tidigt om kvinnan som bär den utsätts för luftföroreningar.
Christian: Jag har sett en del av studierna. Jag kan inte säga så mycket om mekanismerna som ger det här. Men jag har också sett att det finns studier som påvisar att det är så. Och barn är ju generellt sett känsligare för föroreningar eller utsatthet för alla möjliga slag än vad vuxna är. Dels för att de växer så mycket. Och foster är ju också extra känsliga i det hänseendet då helt enkelt.
(Pling)
Olivia: Och nu en annan fakta som jag tror att inte så många vet om. Men det är faktiskt fler människor som dör av smutsig luft i Sverige än i trafiken.
Christian: Ja, och det är ju mer än tio gånger fler som dör på grund av luftföroreningar. Sen är det ju lite, när någon dör i en trafikolycka till exempel, då är det ju väldigt uppenbart att man dog av en trafikolycka som vi pratade om. Medan när man dör av luftföroreningar som sagt då är det kanske hjärt-kärlsjukdomar eller andra saker. Så kopplingen är inte så tydlig där kanske då att du har luftföroreningar. Men mellan 4-5000 dör per år i Sverige ungefär då på grund av luftföroreningar. Och en stor del av det är orsakad av biltrafik men även andra utsläppskällor. Och framförallt södra Sverige får ett stort bidrag av partikelutsläpp från kontinenten. Så det ska man också tänka på att det är inte alltid när man ska försöka förbättra luften så är det inte alltid vissa saker som är svåra att göra för det beror på utsläppen väldigt långt bort.
Olivia: Precis, men det är därför det är bra att vi jobbar internationellt också.
(Pling)
Olivia: Men ni har en positiv punkt här också. Det är ju att man kan faktiskt göra någonting åt det här. Och nu tänkte jag referera till en studie som du har skrivit med kollegor från Göteborgs universitet om hur luftkvaliteten i Sverige har förbättrat de senaste 20 åren. Då har ni modellerat förändringen i luftkvalitet i sex svenska städer. Göteborg, Malmö, Uppsala, Linköping och Umeå. Sa jag Stockholm?
Christian: Det tror jag.
Olivia: Den är så lätt att glömma. Och den här studien visade att man uppskattningsvis har räddat 3000 liv om året i de här städerna.
Christian: Nu jämfört med i början av perioden som är runt 1990.
Olivia: Precis, att luften har förbättrats under de här 20 åren.
Christian: Precis. Det var inte bara Göteborgs universitet. När det är sådana här studier är det ofta väldigt många.
Olivia: Ja, vi får inte glömma de andra.
Christian: Nej, det är Uppsala, Karolinska, Danderyd, Stockholm Luft och Buller, Malmö stad och kanske någon mer. Men det stämmer. Luften generellt sett i Sverige har förbättrats väldigt mycket. Och det har den gjort generellt sett i Västeuropa under samma period. Och det är ju flera saker som bidrar till det. Dels är det avgasrening, om man slutade med blyad bensin. Sådana saker har gjort jättestor skillnad. Vi har också mer effektiva fordon. Vi har bytt ut gamla vedpannor mot nyare. Vi har mer fjärrvärme än tidigare, så man har mindre att man eldar i varje hus. För då blir det ofta sämre förbränning och mindre effektivt än om man har fjärrvärmeanläggningar. Industrierna har också blivit renare. Dels på grund av lagkrav men också att man förbättrar processer och så vidare. Man filtrerar utsläppen i skorstenen och så vidare.
Olivia: Man kanske har flyttat bort lite också?
Christian: En del industrier har säkert flyttat men det är också en stor skillnad i hur rena utsläppen från industrierna är. Och som sagt, det vi pratade om tidigare, eftersom det här sker inte bara i Sverige, den här förbättringen, så den här transporten av partiklar från kontinenten till exempel har ju också minskat. Vilket ju ger en positiv… oss bättre luft. Så det är en väldigt tydlig trend i Europa de senaste 30 åren i alla fall. Och det har gett oss längre livslängd.
Olivia: Ja, det låter ju mycket. 3000 liv om året.
Christian: Precis.
Olivia: Nu har vi ju då lärt oss om att luften i Sverige har blivit renare även om det fortfarande finns saker kvar att jobba på. Men nu tänkte jag att vi skulle prata om västra Balkan för där har SMHI några projekt. Och vi kanske ska börja med varför har vi projektet där eller varför just västra Balkan?
Christian: Det finns flera skäl egentligen. En anledning är ju att luften på Balkan generellt sett är ganska dålig. Det är ett av de områden i Europa som har stora problem med luftföreningar fortfarande. Man kan väl säga att man ligger efter Västeuropa kring utveckling av både renare fordon och renare industrier och uppvärmning av hus och så vidare. Så det är ju ett viktigt skäl. Sen finns det ju. Det här är ju projekt som vi har i samarbete med Naturvårdsverket och Sida bland annat. Och då finns det ju andra skäl som har med EU-tillnärmning att göra. Att man vill hjälpa de här länderna att ha möjlighet att ansöka till EU-medlemskap i framtiden.
Olivia: Måste man ha bra luftkvalitet för det?
Christian: Det här är ju inte jag någon expert på kraven för att ansöka till EU. Men det finns ju massa olika krav inom olika områden. Miljö är ett sådant område. Och det har ju inte bara att göra med att man måste ha en viss tillräckligt bra miljö utan att man ska arbeta med miljö på ett systematiskt sätt. Att rapportera på rätt sätt hur mycket utsläpp det finns, hur mycket luftförorenade det är i luften och så vidare. Och det gäller ju även andra miljöfrågor, avfallshantering och sådant också. Men vi jobbar ju med den lilla pusselbiten som är luftmiljö helt enkelt. Ja.
Olivia: Och ett exempel då på varför luften, eller som man kan förstå att luften är förorenad här, är att ni har jobbat i en stad som heter Zenica i Bosnien och Hercegovina. Och där uppmätte man under några timmar vintern 2024 föroreningar på 1000 mikrogram svaveldioxid per kubikmeter. Och det vet ju jag är extremt för att du har sagt det till mig. Och Svaveldioxid det kommer främst från förbränning av fossila bränslen som kol och olja, särskilt i kraftverk, industrier och från trafik. Men vill du berätta för våra lyssnare hur extrema de här nivåerna är?
Christian: 1000 mikrogram är ju hälsofarligt verkligen. För framförallt vintertid så är det ju väldigt höga halter på en del platser på västra Balkan. I det här fallet Zenica så är det en stad som är omgiven av berg och det ligger, utöver att man har problem med uppvärmning och trafik, så ligger det också ett väldigt stort stålverk mitt i den här staden. Och när det då är kalla vinterdagar så blandas inte luften om så bra och då stannar de här föreningarna kvar i det som en gryta runt staden och då blir det jättehöga halter. Så det är verkligen ett problem. Och det är ju inte bara svaveldioxid utan det är samtidigt kvävedioxider och partiklar också. Så det är en ganska farlig mix av föroreningar och framförallt under vinterperioden.
Men vad gör man då om man bor i Zenica till exempel och det blir sådana här extrema föroreningar under några timmar?
Christian: En del åker ju upp i bergen till exempel så man kommer över de här föroreningarna. Men det är ju inte alltid man har möjlighet att lämna jobb, hem, skola och så vidare. Så att folk härdar ju ut så gott de kan men det påverkar ju definitivt deras hälsa.
Olivia: Precis och jag vet att, jag vet inte fallet här men när jag var i Bolivia i höstas så hade det varit jättemycket bränder. Så då höll typ 2000 skolor stängda. Så ibland så är det ju så farligt att man inte låter barnen liksom gå ut.
Christian: Precis och det förekommer också ibland på västra Balkan att man stänger skolor eller man håller sig hemma och inomhus så mycket som möjligt. Och hoppas då att man har lite filtrering av luften till sina bostäder hela tiden.
Olivia: Men om vi pratar lite mer om de här projekten då som ni gör på Balkan eller går in lite mer på dem. Det är två stycken som jag förstått det, IMPAC och….
Christian: Västra Balkan luftmiljö heter det andra projektet illustrativt nog. Faktum är att just på Balkan har vi jobbat i flera projekt.
Olivia: Ännu fler?
Christian: Under många år. Jag tror att första gången en kollega till mig var i Bosnien var 2005. Och vi har varit i Kosovo och Nordmakedonien tidigare också. Men det har inte varit kontinuerligt utan då och då har vi haft arbete där helt enkelt. Men nu på senare år så har det blivit lite mer och lite mer kontinuerliga projekt.
Olivia: Om vi ser ur ett långsiktigt perspektiv då, hur ser trenden ut? Blir luftmiljön bättre eller sämre på Balkan?
Christian: Jag är lite osäker på hur trenden ser ut den senaste tiden. För det är också så här, när man vill se en trend över lång tid då måste man mäta över lång tid. Då måste man ha mätstationer under lång tid. Många mätstationer här har varit på plats ganska kort tid. En del av de här projekten har varit att starta upp mätningar och göra dem publikt tillgängliga och så vidare. Men medvetenheten ökar en hel del i de här länderna, framförallt bland vanliga befolkningen om att det är stora problem i luften. Och krav från medborgarna på att myndigheterna ska göra något ökar också. Så det är ju väldigt positivt. Samtidigt så har vi också de trenderna som har funnits i Västeuropa med modernare fordon och sånt. De kommer ju självklart till de här länderna också även om det kanske släpar efter lite. Det är ju inte alls lika starka ekonomier. Det är äldre fordon till exempel. Men de byts ju ut gradvis också. Så det blir sakta men säkert bättre även om man skulle önska att utvecklingen kunde gå snabbare förstås.
Olivia: Och hur man värmer upp husen är väl också en viktig faktor här?
Christian: Precis. Det finns många hus som inte har så mycket isolering till exempel. Och det finns program från andra länder i Europa om att förbättra både fönster och isolering i väggar och så vidare. Som ju också är en åtgärd som sparar folk pengar också. Att de inte behöver lägga så stor del av sin inkomst på att värma upp sitt hus längre. Det är svårt att genomföra åtgärder som kostar folk mer pengar. Det är nästan omöjligt. Utan det ska vara åtgärder som inte bara förbättrar luften men gärna gör att det blir lättare för folk överlag.
Olivia: Men vad är det då som du och dina kollegor i SMHI gör i projektet?
Christian: Jag har främst jobbat med något vi kallar för emissionsinventering. Emissionen är vad vi kallar vårt namn för utsläppskällor helt enkelt. Till exempel skorstenar på en industri är en utsläppskälla. För att man ska kunna förstå luftmiljön på en plats, en stad eller ett land eller så vidare. Så behöver man ju veta vad det finns för utsläpp här. Och det är ju jättesvårt. Om man tänker sig själv att man står i en stad i Sverige och tittar ut. Så ser man ju hur mycket som helst av aktiviteter som genererar utsläpp. Det är biltrafik, det är uppvärmning, det är industrier, det är kraftvärmeverk och så vidare. Att veta hur många bilar det är på varje gata och hur gamla bilarna är och så vidare. Det är jättesvårt. Och det tar väldigt lång tid. Det tar många år att jobba med det här innan man har en bra bild av vilka utsläpp det finns i ett land. Så det jobbar jag med. Dels genom att hjälpa till att göra sån här emissionsinventering. Men även att lära upp folk och ha kompetensöverföring i hur man kan arbeta med de här frågorna.
Olivia: Men det är lite detektivarbete?
Christian: Det kan det vara. Och det kan vara ganska intressant och roligt. Man får vara lite uppfinningsrik ibland. När det inte finns så mycket data som man hade önskat så får man se om man kan hitta på något annat sätt att i alla fall uppskattningsvis få reda på det man behöver veta.
Olivia: Men typ en industri, de vet inte själva hur mycket de släpper ut och kan berätta det för er?
Christian: Det beror på. De flesta industrier, även de här länderna, har ju ett tillstånd för att göra sin verksamhet. Och för att få ett tillstånd så måste de berätta om hur mycket de kommer släppa ut. Och det ska även ske uppföljning med hur mycket man faktiskt har släppt ut. Men det är inte alltid det i praktiken riktigt funkar eller av olika skäl så försöker industrin kanske inte riktigt berätta riktigt allt om hur mycket de släpper ut. Så det är ju en del av problemet också ibland.
Olivia: Men det är en sak ni försöker förstå i de här emissionsinventeringarna?
Christian: Ja, det första är ju faktiskt bara att hitta och få en förteckning över vilka industrier det finns i den här staden som har betydande utsläpp till exempel. Och sen nästa fråga blir ju, de siffrorna vi har, stämmer de? Är de rimliga eller inte? Så det är lite detektivarbete och blandat. Och ofta så är det väldigt svårt för man har nästan alltid lite för lite information mot vad man skulle vilja ha helt enkelt. Och samma sak med trafikdata och sånt. I Sverige mäter vi trafiken på alla statliga vägar till exempel. Men det kostar ganska mycket pengar att göra så det gör man ju inte i alla länder. Så det är ganska svårt att få bra data på alla utsläpp. Men utan den datan så är det svårt att förstå vad är problemet med luften och vad är den enklaste, mest kostnadseffektiva åtgärden vi kan göra för att förbättra den.
Olivia: Men har det liksom skett någonting? Eller finns det något resultat som du kan dela med dig av?
Christian: Ja, det gör det ju. Men återigen, det här är ju väldigt långsiktiga projekt och det tar lång tid innan man får resultat. Men till exempel i det här ena projektet i Bosnien som pågick delvis under pandemin så har ju vi hjälpt till att göra luftmiljömätningar publika och tillgängliga som gör att befolkningen och journalister och så vidare kan faktiskt se i nära realtid vad det är för halter. Det är ju en väldigt viktig bit för att dels öka medvetenheten men också att…
Olivia: Ja, men demokratiskt liksom.
Christian: Ja, absolut. Och grupper som är känsliga av olika anledningar kan få se situationen och om de behöver göra vad man nu kan göra, till exempel flytta på sig.
Olivia: Ja, men det är jätteviktigt att man liksom förstår vad som sker i sin lokalmiljö.
Christian: Precis. Sen har vi också modellerat luften, vi kallar det för spridningsmodellering när man tar de här utsläppskällorna och stoppar in i en matematisk modell som kan räkna ut var de tar vägen timme för timme under ett år till exempel. Så det har vi gjort för till exempel Sarajevo. Och Sarajevo är också en stad som är omgiven av berg och har ganska kall vinter så där blir det också sådana här lock som kallas inversioner. Och då stannar föroreningar kvar och det blir väldigt höga halter. Och det har varit svårt att fånga i sådana här modeller tidigare men vi har lyckats med det ganska bra i vår modell när vi gjorde det här.
Olivia: Ja, så en bättre förståelse för hur luftföroreningarna rör sig.
Christian: Ja precis. När man ser då att man liksom har satt upp sin modell så att man kan fånga det som händer då kan man ju också använda modellen för att säga vad händer om vi byter ut hälften av fordonen mot elbilar till exempel och sånt. Så att det är också en nyckelbit i att förstå situationen i luften är att kunna göra sådana här spridningsmodell och få resultat som stämmer hyfsat bra med mätningarna. Och i fallet med Sarajevo så flera av resultaten stämde inte jättebra med mätningar. Det är ju alltid lite nedslående men det är ju egentligen också ett resultat för det betyder ju att den här emissionsinventeringen man har gjort att den inte är komplett. Det saknas liksom källor. Så om man gör sin emissionsinventering, man stoppar in det i sin spridningsmodell och så kör man det och så får man inte ut riktigt de halter av föroreningar i luften som det faktiskt är enligt mätningarna. Då är det ju något som saknas. Och då får man gå tillbaka och så får man titta mer på sin emissionsinventering och se om det är något som är fel.
Olivia: Men så det saknades liksom någonting?
Christian: Ja, det är för låga halter generellt. Och det är också ett detektivarbete. Vad är det som orsakar det? För det kan ju vara att bidraget utifrån från andra delar av landet som vi pratade om förut, att de är för små till exempel. Eller att vi har för lite trafik eller att vi har fel bilar i vår modell till exempel.
Olivia: Eller fel på industrins siffror.
Christian: Ja, precis. Och nästan alltid så är det ju en kombination av alla de här sakerna som kan bli mindre bra. Men det är ju ett arbete som man för flera gånger och gradvis förbättrar.
Olivia: Nu har jag två frågor kvar till dig. Båda två låter som en utvärderingsfråga på projekt. Men jag tänkte fråga, har du någon lärdom som du vill dela med dig av?
Christian: Oj. Dels så, även om de här projekten är kompetensöverföring och sådana saker så är det också så att vi lär oss mycket av det. Vi jobbar med andra luft och miljöproblem och vad vi håller på med till vardags. Så att jag har väl lärt mig mer om andra typer av utsläppskällor än vi brukar ha i Sverige till exempel. Stora kolkraftverk och sådana där saker. Det har vi inte i Sverige. Så att jag får ju lära mig mer om sådana saker än vad jag är van vid. Om man använder i Bosnien till exempel så använder man ibland kol för att värma upp vanliga enfamiljshus eller villor. Det gör man ju inte i Sverige till exempel. Så att det är sådana saker som jag lär mig om som är liksom typer av problem som vi inte har i Sverige.
Olivia: Nej men vad spännande att lära sig om dem för att det är ju ändå typer av problem som finns på väldigt många ställen i världen.
Christian: Absolut, ja men det är det ju.
Olivia: Ja, men var det någonting som var svårt? Den största utmaningen?
Christian: Oj, det största utmaningen, allting i det här är ju svårt. Det är ju därför vi håller på med det här. Hade det varit lätt så hade det här varit löst. Det är många olika bitar. Dels så är det som sagt att man aldrig har tillräckligt med information för att med säkerhet kunna exakt veta om den här industrin släpper ut så här mycket eller det är biltrafiken i den här staden som släpper ut så här mycket. Vi har alltid lite för lite information. Sen är det ju liksom i sådana här internationella projekt så är det ju alltid språkliga problem ibland förstås. Försöker läsa rapporter på bosniska eller montenegrinska eller något annat.
Olivia: Det låter jättesvårt.
Christian: Ja, jag har lärt mig en del av kyrilliska alfabetet och jag har lärt mig en del ord som man inte, om man åker som turist till de här länderna så behöver man inte använda de orden. Man lär sig koldioxid och skorstenar och sådana typer av ord. Men språket är naturligtvis en utmaning även om många som vi jobbar med där kan engelska rätt så bra eller väldigt bra. Men ibland måste man ändå titta i rapporter eller man får data skickad till sig som inte är på svenska eller på engelska
Olivia: Ja men det var väl det som jag hade skrivit upp här som frågor till dig. Då pausar jag här.
Olivia: Du lyssnar på poddserien Hållbar Värld, och vi ska prata om luftföroreningar kopplat till hälsa.
Christian: Men det är ju en av de största källorna till att man dör.
Olivia: I dag ska vi ta oss till Västra Balkan, där SMHI arbetar i projekt för bättre luftkvalitét.
Christian: Luften på Balkan generellt sett är ganska dålig. Det är ett av de områden i Europa som har stora problem med luftföreningar fortfarande.
Olivia: Jag sitter här med Christian Asker, forskare i luftmiljö.
Christian: Hallå där!
Olivia: Vi ska prata om luftmiljö, luftföroreningar och lite hälsoeffekter av luftföroreningar.
Christian: Vilken tur, annars hade jag kommit fel nu.
Olivia: Ja, det är jättebra. Och också bra för att jag har inte så koll på läget. Det betyder också att jag får lära mig lite. Och speciellt i den här researchen som jag har gjort inför avsnittet. Och eftersom att jag är lite hypokondrisk så har jag också snöat in på de här hälsoeffekterna. Så jag tänkte att vi skulle börja liksom att prata om det, bara få en introduktion till ämnet. Och sen ska vi gå över och prata om SMHI's arbete på Västra Balkan.
Christian: Det låter jättebra det.
Olivia: Så min plan är att jag ska säga några fakta som jag tyckte var ganska läskiga. Och så ska du bara som expert här få förklara hur det kan vara så.
Christian: Det låter som ett bra upplägg.
Men min första fakta här då, är du redo?
Christian: Okej.
(Pling)
Olivia: WHO, alltså Världshälsoorganisationen, uppskattar att omkring 7 miljoner människor dör i förtid varje år världen över på grund av luftföroreningar. Det låter väldigt mycket.
Christian:
Ja, det gör det ju. Men det är ju en av de största källorna till att man dör. Då är ju när WHO tar fram de här siffrorna, då räknar man ju in alla former av luftföroreningar inklusive inomhusluft som ju i många länder kan vara väldigt förorenad. Framförallt där man eldar för att laga mat inomhus med mer eller mindre bra ventilation och så vidare. Så att många dör på grund av det. Och sen finns det ju andra saker som rökning också som är mer frivillig fråga kanske. Men det påverkar ju mycket inomhus. Sen är det ju mycket utomhusluft som gör också då att många dör. Det är ju inte riktigt så att man dör. Om det inte är extrema halter av föroreningar så är det inte så att folk ramlar ner och dör och så säger någon som gör en obduktion att den här personen dog av föroreningar. Utan man dör av andra problem men de är kopplade till luftföroreningar. Framförallt så är det hjärt- och kärlsjukdomar och luftvägsproblem som är det som man dör av. Så det syns inte på dig direkt att man har dött på grund av luftföroreningar.
Olivia: Nej. Så en silent killer.
(Pling)
Olivia: Det finns flera studier som sammanliknar hälsoeffekterna med rökning av cigaretter. Att vara i New Dehli eller Beijing en dag med dålig luft, är det liksom som att man röker mycket en dag?
Christian: Jag kan inte säga ja eller nej till jämförelsen. Men hälsomässigt i de städer i världen som är väldigt förorenade så har det liknande hälsoeffekter som att röka mycket. Man kan tänka att vi är ganska duktiga på att fundera på vad vi stoppar i oss generellt. Att vi tänker på vad vi äter, att vi rör på oss och så vidare. Men vi andas minst 20-30 kilo luft varje dag. Och ofta tänker man inte så mycket på det. Att den kan innehålla föroreningar. Men det gör den ju då. I storstäder i Asien till exempel så är det mycket fordon, det är mycket förbränning. Det är också ofta varmt. Och i delar av året så eldar man ibland på åkrarna för att bränna av fjolårets rester innan man odlar på nytt. Och det ger jättemycket föroreningar av flera olika slag.
(Pling)
Olivia: En studie av Marie Pedersen med flera på Centrum för forskning i miljöepidemiologi, Barcelona, Spanien visar på hur kvinnor som utsätts för höga halter av luftföroreningar i Europa föder bebisar med lägre vikt. Det finns en mängd sådana här studier som visar på att bebisar är mindre vid födseln och föds för tidigt om kvinnan som bär den utsätts för luftföroreningar.
Christian: Jag har sett en del av studierna. Jag kan inte säga så mycket om mekanismerna som ger det här. Men jag har också sett att det finns studier som påvisar att det är så. Och barn är ju generellt sett känsligare för föroreningar eller utsatthet för alla möjliga slag än vad vuxna är. Dels för att de växer så mycket. Och foster är ju också extra känsliga i det hänseendet då helt enkelt.
(Pling)
Olivia: Och nu en annan fakta som jag tror att inte så många vet om. Men det är faktiskt fler människor som dör av smutsig luft i Sverige än i trafiken.
Christian: Ja, och det är ju mer än tio gånger fler som dör på grund av luftföroreningar. Sen är det ju lite, när någon dör i en trafikolycka till exempel, då är det ju väldigt uppenbart att man dog av en trafikolycka som vi pratade om. Medan när man dör av luftföroreningar som sagt då är det kanske hjärt-kärlsjukdomar eller andra saker. Så kopplingen är inte så tydlig där kanske då att du har luftföroreningar. Men mellan 4-5000 dör per år i Sverige ungefär då på grund av luftföroreningar. Och en stor del av det är orsakad av biltrafik men även andra utsläppskällor. Och framförallt södra Sverige får ett stort bidrag av partikelutsläpp från kontinenten. Så det ska man också tänka på att det är inte alltid när man ska försöka förbättra luften så är det inte alltid vissa saker som är svåra att göra för det beror på utsläppen väldigt långt bort.
Olivia: Precis, men det är därför det är bra att vi jobbar internationellt också.
(Pling)
Olivia: Men ni har en positiv punkt här också. Det är ju att man kan faktiskt göra någonting åt det här. Och nu tänkte jag referera till en studie som du har skrivit med kollegor från Göteborgs universitet om hur luftkvaliteten i Sverige har förbättrat de senaste 20 åren. Då har ni modellerat förändringen i luftkvalitet i sex svenska städer. Göteborg, Malmö, Uppsala, Linköping och Umeå. Sa jag Stockholm?
Christian: Det tror jag.
Olivia: Den är så lätt att glömma. Och den här studien visade att man uppskattningsvis har räddat 3000 liv om året i de här städerna.
Christian: Nu jämfört med i början av perioden som är runt 1990.
Olivia: Precis, att luften har förbättrats under de här 20 åren.
Christian: Precis. Det var inte bara Göteborgs universitet. När det är sådana här studier är det ofta väldigt många.
Olivia: Ja, vi får inte glömma de andra.
Christian: Nej, det är Uppsala, Karolinska, Danderyd, Stockholm Luft och Buller, Malmö stad och kanske någon mer. Men det stämmer. Luften generellt sett i Sverige har förbättrats väldigt mycket. Och det har den gjort generellt sett i Västeuropa under samma period. Och det är ju flera saker som bidrar till det. Dels är det avgasrening, om man slutade med blyad bensin. Sådana saker har gjort jättestor skillnad. Vi har också mer effektiva fordon. Vi har bytt ut gamla vedpannor mot nyare. Vi har mer fjärrvärme än tidigare, så man har mindre att man eldar i varje hus. För då blir det ofta sämre förbränning och mindre effektivt än om man har fjärrvärmeanläggningar. Industrierna har också blivit renare. Dels på grund av lagkrav men också att man förbättrar processer och så vidare. Man filtrerar utsläppen i skorstenen och så vidare.
Olivia: Man kanske har flyttat bort lite också?
Christian: En del industrier har säkert flyttat men det är också en stor skillnad i hur rena utsläppen från industrierna är. Och som sagt, det vi pratade om tidigare, eftersom det här sker inte bara i Sverige, den här förbättringen, så den här transporten av partiklar från kontinenten till exempel har ju också minskat. Vilket ju ger en positiv… oss bättre luft. Så det är en väldigt tydlig trend i Europa de senaste 30 åren i alla fall. Och det har gett oss längre livslängd.
Olivia: Ja, det låter ju mycket. 3000 liv om året.
Christian: Precis.
Olivia: Nu har vi ju då lärt oss om att luften i Sverige har blivit renare även om det fortfarande finns saker kvar att jobba på. Men nu tänkte jag att vi skulle prata om västra Balkan för där har SMHI några projekt. Och vi kanske ska börja med varför har vi projektet där eller varför just västra Balkan?
Christian: Det finns flera skäl egentligen. En anledning är ju att luften på Balkan generellt sett är ganska dålig. Det är ett av de områden i Europa som har stora problem med luftföreningar fortfarande. Man kan väl säga att man ligger efter Västeuropa kring utveckling av både renare fordon och renare industrier och uppvärmning av hus och så vidare. Så det är ju ett viktigt skäl. Sen finns det ju. Det här är ju projekt som vi har i samarbete med Naturvårdsverket och Sida bland annat. Och då finns det ju andra skäl som har med EU-tillnärmning att göra. Att man vill hjälpa de här länderna att ha möjlighet att ansöka till EU-medlemskap i framtiden.
Olivia: Måste man ha bra luftkvalitet för det?
Christian: Det här är ju inte jag någon expert på kraven för att ansöka till EU. Men det finns ju massa olika krav inom olika områden. Miljö är ett sådant område. Och det har ju inte bara att göra med att man måste ha en viss tillräckligt bra miljö utan att man ska arbeta med miljö på ett systematiskt sätt. Att rapportera på rätt sätt hur mycket utsläpp det finns, hur mycket luftförorenade det är i luften och så vidare. Och det gäller ju även andra miljöfrågor, avfallshantering och sådant också. Men vi jobbar ju med den lilla pusselbiten som är luftmiljö helt enkelt. Ja.
Olivia: Och ett exempel då på varför luften, eller som man kan förstå att luften är förorenad här, är att ni har jobbat i en stad som heter Zenica i Bosnien och Hercegovina. Och där uppmätte man under några timmar vintern 2024 föroreningar på 1000 mikrogram svaveldioxid per kubikmeter. Och det vet ju jag är extremt för att du har sagt det till mig. Och Svaveldioxid det kommer främst från förbränning av fossila bränslen som kol och olja, särskilt i kraftverk, industrier och från trafik. Men vill du berätta för våra lyssnare hur extrema de här nivåerna är?
Christian: 1000 mikrogram är ju hälsofarligt verkligen. För framförallt vintertid så är det ju väldigt höga halter på en del platser på västra Balkan. I det här fallet Zenica så är det en stad som är omgiven av berg och det ligger, utöver att man har problem med uppvärmning och trafik, så ligger det också ett väldigt stort stålverk mitt i den här staden. Och när det då är kalla vinterdagar så blandas inte luften om så bra och då stannar de här föreningarna kvar i det som en gryta runt staden och då blir det jättehöga halter. Så det är verkligen ett problem. Och det är ju inte bara svaveldioxid utan det är samtidigt kvävedioxider och partiklar också. Så det är en ganska farlig mix av föroreningar och framförallt under vinterperioden.
Men vad gör man då om man bor i Zenica till exempel och det blir sådana här extrema föroreningar under några timmar?
Christian: En del åker ju upp i bergen till exempel så man kommer över de här föroreningarna. Men det är ju inte alltid man har möjlighet att lämna jobb, hem, skola och så vidare. Så att folk härdar ju ut så gott de kan men det påverkar ju definitivt deras hälsa.
Olivia: Precis och jag vet att, jag vet inte fallet här men när jag var i Bolivia i höstas så hade det varit jättemycket bränder. Så då höll typ 2000 skolor stängda. Så ibland så är det ju så farligt att man inte låter barnen liksom gå ut.
Christian: Precis och det förekommer också ibland på västra Balkan att man stänger skolor eller man håller sig hemma och inomhus så mycket som möjligt. Och hoppas då att man har lite filtrering av luften till sina bostäder hela tiden.
Olivia: Men om vi pratar lite mer om de här projekten då som ni gör på Balkan eller går in lite mer på dem. Det är två stycken som jag förstått det, IMPAC och….
Christian: Västra Balkan luftmiljö heter det andra projektet illustrativt nog. Faktum är att just på Balkan har vi jobbat i flera projekt.
Olivia: Ännu fler?
Christian: Under många år. Jag tror att första gången en kollega till mig var i Bosnien var 2005. Och vi har varit i Kosovo och Nordmakedonien tidigare också. Men det har inte varit kontinuerligt utan då och då har vi haft arbete där helt enkelt. Men nu på senare år så har det blivit lite mer och lite mer kontinuerliga projekt.
Olivia: Om vi ser ur ett långsiktigt perspektiv då, hur ser trenden ut? Blir luftmiljön bättre eller sämre på Balkan?
Christian: Jag är lite osäker på hur trenden ser ut den senaste tiden. För det är också så här, när man vill se en trend över lång tid då måste man mäta över lång tid. Då måste man ha mätstationer under lång tid. Många mätstationer här har varit på plats ganska kort tid. En del av de här projekten har varit att starta upp mätningar och göra dem publikt tillgängliga och så vidare. Men medvetenheten ökar en hel del i de här länderna, framförallt bland vanliga befolkningen om att det är stora problem i luften. Och krav från medborgarna på att myndigheterna ska göra något ökar också. Så det är ju väldigt positivt. Samtidigt så har vi också de trenderna som har funnits i Västeuropa med modernare fordon och sånt. De kommer ju självklart till de här länderna också även om det kanske släpar efter lite. Det är ju inte alls lika starka ekonomier. Det är äldre fordon till exempel. Men de byts ju ut gradvis också. Så det blir sakta men säkert bättre även om man skulle önska att utvecklingen kunde gå snabbare förstås.
Olivia: Och hur man värmer upp husen är väl också en viktig faktor här?
Christian: Precis. Det finns många hus som inte har så mycket isolering till exempel. Och det finns program från andra länder i Europa om att förbättra både fönster och isolering i väggar och så vidare. Som ju också är en åtgärd som sparar folk pengar också. Att de inte behöver lägga så stor del av sin inkomst på att värma upp sitt hus längre. Det är svårt att genomföra åtgärder som kostar folk mer pengar. Det är nästan omöjligt. Utan det ska vara åtgärder som inte bara förbättrar luften men gärna gör att det blir lättare för folk överlag.
Olivia: Men vad är det då som du och dina kollegor i SMHI gör i projektet?
Christian: Jag har främst jobbat med något vi kallar för emissionsinventering. Emissionen är vad vi kallar vårt namn för utsläppskällor helt enkelt. Till exempel skorstenar på en industri är en utsläppskälla. För att man ska kunna förstå luftmiljön på en plats, en stad eller ett land eller så vidare. Så behöver man ju veta vad det finns för utsläpp här. Och det är ju jättesvårt. Om man tänker sig själv att man står i en stad i Sverige och tittar ut. Så ser man ju hur mycket som helst av aktiviteter som genererar utsläpp. Det är biltrafik, det är uppvärmning, det är industrier, det är kraftvärmeverk och så vidare. Att veta hur många bilar det är på varje gata och hur gamla bilarna är och så vidare. Det är jättesvårt. Och det tar väldigt lång tid. Det tar många år att jobba med det här innan man har en bra bild av vilka utsläpp det finns i ett land. Så det jobbar jag med. Dels genom att hjälpa till att göra sån här emissionsinventering. Men även att lära upp folk och ha kompetensöverföring i hur man kan arbeta med de här frågorna.
Olivia: Men det är lite detektivarbete?
Christian: Det kan det vara. Och det kan vara ganska intressant och roligt. Man får vara lite uppfinningsrik ibland. När det inte finns så mycket data som man hade önskat så får man se om man kan hitta på något annat sätt att i alla fall uppskattningsvis få reda på det man behöver veta.
Olivia: Men typ en industri, de vet inte själva hur mycket de släpper ut och kan berätta det för er?
Christian: Det beror på. De flesta industrier, även de här länderna, har ju ett tillstånd för att göra sin verksamhet. Och för att få ett tillstånd så måste de berätta om hur mycket de kommer släppa ut. Och det ska även ske uppföljning med hur mycket man faktiskt har släppt ut. Men det är inte alltid det i praktiken riktigt funkar eller av olika skäl så försöker industrin kanske inte riktigt berätta riktigt allt om hur mycket de släpper ut. Så det är ju en del av problemet också ibland.
Olivia: Men det är en sak ni försöker förstå i de här emissionsinventeringarna?
Christian: Ja, det första är ju faktiskt bara att hitta och få en förteckning över vilka industrier det finns i den här staden som har betydande utsläpp till exempel. Och sen nästa fråga blir ju, de siffrorna vi har, stämmer de? Är de rimliga eller inte? Så det är lite detektivarbete och blandat. Och ofta så är det väldigt svårt för man har nästan alltid lite för lite information mot vad man skulle vilja ha helt enkelt. Och samma sak med trafikdata och sånt. I Sverige mäter vi trafiken på alla statliga vägar till exempel. Men det kostar ganska mycket pengar att göra så det gör man ju inte i alla länder. Så det är ganska svårt att få bra data på alla utsläpp. Men utan den datan så är det svårt att förstå vad är problemet med luften och vad är den enklaste, mest kostnadseffektiva åtgärden vi kan göra för att förbättra den.
Olivia: Men har det liksom skett någonting? Eller finns det något resultat som du kan dela med dig av?
Christian: Ja, det gör det ju. Men återigen, det här är ju väldigt långsiktiga projekt och det tar lång tid innan man får resultat. Men till exempel i det här ena projektet i Bosnien som pågick delvis under pandemin så har ju vi hjälpt till att göra luftmiljömätningar publika och tillgängliga som gör att befolkningen och journalister och så vidare kan faktiskt se i nära realtid vad det är för halter. Det är ju en väldigt viktig bit för att dels öka medvetenheten men också att…
Olivia: Ja, men demokratiskt liksom.
Christian: Ja, absolut. Och grupper som är känsliga av olika anledningar kan få se situationen och om de behöver göra vad man nu kan göra, till exempel flytta på sig.
Olivia: Ja, men det är jätteviktigt att man liksom förstår vad som sker i sin lokalmiljö.
Christian: Precis. Sen har vi också modellerat luften, vi kallar det för spridningsmodellering när man tar de här utsläppskällorna och stoppar in i en matematisk modell som kan räkna ut var de tar vägen timme för timme under ett år till exempel. Så det har vi gjort för till exempel Sarajevo. Och Sarajevo är också en stad som är omgiven av berg och har ganska kall vinter så där blir det också sådana här lock som kallas inversioner. Och då stannar föroreningar kvar och det blir väldigt höga halter. Och det har varit svårt att fånga i sådana här modeller tidigare men vi har lyckats med det ganska bra i vår modell när vi gjorde det här.
Olivia: Ja, så en bättre förståelse för hur luftföroreningarna rör sig.
Christian: Ja precis. När man ser då att man liksom har satt upp sin modell så att man kan fånga det som händer då kan man ju också använda modellen för att säga vad händer om vi byter ut hälften av fordonen mot elbilar till exempel och sånt. Så att det är också en nyckelbit i att förstå situationen i luften är att kunna göra sådana här spridningsmodell och få resultat som stämmer hyfsat bra med mätningarna. Och i fallet med Sarajevo så flera av resultaten stämde inte jättebra med mätningar. Det är ju alltid lite nedslående men det är ju egentligen också ett resultat för det betyder ju att den här emissionsinventeringen man har gjort att den inte är komplett. Det saknas liksom källor. Så om man gör sin emissionsinventering, man stoppar in det i sin spridningsmodell och så kör man det och så får man inte ut riktigt de halter av föroreningar i luften som det faktiskt är enligt mätningarna. Då är det ju något som saknas. Och då får man gå tillbaka och så får man titta mer på sin emissionsinventering och se om det är något som är fel.
Olivia: Men så det saknades liksom någonting?
Christian: Ja, det är för låga halter generellt. Och det är också ett detektivarbete. Vad är det som orsakar det? För det kan ju vara att bidraget utifrån från andra delar av landet som vi pratade om förut, att de är för små till exempel. Eller att vi har för lite trafik eller att vi har fel bilar i vår modell till exempel.
Olivia: Eller fel på industrins siffror.
Christian: Ja, precis. Och nästan alltid så är det ju en kombination av alla de här sakerna som kan bli mindre bra. Men det är ju ett arbete som man för flera gånger och gradvis förbättrar.
Olivia: Nu har jag två frågor kvar till dig. Båda två låter som en utvärderingsfråga på projekt. Men jag tänkte fråga, har du någon lärdom som du vill dela med dig av?
Christian: Oj. Dels så, även om de här projekten är kompetensöverföring och sådana saker så är det också så att vi lär oss mycket av det. Vi jobbar med andra luft och miljöproblem och vad vi håller på med till vardags. Så att jag har väl lärt mig mer om andra typer av utsläppskällor än vi brukar ha i Sverige till exempel. Stora kolkraftverk och sådana där saker. Det har vi inte i Sverige. Så att jag får ju lära mig mer om sådana saker än vad jag är van vid. Om man använder i Bosnien till exempel så använder man ibland kol för att värma upp vanliga enfamiljshus eller villor. Det gör man ju inte i Sverige till exempel. Så att det är sådana saker som jag lär mig om som är liksom typer av problem som vi inte har i Sverige.
Olivia: Nej men vad spännande att lära sig om dem för att det är ju ändå typer av problem som finns på väldigt många ställen i världen.
Christian: Absolut, ja men det är det ju.
Olivia: Ja, men var det någonting som var svårt? Den största utmaningen?
Christian: Oj, det största utmaningen, allting i det här är ju svårt. Det är ju därför vi håller på med det här. Hade det varit lätt så hade det här varit löst. Det är många olika bitar. Dels så är det som sagt att man aldrig har tillräckligt med information för att med säkerhet kunna exakt veta om den här industrin släpper ut så här mycket eller det är biltrafiken i den här staden som släpper ut så här mycket. Vi har alltid lite för lite information. Sen är det ju liksom i sådana här internationella projekt så är det ju alltid språkliga problem ibland förstås. Försöker läsa rapporter på bosniska eller montenegrinska eller något annat.
Olivia: Det låter jättesvårt.
Christian: Ja, jag har lärt mig en del av kyrilliska alfabetet och jag har lärt mig en del ord som man inte, om man åker som turist till de här länderna så behöver man inte använda de orden. Man lär sig koldioxid och skorstenar och sådana typer av ord. Men språket är naturligtvis en utmaning även om många som vi jobbar med där kan engelska rätt så bra eller väldigt bra. Men ibland måste man ändå titta i rapporter eller man får data skickad till sig som inte är på svenska eller på engelska
Olivia: Ja men det var väl det som jag hade skrivit upp här som frågor till dig. Då pausar jag här.
Olivia: Klimatförändringarna har redan gått så långt att vi måste anpassa oss, men på många platser saknas kapaciteten att bygga upp ett motståndskraftigt samhälle.
Birgitta: De fattiga är de som drabbas värst, alltid.
Enock: Jag tror att en stor del av resiliens är förberedelser. Så att vi är bättre förberedda på att hantera de effekter av klimatförändringar som är oväntade.
Olivia: Afrika anses vara den kontinent där människor är allra mest sårbara för klimatförändringen, trots att det är den kontinent som har orsakat allra minst växthusgasutsläpp. Och i det här avsnittet ska vi prata om en liten pusselbit för att förhoppningsvis kunna tackla klimatförändringen lite bättre nämligen klimatutbildning.
Tharcisse: Hur man bearbetar data, hur man omsätter data i någon form av information som behövs för att kunna agera. Det är det som vi bidrar med.
Olivia: Det här är SMHI-poddens serie Hållbar värld där vi fokuserar på SMHI:s internationella utvecklingssamarbeten. Och idag ska vi prata om SMHIs så kallade ITP-kurser inom klimat, och ITP, det står för International Training Program, och om det ska ni strax få veta mer.
***
Olivia: Hej och välkomna till ett nytt avsnitt av SMHI-podden. Jag heter Olivia Larsson, är klimatvetare och jobbar med kommunikation här på SMHI. Idag ska vi prata om klimatutbildning med fokus på Afrika. Vi har tre gäster som är med oss i avsnittet. Det är Enok Mwangilwa som är med oss på länk från Zambia. Och som har varit en av deltagarna på den här ITP-kursen som SMHI har hållit i. Och sen i studion har vi mina kollegor Birgitta och Tharcisse. Och jag tänker att vi ska börja med att de får presentera sig.
Birgitta: Jag heter Birgitta Seveborg Farrington. Jag är växtodlingsagronom från grunden. Så intresserad av växter och biologisk mångfald. Och jag har jobbat med bistånd sedan jag slutade på universitetet. Och det började uppe i Himalaya, i Bhutan. Och sen så fortsatte jag i Etiopien. Och sen har jag bott i södra Afrika i 17 år. Men jag kom tillbaka till Sverige för fem år sedan. Och jag har jobbat för FN, Sida, Världsnaturfonden, Kew Gardens som är en botanisk trädgård. Så många olika. Så jag försöker kombinera utveckling och biologisk mångfald och miljö och klimat.
Spännande. Och vi har också Tharcisse i studion
Tharcisse: Tack, Tharcisse Ndayizigiye heter jag. Jag är född i Burundi i östra Afrika. Jag har agronomutbildning precis som Birgitta. Började jobba som lärare och sen skolchef innan jag kom till Sverige. Gick en master inom vatten och miljö och fick då komma till SMHI.
Olivia: Ni har båda två jobbat många år med utvecklingssamarbeten i Afrika. Vad är det som driver er?
Birgitta: Det är roligt. Man gör viktiga saker och vi jobbar med människor som inspirerar och som vill förändra saker och ting till det bättre. Så det gör det väldigt roligt.
Tharcisse: Inget är bättre än att jobba med folk som är tacksamma och lär sig samtidigt som jag också lär mig något nytt. Det är en jättebra dynamik att kunna lära sig och lära ut.
Olivia: Ni lär varandra hela tiden.
Tharcisse: Ja, win-win situation.
Olivia: Tack för det Birgitta och Tharcisse och sen tänker jag att vi klipper in Enok här. Han ska också få presentera sig. Han är ju vår gäst från Zambia i det här avsnittet och deltog på en ITP-kurs och har sin bakgrund inom naturvård och arbetar med naturbaserade lösningar kopplade till klimatanpassning.
Enock: Jag heter Enok Mwangilwa och vill beskriva mig som en entusiast för klimatåtgärder. Det finns så mycket vi kan göra inom klimatarbetet, bland annat prata om det. Men jag tror att mer åtgärder är vad som leder till den förändring vi vill se. Jag har över fem års erfarenhet inom konserveringssektorn och jag hoppas att jag får mer.
Olivia: Dagens avsnitt ska handla om de ITP-kurser inom klimat som SMHI har lett mellan 2015 och 2022. De har haft deltagare från 17 olika afrikanska länder. ITP står för International Training Programme. Jag tänker att vi tar det från början. Vad är det här för någon sorts utbildning?
Birgitta: Det är egentligen ett Sida-koncept, utbildningskoncept som de använder för sin kapacitetsutveckling. Vi har använt det, vi har haft projekt här på SMHI. Vi har hållit på med internationellt utvecklingsarbete här sedan 70-talet. Men just den här ITP är kurser under åren som har varit. Vi har haft kurser i luftmiljö till exempel, hydrologi och nu har vi hållit på mycket med klimat. Men nu den senaste tiden har vi fokuserat på Afrika, länder i Afrika.
Olivia: Och varför då?
Birgitta: Därför att det är där behoven är som störst, speciellt vad det gäller klimatförändringarna. Den slår hårdast mot fattiga och de här klimatförändringarna, de ökar tyvärr också klyftorna mellan de som har, de kan förbereda sig och de klarar sig ofta om det händer något lite. Men de som har väldigt lite från början, de är de stora förlorarna. Och sen den saken som jag tycker saknas mest är långsiktig planering. Man tänker inte så långt i framtiden utan man tänker kanske till nästa odlingssäsong att man klarar. Det är det perspektivet. Men med klimatförändringarna så måste vi börja tänka lite mer långsiktigt.
Olivia: Precis, för att om man har knappa resurser så är det ju svårt att förbereda sig för en lång tid framåt. Man måste liksom överleva för året bara.
Birgitta: Ja, man har inga extra resurser att lägga på. Och samtidigt så gynnar det de som har pengar för då kan de kanske köpa upp mark billigt eller infrastruktur billigt. Så det verkligen ökar klyftorna i samhället.
Olivia: Här ska vi också lyssna på någon som själv upplever hur klimatförändringarna slår mot Afrika, och i det här fallet Zambia, jag klipper in Enock.
Enock: Vi upplever nu mer frekvent och starkare torka. Vi upplever översvämningar samtidigt. Och det har verkligen en eskalerande effekt på livsmedelssäkerheten. Det påverkar också hälsosektorn där vi ser att det sprids sjukdomar i mitt land. Jag vill också tala om utbildningssektorn där vi nu har barn som inte kan komma till skolan på grund av översvämningar. Och kvinnor som inte kan komma till sjukvårdsverksamheten på grund av översvämningar. Så det är några av effekterna av klimatförändringarna och det är vad vi ser i mitt land. Och Olivia, kanske jag kan nämna att i år har vår president förklarat katastroftillstånd i mitt land på grund av torkan vi upplever. Det är exempel på hur hemskt klimatförändringarna påverkar mitt land.
Olivia: Enock beskriver alltså här hur både översvämningar och torka blir vanligare. Hur översvämningar gör att barn tillfälligt inte kan ta sig till skolan, att kvinnor inte kan nå sjukvården. Han beskriver också hur en period av intensiv torka tidigare under 2024 fick Zambias president, liksom grannländerna Zimbabwe och Malawi, att utlysa katastroftillstånd på grund av hur det här påverkade tillgången på mat för landets befolkning. Läget är alltså allvarligt.
Olivia: Eftersom det här är det första avsnittet i den här serien Hållbar Värld där vi ska fokusera på internationella utvecklingsprojekt så tänker jag att ni även ska få svara lite mer generellt på hur SMHI jobbar med den här typen av arbete. För jag tänker att det är många som lyssnar nu som inte hade en aning om att SMHI håller på med såna här internationella projekt. Jag hade i alla fall inte det innan jag började jobba här. Så jag tänker Birgitta, hur och varför jobbar SMHI med internationella utvecklingssamarbeten?
Birgitta: Klimat och väder håller sig inte till gränser utan det är globalt och speciellt klimatet. Vi påverkas av världen runt omkring så vad som händer i andra länder påverkar oss här hemma i Sverige i slutändan. Klimat och väder och extrema väderhändelser som torka och översvämningar i Afrika det påverkar oss här hemma också genom att till exempel behovet av katastrofhjälp ökar. Så om de här länderna som är mest i farozonen om de har kunskap och expertis så att man kan minimera riskerna av till exempel cykloner eller torka så är det bra för alla. Det vi gör också det bidrar ju till Paris-klimatavtalet till exempel och till Agenda 2030 och så finns det någonting som heter Sendai som är katastrof… försöka minska effekterna av stora naturkatastrofer. Och det har Sverige skrivit på att vi ska bidra till det och så vi tycker här på SMHI att vi kan bidra så vi hjälper Sverige.
Olivia: Det är liksom en del av utrikespolitiken på ett sätt. Man följer, ett sätt att följa de här globala kontrakten som man har skrivit på. Globala avtalen.
Birgitta: Precis. Och nu har vi ju också den här regeringen en reformagenda som handlar om bistånd. Och där man vill försöka kombinera också med handel och migrationsfrågor till exempel. Och då är ju klimatanpassning en jätteviktig del av det. Till exempel stora investeringar i infrastruktur till exempel. Där måste man ha med en klimatdimension. Om man inte vill kasta bort sina pengar. Man måste kunna titta framåt i tiden och se vad som kommer att hända. Likadan migration, om man kan förebygga stora katastrofer till exempel genom att inte bygga städer på platser där det svämmar över. Eller att bygga broar som håller i 100 år och inte i 5 år till exempel. Så kan man minska risken för konflikter, landkonflikter till exempel. Och också påverka kanske då migration, att folk inte behöver flytta ifrån sina egna länder utan man kan stanna där man är om man har ett säkert samhälle hemma.
Olivia: Vi ska nu gå tillbaka till att prata om de här ITP-kurserna, där ungefär 400 människor deltog. Det är ju jättemånga folk. Jag undrar då, vilka är de här människorna och vad har de för bakgrund, Tharcisse?
Tharcisse: De flesta som kommer hit jobbar på våra systermyndigheter.
Olivia: Så typ SMHI fast det i andra länder?
Tharcisse: Ja, det är SMHI i andra länder. Och kompletteras då med andra aktörer inom civilsamhället, NGOs, kan vara privata inom vatten och jordbrukssektorn.
Birgitta: Då kan jag tillägga då att klimatet berör oss allihopa så därför är det viktigt att vi får in personer från olika delar av samhället. Att vi inte jobbar parallellt utan att vi jobbar tillsammans. Så det har varit en av målsättningarna att försöka föra samman grupper som inte träffas i vanliga fall och jobba mot ett gemensamt mål.
Olivia: Så det är deltagare från flera olika bakgrunder i länderna och de söker alltså till kursen. Men hur väljer ni sen ut dem då?
Tharcisse: Varje ansökning ingår en projektidé som har stor koppling till organisationens mandat så att vi bygger på det som redan finns. Vi väljer bästa kandidater utifrån det.
Birgitta: Hela målet är att stärka organisationer med klimatkunskap och klimatdata till exempel så att de kan svara upp bättre mot medborgares behov och ta bättre beslut själva. Och starka organisationer är bra för demokrati. För att medborgarna i länderna kan lita på sina organisationer. Det är inte alltid de gör det som vi gör i Sverige till exempel. Vi litar på SMHI. Så det är en viktig del också.
Olivia: Så man söker alltså med en projektidé, någonting som man kan genomföra i den organisationen som man redan jobbar i och någonting som är kopplat till klimat, vatten och jordbruk. Men vad händer sen i kursen? Hur går det till?
Tharcisse: Vi utbyter våra erfarenheter om vad vi gör i Sverige, hur vi hanterar klimatfrågan på hemmaplan och vad de gör. Behovet är ganska stort. Det är resursmässigt, kompetensmässigt. Men det vi bara kan utbyta om vi gör kompetensmässigt och data till exempel. Hur man bearbetar data, hur man omsätter data i någon form av information som behövs för att kunna agera, dokumentera, hur man kan kommunicera med finansiärer. Hur man skriver en vinnande ansökan. Det är det som vi bidrar med.
Olivia: Och det är väl en viktig del som jag förstått är just det här med att kunna skriva en projektansökan och jobba med det. Det är någonting som ni har jobbat mycket med i projektet.
Birgitta: Det är jätteviktigt för det finns ganska mycket pengar för klimatanpassning. Men problemet är oftast att ansökningarna som kommer in är inte tillräckligt bra för att de här organisationerna ska kunna dela ut pengar. Så genom att bli bättre på problemanalys till exempel, det jobbar vi med. Definiera sitt problem och sen identifiera vad man bör göra för att komma till rätta med saker och ting. Och sen kunna skriva ordentligt, en bra ansökan är en viktig del i utbildningen.
Olivia: Ja för det låter som ett stort problem om det finns pengar. Det finns stora behov av klimatanpassning men pengarna kommer inte dit.
Olivia: Deltagarna på kursen fick ta del av den senaste forskningen inom klimat och hur man på bästa sätt kan anpassa samhället för att i alla fall mildra effekten av klimatförändringen. Men en annan viktig del av kursen var ju att självständigt jobba med ett projekt i sin organisation, ett klimatprojekt. Och nu ska vi få lyssna på Enocks berättelse om projektet som han valde att arbeta med.
Enock: Jag och min kollega fokuserade på att bygga upp kunskap hos unga personer om klimatförändringen och lära sig praktiskt om hur man klimatanpassar.
Olivia: Jag ska översätta lite och här berättar alltså en och om att hans projekt syftar till att öka förståelsen för klimatförändringen hos skolelever och det här är skolelever långt ute på landsbygden och syftet med projektet är också att de ska få en praktisk förståelse om hur man kan anpassa jordbruket till klimatförändringen och göra det mer hållbart.
Enock: Vi lär dem praktiska klimatanpassningsåtgärder som de kan använda sig av när de odlar mat och planterar träd. Så att vattenresurserna används effektivt att jorden blir född och att vi har träd som också kan stötta både näringsupptagningsförmågan. Så det är det vi har beslutat att fokusera på.
Olivia: Och det här gör man genom att bygga upp så kallade ”Climate smart gardens” på skolorna där eleverna själva får arbeta praktiskt. Och jag frågade Enock om varför han valde att fokusera på ett projekt med barn och unga. Och då svarar han att det är dom som är framtiden finns, att det är där som hoppet finns.
Enock: Det är där framtiden finns, även nutiden. Med den äldre generationen kanske vi har förlorat det, men om vi gör rätt med den yngre eller framtida generationen så kanske vi också kan klara att hantera vissa av effekterna.
Olivia: Och i projektet har man faktiskt lyckats att få unga att agera, elever lär nu ut hållbara odlingstekniker till sin familj när de är hemma från skolan. Och några av eleverna har till och med gått vidare och utbildar nu andra om klimat och hållbart odlande.
Enock: Jag har cirka fyra unga personer som vi utbildade i detta projekt i inledningsfasen, som jag nu kan kalla fullvärdiga klimatengagerade. Vi utbildade dem när de gick i skolan och byggde upp deras grundläggande förståelse för klimatförändringar och engagerade dem i åtgärder. Nu har de fått nya möjligheter, och står framför folk att lära ut om klimatförändringen och kan argumentera förespråka klimatåtgärder. Jag är så stolt över det, för det vi gjorde var att beskriva den grundläggande kunskapen om klimatförändringen och på det sättet låste vi upp en massa potential.
Olivia: Det här är också ett exempel på ett projekt som efter kursen lever vidare, för Enock har inte släppt taget om sitt projekt - allt fler skolor på den zambiska landsbygden får en Climate Smart Garden och får utbildning om klimatförändringen och om att odla hållbart.
Enock: Jag har inte släppt taget om projektet. Och vi har nu etablerat över tio ”Climate Smart Gardens” och genomfört liknande utbildningar och främjat etableringen av samma trädgårdar i olika delar av mitt land nu.
Olivia: Det var alltså Enocks berättelse om sitt projekt, men under kursernas har det genomfört projekt inom allt mellan hydrologisk modellering till cirkulär ekonomi i stadsplanering och så vidare.
Olivia: Ni var alltså på plats flera gånger för utbildningstillfällen i olika afrikanska länder. Men det fanns också en uppskattad del av kursen kom hit till Norrköping under en 3 veckorsperiod. Vill ni berätta om det?
Tharcisse: Ja, när vi tar emot deltagarna är de jättesugna på att se Sverige och se snö och upptäcka svenskar. Vi började med teorier och introducerade Sverige och vad vi gör på klimatfronten. Ursprunget var idén om hur ITP-programmet började. Att de får tillgång till data och de använder data. Och sen vilka metoder man kan använda när de ska analysera data. Komplettera det med studiebesök på olika ställen här i Sverige. Exempelvis kan vi besöka en jordbrukare på en gård där de berättar hur de tar hänsyn på klimatet när de implementerar deras verksamhet. Det som jag kommer ihåg var när vi började rundvandringen inom SMHI och vi presenterade vår arkiveringsenhet. De var mest imponerade över hur vi har lyckats behålla arkivet från 1800-talet. Medan deras arkiv kanske är 10-20 år gamla och inte längre syns.
Olivia: Alltså att de fysiskt har gått sönder.
Tharcisse: De har gått sönder och du kan inte hitta, det är svårt att hitta. Men de var jätteimponerade och vill också implementera på hemmaplan. Att åtminstone imitera hur Sverige gör i sin arkivering.
Birgitta: Ja, arkivet är ett favoritställe att besöka. Sen så tänkte jag också att vi besöker sophanteringsstationer och solcellsfarmar. Och Slussen i Stockholm när de höll på att bygga där, eller håller på och gör det kanske fortfarande. Då säger de flesta att vi har läst om att man kan göra så här, men vi trodde inte att någon verkligen gjorde så här i verkligheten. Så de blir ganska inspirerade av Sverigebesöket och ser att man kan göra någonting åt det, det är inte bara prat.
Olivia: Och under den här kursen så fick deltagarna också besöka olika svenska myndigheter för att se hur de jobbar med klimatfrågan. Och när jag pratade med Enock så var det just besöket på Naturvårdsverket och all den tillgängliga informationen till svenska medborgare om miljö och klimat som inspirerade honom allra mest, vi ska lyssna på honom berätta här.
Enock: Jag minns att vi åkte till Stockholm, från Norrköping, där vi hade vår utbildning. Vi gick till Stockholm och besökte Naturvårdsverket. Och hur kontoret var organiserat och hur tillgänglig information såg ut för mig. Det fanns broscher nästan överallt. Det fanns posters som gav information om olika miljöfrågor. Då kände jag att i Sverige finns det ett system byggt på att tillgången till information är väldigt värdefull. Det var inspirerande.
Olivia: Ja men det är väl härligt när myndigheters arbete kan upplevas som inspirerande. Men han berättade också att ni var på hockey. Kan man få höra mer om det? Och varför ni gör sånt?
Birgitta: Ja, det är att få gruppen att komma tillsammans och lära känna varandra är en viktig del i hela konceptet. Så vi gör massa roliga saker tillsammans och det är lite kul. Vi går på ishockey till exempel. Och då brukar vi köpa in Vita Hästen-mössor och halsdukar.
Olivia: Norrköpings hockeylag.
Birgitta: Exakt. Som inte finns längre tyvärr. Så alla ser likadana ut. Och sen för många är det första gången de har sett is, eller gått på is. Vi brukar få gå på rinken och testa hur det är att gå på is. Så Vita Hästen hade en afrikansk hejarklack som var väldigt entusiastiska.
Olivia: Kul.
Olivia: Men hur säkerhetsställer ni att de här pengarna går till något som är viktigt och som samhällena där faktiskt tycker behövs? Att ni inte bara åker dit och lär ut något de helt enkelt inte har nytta av?
Tharcisse: Det ingår egentligen också i urvalsprocessen att vi ska välja rätt personer, rätt organisationer som kommer i slutändan implementera på något sätt på hemmaplan vad kursen kommer bidra med. För att det handlar om institutionellt uppbyggande, hur de kan förändra deras arbetssätt, hur de kanske kan förbättra deras mandat, hur de levererar och hur de presterar. På det sättet tycker jag att vi har använt svenska skattepengar bra… en enda krona som har investerat i programmet var värt.
Birgitta: Vi har ett långsiktigt perspektiv igen, myndighet till myndighet. Det går lite långsamt ibland men det går stadigt framåt. Det är det som är viktigt tror jag, just den här långsiktigheten. Men så tänkte jag just för ITP, det som är speciellt för det också är ju att vi, okej, det kostar att hålla kursen. Men själva projekten, det betalar länderna och organisationerna för själva. Det är det de behöver göra. Och det är ju just den här förankringen av projektet. Om det är ett projekt som de inte är så intresserade av så är de inte så pigga på att investera pengar i det. Så det gör att urvalet från början, vi får organisationer och personer som redan från början har investerat tid och tankekraft i det här och vill förändra någonting och göra det bättre. Och sen så har vi flera deltagare som nu är med i sina länders COP, de här COP-mötena, klimatmötena, i de delegationerna. Och vi får information och nyheter lite då och då. Vi hade en deltagare som ställde upp i en tävling, en entreprenörtävling om klimatsmart teknologi och jag tror han kom trea eller något i den stilen.
Olivia: Vad roligt!
Birgitta: Ja, sånt är roligt. Och så har vi deltagare också som har varit inbjudna av sina parlament att komma och prata om klimat.
Olivia: Ja, så det var meningen först att stärka organisationen men en bonus blev liksom att individer har gått vidare och arbetar ännu mer med miljöfrågor, klimatfrågor.
Birgitta: Precis.
Tharcisse: Men det är genom individerna som det sker något. Individerna har åkt upp i hierarkin och blivit något annat än när de deltog på kursen. När de gick hem med kunskap inom klimat, de har uppskattats ganska mycket genom deras input i olika rapporter. Då blev snabbt utvalda som bästa kandidater att kunna bli projektledare, klimatprojektledare. Och de är så nöjda och stolta över programmet att de också höll av sig till oss och välinformerade.
Olivia: Så ni har fortfarande kontakt med deltagarna och kan se vad de gör nu för tiden? Men om vi också blickar framåt, de här ITP-kurserna är ju slut, men SMHI jobbar fortfarande med klimat i Afrika. Vad sker nu?
Birgitta: SMHI har ju flera andra internationella utvecklingsprojekt. Ett som jag själv är inblandad i heter CPD for Africa. Det står för Capacity Development in Climate Resilient Planning and Development for Africa. Lite lika ITP, men det har också en stor komponent som är de här klimatscenarierna för framtiden. Att ta fram dem på en regional skala för hela Afrika. Och sen utbildningsprogram om hur man använder den här klimatdatan. Skillnaden mot ITP är att för att minska klimatutsläppen och minska flygresorna till exempel så kommer alla kurser utföras på… de kommer bli hybridkurser så de är digitala. Eller att någon eller några från SMHI kommer finnas på plats i de olika länderna. Så det är som en typ ITP, men ITP 2.0, ett steg framåt. Lite klimatvänligare. Även om tyvärr den svenska delen är en viktig del att se klimatanpassning i verkligheten. Men vi ska försöka förmedla den via filmer och intervjuer och på andra sätt.
Olivia: Det låter bra att arbetet fortsätter. Så tack så mycket för att ni ville vara med Tharcisse och Birgitta.
Tharcisse: Tack själv.
Birgitta: Tack.
Olivia: Och så ska vi avsluta nu med att lyssna på Enock.
Birgitta: Så han kan berätta själv vad han tyckte om ITP.
Olivia: Precis och vad det har bidragit till.
Enock: Det förblir verkligen en mycket stor hörnsten i mitt klimatarbete. För jag lärde mig så mycket från ITP. Jag fick förstå politiken kring klimatförändringar. Jag fick förstå den tekniska sidan av klimatförändringar. Jag fick träffa människor som brinner för att hantera klimatförändringar. SMHI-teamet och de olika deltagarna från de olika länderna var fantastiska. Det har verkligen ökat mitt intresse för klimatarbete. Och jag håller fortfarande den erfarenheten mycket kär. Vi hoppas på ytterligare en utbildning. Jag vet att ITP har avslutats. Låt oss hoppas att det är något bra på gång så att fler människor kan få en sådan upplevelse.
Outro: Du har lyssnat på en podd från SMHI, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.
Olivia: Klimatförändringarna har redan gått så långt att vi måste anpassa oss, men på många platser saknas kapaciteten att bygga upp ett motståndskraftigt samhälle.
Birgitta: De fattiga är de som drabbas värst, alltid.
Enock: Jag tror att en stor del av resiliens är förberedelser. Så att vi är bättre förberedda på att hantera de effekter av klimatförändringar som är oväntade.
Olivia: Afrika anses vara den kontinent där människor är allra mest sårbara för klimatförändringen, trots att det är den kontinent som har orsakat allra minst växthusgasutsläpp. Och i det här avsnittet ska vi prata om en liten pusselbit för att förhoppningsvis kunna tackla klimatförändringen lite bättre nämligen klimatutbildning.
Tharcisse: Hur man bearbetar data, hur man omsätter data i någon form av information som behövs för att kunna agera. Det är det som vi bidrar med.
Olivia: Det här är SMHI-poddens serie Hållbar värld där vi fokuserar på SMHI:s internationella utvecklingssamarbeten. Och idag ska vi prata om SMHIs så kallade ITP-kurser inom klimat, och ITP, det står för International Training Program, och om det ska ni strax få veta mer.
***
Olivia: Hej och välkomna till ett nytt avsnitt av SMHI-podden. Jag heter Olivia Larsson, är klimatvetare och jobbar med kommunikation här på SMHI. Idag ska vi prata om klimatutbildning med fokus på Afrika. Vi har tre gäster som är med oss i avsnittet. Det är Enok Mwangilwa som är med oss på länk från Zambia. Och som har varit en av deltagarna på den här ITP-kursen som SMHI har hållit i. Och sen i studion har vi mina kollegor Birgitta och Tharcisse. Och jag tänker att vi ska börja med att de får presentera sig.
Birgitta: Jag heter Birgitta Seveborg Farrington. Jag är växtodlingsagronom från grunden. Så intresserad av växter och biologisk mångfald. Och jag har jobbat med bistånd sedan jag slutade på universitetet. Och det började uppe i Himalaya, i Bhutan. Och sen så fortsatte jag i Etiopien. Och sen har jag bott i södra Afrika i 17 år. Men jag kom tillbaka till Sverige för fem år sedan. Och jag har jobbat för FN, Sida, Världsnaturfonden, Kew Gardens som är en botanisk trädgård. Så många olika. Så jag försöker kombinera utveckling och biologisk mångfald och miljö och klimat.
Spännande. Och vi har också Tharcisse i studion
Tharcisse: Tack, Tharcisse Ndayizigiye heter jag. Jag är född i Burundi i östra Afrika. Jag har agronomutbildning precis som Birgitta. Började jobba som lärare och sen skolchef innan jag kom till Sverige. Gick en master inom vatten och miljö och fick då komma till SMHI.
Olivia: Ni har båda två jobbat många år med utvecklingssamarbeten i Afrika. Vad är det som driver er?
Birgitta: Det är roligt. Man gör viktiga saker och vi jobbar med människor som inspirerar och som vill förändra saker och ting till det bättre. Så det gör det väldigt roligt.
Tharcisse: Inget är bättre än att jobba med folk som är tacksamma och lär sig samtidigt som jag också lär mig något nytt. Det är en jättebra dynamik att kunna lära sig och lära ut.
Olivia: Ni lär varandra hela tiden.
Tharcisse: Ja, win-win situation.
Olivia: Tack för det Birgitta och Tharcisse och sen tänker jag att vi klipper in Enok här. Han ska också få presentera sig. Han är ju vår gäst från Zambia i det här avsnittet och deltog på en ITP-kurs och har sin bakgrund inom naturvård och arbetar med naturbaserade lösningar kopplade till klimatanpassning.
Enock: Jag heter Enok Mwangilwa och vill beskriva mig som en entusiast för klimatåtgärder. Det finns så mycket vi kan göra inom klimatarbetet, bland annat prata om det. Men jag tror att mer åtgärder är vad som leder till den förändring vi vill se. Jag har över fem års erfarenhet inom konserveringssektorn och jag hoppas att jag får mer.
Olivia: Dagens avsnitt ska handla om de ITP-kurser inom klimat som SMHI har lett mellan 2015 och 2022. De har haft deltagare från 17 olika afrikanska länder. ITP står för International Training Programme. Jag tänker att vi tar det från början. Vad är det här för någon sorts utbildning?
Birgitta: Det är egentligen ett Sida-koncept, utbildningskoncept som de använder för sin kapacitetsutveckling. Vi har använt det, vi har haft projekt här på SMHI. Vi har hållit på med internationellt utvecklingsarbete här sedan 70-talet. Men just den här ITP är kurser under åren som har varit. Vi har haft kurser i luftmiljö till exempel, hydrologi och nu har vi hållit på mycket med klimat. Men nu den senaste tiden har vi fokuserat på Afrika, länder i Afrika.
Olivia: Och varför då?
Birgitta: Därför att det är där behoven är som störst, speciellt vad det gäller klimatförändringarna. Den slår hårdast mot fattiga och de här klimatförändringarna, de ökar tyvärr också klyftorna mellan de som har, de kan förbereda sig och de klarar sig ofta om det händer något lite. Men de som har väldigt lite från början, de är de stora förlorarna. Och sen den saken som jag tycker saknas mest är långsiktig planering. Man tänker inte så långt i framtiden utan man tänker kanske till nästa odlingssäsong att man klarar. Det är det perspektivet. Men med klimatförändringarna så måste vi börja tänka lite mer långsiktigt.
Olivia: Precis, för att om man har knappa resurser så är det ju svårt att förbereda sig för en lång tid framåt. Man måste liksom överleva för året bara.
Birgitta: Ja, man har inga extra resurser att lägga på. Och samtidigt så gynnar det de som har pengar för då kan de kanske köpa upp mark billigt eller infrastruktur billigt. Så det verkligen ökar klyftorna i samhället.
Olivia: Här ska vi också lyssna på någon som själv upplever hur klimatförändringarna slår mot Afrika, och i det här fallet Zambia, jag klipper in Enock.
Enock: Vi upplever nu mer frekvent och starkare torka. Vi upplever översvämningar samtidigt. Och det har verkligen en eskalerande effekt på livsmedelssäkerheten. Det påverkar också hälsosektorn där vi ser att det sprids sjukdomar i mitt land. Jag vill också tala om utbildningssektorn där vi nu har barn som inte kan komma till skolan på grund av översvämningar. Och kvinnor som inte kan komma till sjukvårdsverksamheten på grund av översvämningar. Så det är några av effekterna av klimatförändringarna och det är vad vi ser i mitt land. Och Olivia, kanske jag kan nämna att i år har vår president förklarat katastroftillstånd i mitt land på grund av torkan vi upplever. Det är exempel på hur hemskt klimatförändringarna påverkar mitt land.
Olivia: Enock beskriver alltså här hur både översvämningar och torka blir vanligare. Hur översvämningar gör att barn tillfälligt inte kan ta sig till skolan, att kvinnor inte kan nå sjukvården. Han beskriver också hur en period av intensiv torka tidigare under 2024 fick Zambias president, liksom grannländerna Zimbabwe och Malawi, att utlysa katastroftillstånd på grund av hur det här påverkade tillgången på mat för landets befolkning. Läget är alltså allvarligt.
Olivia: Eftersom det här är det första avsnittet i den här serien Hållbar Värld där vi ska fokusera på internationella utvecklingsprojekt så tänker jag att ni även ska få svara lite mer generellt på hur SMHI jobbar med den här typen av arbete. För jag tänker att det är många som lyssnar nu som inte hade en aning om att SMHI håller på med såna här internationella projekt. Jag hade i alla fall inte det innan jag började jobba här. Så jag tänker Birgitta, hur och varför jobbar SMHI med internationella utvecklingssamarbeten?
Birgitta: Klimat och väder håller sig inte till gränser utan det är globalt och speciellt klimatet. Vi påverkas av världen runt omkring så vad som händer i andra länder påverkar oss här hemma i Sverige i slutändan. Klimat och väder och extrema väderhändelser som torka och översvämningar i Afrika det påverkar oss här hemma också genom att till exempel behovet av katastrofhjälp ökar. Så om de här länderna som är mest i farozonen om de har kunskap och expertis så att man kan minimera riskerna av till exempel cykloner eller torka så är det bra för alla. Det vi gör också det bidrar ju till Paris-klimatavtalet till exempel och till Agenda 2030 och så finns det någonting som heter Sendai som är katastrof… försöka minska effekterna av stora naturkatastrofer. Och det har Sverige skrivit på att vi ska bidra till det och så vi tycker här på SMHI att vi kan bidra så vi hjälper Sverige.
Olivia: Det är liksom en del av utrikespolitiken på ett sätt. Man följer, ett sätt att följa de här globala kontrakten som man har skrivit på. Globala avtalen.
Birgitta: Precis. Och nu har vi ju också den här regeringen en reformagenda som handlar om bistånd. Och där man vill försöka kombinera också med handel och migrationsfrågor till exempel. Och då är ju klimatanpassning en jätteviktig del av det. Till exempel stora investeringar i infrastruktur till exempel. Där måste man ha med en klimatdimension. Om man inte vill kasta bort sina pengar. Man måste kunna titta framåt i tiden och se vad som kommer att hända. Likadan migration, om man kan förebygga stora katastrofer till exempel genom att inte bygga städer på platser där det svämmar över. Eller att bygga broar som håller i 100 år och inte i 5 år till exempel. Så kan man minska risken för konflikter, landkonflikter till exempel. Och också påverka kanske då migration, att folk inte behöver flytta ifrån sina egna länder utan man kan stanna där man är om man har ett säkert samhälle hemma.
Olivia: Vi ska nu gå tillbaka till att prata om de här ITP-kurserna, där ungefär 400 människor deltog. Det är ju jättemånga folk. Jag undrar då, vilka är de här människorna och vad har de för bakgrund, Tharcisse?
Tharcisse: De flesta som kommer hit jobbar på våra systermyndigheter.
Olivia: Så typ SMHI fast det i andra länder?
Tharcisse: Ja, det är SMHI i andra länder. Och kompletteras då med andra aktörer inom civilsamhället, NGOs, kan vara privata inom vatten och jordbrukssektorn.
Birgitta: Då kan jag tillägga då att klimatet berör oss allihopa så därför är det viktigt att vi får in personer från olika delar av samhället. Att vi inte jobbar parallellt utan att vi jobbar tillsammans. Så det har varit en av målsättningarna att försöka föra samman grupper som inte träffas i vanliga fall och jobba mot ett gemensamt mål.
Olivia: Så det är deltagare från flera olika bakgrunder i länderna och de söker alltså till kursen. Men hur väljer ni sen ut dem då?
Tharcisse: Varje ansökning ingår en projektidé som har stor koppling till organisationens mandat så att vi bygger på det som redan finns. Vi väljer bästa kandidater utifrån det.
Birgitta: Hela målet är att stärka organisationer med klimatkunskap och klimatdata till exempel så att de kan svara upp bättre mot medborgares behov och ta bättre beslut själva. Och starka organisationer är bra för demokrati. För att medborgarna i länderna kan lita på sina organisationer. Det är inte alltid de gör det som vi gör i Sverige till exempel. Vi litar på SMHI. Så det är en viktig del också.
Olivia: Så man söker alltså med en projektidé, någonting som man kan genomföra i den organisationen som man redan jobbar i och någonting som är kopplat till klimat, vatten och jordbruk. Men vad händer sen i kursen? Hur går det till?
Tharcisse: Vi utbyter våra erfarenheter om vad vi gör i Sverige, hur vi hanterar klimatfrågan på hemmaplan och vad de gör. Behovet är ganska stort. Det är resursmässigt, kompetensmässigt. Men det vi bara kan utbyta om vi gör kompetensmässigt och data till exempel. Hur man bearbetar data, hur man omsätter data i någon form av information som behövs för att kunna agera, dokumentera, hur man kan kommunicera med finansiärer. Hur man skriver en vinnande ansökan. Det är det som vi bidrar med.
Olivia: Och det är väl en viktig del som jag förstått är just det här med att kunna skriva en projektansökan och jobba med det. Det är någonting som ni har jobbat mycket med i projektet.
Birgitta: Det är jätteviktigt för det finns ganska mycket pengar för klimatanpassning. Men problemet är oftast att ansökningarna som kommer in är inte tillräckligt bra för att de här organisationerna ska kunna dela ut pengar. Så genom att bli bättre på problemanalys till exempel, det jobbar vi med. Definiera sitt problem och sen identifiera vad man bör göra för att komma till rätta med saker och ting. Och sen kunna skriva ordentligt, en bra ansökan är en viktig del i utbildningen.
Olivia: Ja för det låter som ett stort problem om det finns pengar. Det finns stora behov av klimatanpassning men pengarna kommer inte dit.
Olivia: Deltagarna på kursen fick ta del av den senaste forskningen inom klimat och hur man på bästa sätt kan anpassa samhället för att i alla fall mildra effekten av klimatförändringen. Men en annan viktig del av kursen var ju att självständigt jobba med ett projekt i sin organisation, ett klimatprojekt. Och nu ska vi få lyssna på Enocks berättelse om projektet som han valde att arbeta med.
Enock: Jag och min kollega fokuserade på att bygga upp kunskap hos unga personer om klimatförändringen och lära sig praktiskt om hur man klimatanpassar.
Olivia: Jag ska översätta lite och här berättar alltså en och om att hans projekt syftar till att öka förståelsen för klimatförändringen hos skolelever och det här är skolelever långt ute på landsbygden och syftet med projektet är också att de ska få en praktisk förståelse om hur man kan anpassa jordbruket till klimatförändringen och göra det mer hållbart.
Enock: Vi lär dem praktiska klimatanpassningsåtgärder som de kan använda sig av när de odlar mat och planterar träd. Så att vattenresurserna används effektivt att jorden blir född och att vi har träd som också kan stötta både näringsupptagningsförmågan. Så det är det vi har beslutat att fokusera på.
Olivia: Och det här gör man genom att bygga upp så kallade ”Climate smart gardens” på skolorna där eleverna själva får arbeta praktiskt. Och jag frågade Enock om varför han valde att fokusera på ett projekt med barn och unga. Och då svarar han att det är dom som är framtiden finns, att det är där som hoppet finns.
Enock: Det är där framtiden finns, även nutiden. Med den äldre generationen kanske vi har förlorat det, men om vi gör rätt med den yngre eller framtida generationen så kanske vi också kan klara att hantera vissa av effekterna.
Olivia: Och i projektet har man faktiskt lyckats att få unga att agera, elever lär nu ut hållbara odlingstekniker till sin familj när de är hemma från skolan. Och några av eleverna har till och med gått vidare och utbildar nu andra om klimat och hållbart odlande.
Enock: Jag har cirka fyra unga personer som vi utbildade i detta projekt i inledningsfasen, som jag nu kan kalla fullvärdiga klimatengagerade. Vi utbildade dem när de gick i skolan och byggde upp deras grundläggande förståelse för klimatförändringar och engagerade dem i åtgärder. Nu har de fått nya möjligheter, och står framför folk att lära ut om klimatförändringen och kan argumentera förespråka klimatåtgärder. Jag är så stolt över det, för det vi gjorde var att beskriva den grundläggande kunskapen om klimatförändringen och på det sättet låste vi upp en massa potential.
Olivia: Det här är också ett exempel på ett projekt som efter kursen lever vidare, för Enock har inte släppt taget om sitt projekt - allt fler skolor på den zambiska landsbygden får en Climate Smart Garden och får utbildning om klimatförändringen och om att odla hållbart.
Enock: Jag har inte släppt taget om projektet. Och vi har nu etablerat över tio ”Climate Smart Gardens” och genomfört liknande utbildningar och främjat etableringen av samma trädgårdar i olika delar av mitt land nu.
Olivia: Det var alltså Enocks berättelse om sitt projekt, men under kursernas har det genomfört projekt inom allt mellan hydrologisk modellering till cirkulär ekonomi i stadsplanering och så vidare.
Olivia: Ni var alltså på plats flera gånger för utbildningstillfällen i olika afrikanska länder. Men det fanns också en uppskattad del av kursen kom hit till Norrköping under en 3 veckorsperiod. Vill ni berätta om det?
Tharcisse: Ja, när vi tar emot deltagarna är de jättesugna på att se Sverige och se snö och upptäcka svenskar. Vi började med teorier och introducerade Sverige och vad vi gör på klimatfronten. Ursprunget var idén om hur ITP-programmet började. Att de får tillgång till data och de använder data. Och sen vilka metoder man kan använda när de ska analysera data. Komplettera det med studiebesök på olika ställen här i Sverige. Exempelvis kan vi besöka en jordbrukare på en gård där de berättar hur de tar hänsyn på klimatet när de implementerar deras verksamhet. Det som jag kommer ihåg var när vi började rundvandringen inom SMHI och vi presenterade vår arkiveringsenhet. De var mest imponerade över hur vi har lyckats behålla arkivet från 1800-talet. Medan deras arkiv kanske är 10-20 år gamla och inte längre syns.
Olivia: Alltså att de fysiskt har gått sönder.
Tharcisse: De har gått sönder och du kan inte hitta, det är svårt att hitta. Men de var jätteimponerade och vill också implementera på hemmaplan. Att åtminstone imitera hur Sverige gör i sin arkivering.
Birgitta: Ja, arkivet är ett favoritställe att besöka. Sen så tänkte jag också att vi besöker sophanteringsstationer och solcellsfarmar. Och Slussen i Stockholm när de höll på att bygga där, eller håller på och gör det kanske fortfarande. Då säger de flesta att vi har läst om att man kan göra så här, men vi trodde inte att någon verkligen gjorde så här i verkligheten. Så de blir ganska inspirerade av Sverigebesöket och ser att man kan göra någonting åt det, det är inte bara prat.
Olivia: Och under den här kursen så fick deltagarna också besöka olika svenska myndigheter för att se hur de jobbar med klimatfrågan. Och när jag pratade med Enock så var det just besöket på Naturvårdsverket och all den tillgängliga informationen till svenska medborgare om miljö och klimat som inspirerade honom allra mest, vi ska lyssna på honom berätta här.
Enock: Jag minns att vi åkte till Stockholm, från Norrköping, där vi hade vår utbildning. Vi gick till Stockholm och besökte Naturvårdsverket. Och hur kontoret var organiserat och hur tillgänglig information såg ut för mig. Det fanns broscher nästan överallt. Det fanns posters som gav information om olika miljöfrågor. Då kände jag att i Sverige finns det ett system byggt på att tillgången till information är väldigt värdefull. Det var inspirerande.
Olivia: Ja men det är väl härligt när myndigheters arbete kan upplevas som inspirerande. Men han berättade också att ni var på hockey. Kan man få höra mer om det? Och varför ni gör sånt?
Birgitta: Ja, det är att få gruppen att komma tillsammans och lära känna varandra är en viktig del i hela konceptet. Så vi gör massa roliga saker tillsammans och det är lite kul. Vi går på ishockey till exempel. Och då brukar vi köpa in Vita Hästen-mössor och halsdukar.
Olivia: Norrköpings hockeylag.
Birgitta: Exakt. Som inte finns längre tyvärr. Så alla ser likadana ut. Och sen för många är det första gången de har sett is, eller gått på is. Vi brukar få gå på rinken och testa hur det är att gå på is. Så Vita Hästen hade en afrikansk hejarklack som var väldigt entusiastiska.
Olivia: Kul.
Olivia: Men hur säkerhetsställer ni att de här pengarna går till något som är viktigt och som samhällena där faktiskt tycker behövs? Att ni inte bara åker dit och lär ut något de helt enkelt inte har nytta av?
Tharcisse: Det ingår egentligen också i urvalsprocessen att vi ska välja rätt personer, rätt organisationer som kommer i slutändan implementera på något sätt på hemmaplan vad kursen kommer bidra med. För att det handlar om institutionellt uppbyggande, hur de kan förändra deras arbetssätt, hur de kanske kan förbättra deras mandat, hur de levererar och hur de presterar. På det sättet tycker jag att vi har använt svenska skattepengar bra… en enda krona som har investerat i programmet var värt.
Birgitta: Vi har ett långsiktigt perspektiv igen, myndighet till myndighet. Det går lite långsamt ibland men det går stadigt framåt. Det är det som är viktigt tror jag, just den här långsiktigheten. Men så tänkte jag just för ITP, det som är speciellt för det också är ju att vi, okej, det kostar att hålla kursen. Men själva projekten, det betalar länderna och organisationerna för själva. Det är det de behöver göra. Och det är ju just den här förankringen av projektet. Om det är ett projekt som de inte är så intresserade av så är de inte så pigga på att investera pengar i det. Så det gör att urvalet från början, vi får organisationer och personer som redan från början har investerat tid och tankekraft i det här och vill förändra någonting och göra det bättre. Och sen så har vi flera deltagare som nu är med i sina länders COP, de här COP-mötena, klimatmötena, i de delegationerna. Och vi får information och nyheter lite då och då. Vi hade en deltagare som ställde upp i en tävling, en entreprenörtävling om klimatsmart teknologi och jag tror han kom trea eller något i den stilen.
Olivia: Vad roligt!
Birgitta: Ja, sånt är roligt. Och så har vi deltagare också som har varit inbjudna av sina parlament att komma och prata om klimat.
Olivia: Ja, så det var meningen först att stärka organisationen men en bonus blev liksom att individer har gått vidare och arbetar ännu mer med miljöfrågor, klimatfrågor.
Birgitta: Precis.
Tharcisse: Men det är genom individerna som det sker något. Individerna har åkt upp i hierarkin och blivit något annat än när de deltog på kursen. När de gick hem med kunskap inom klimat, de har uppskattats ganska mycket genom deras input i olika rapporter. Då blev snabbt utvalda som bästa kandidater att kunna bli projektledare, klimatprojektledare. Och de är så nöjda och stolta över programmet att de också höll av sig till oss och välinformerade.
Olivia: Så ni har fortfarande kontakt med deltagarna och kan se vad de gör nu för tiden? Men om vi också blickar framåt, de här ITP-kurserna är ju slut, men SMHI jobbar fortfarande med klimat i Afrika. Vad sker nu?
Birgitta: SMHI har ju flera andra internationella utvecklingsprojekt. Ett som jag själv är inblandad i heter CPD for Africa. Det står för Capacity Development in Climate Resilient Planning and Development for Africa. Lite lika ITP, men det har också en stor komponent som är de här klimatscenarierna för framtiden. Att ta fram dem på en regional skala för hela Afrika. Och sen utbildningsprogram om hur man använder den här klimatdatan. Skillnaden mot ITP är att för att minska klimatutsläppen och minska flygresorna till exempel så kommer alla kurser utföras på… de kommer bli hybridkurser så de är digitala. Eller att någon eller några från SMHI kommer finnas på plats i de olika länderna. Så det är som en typ ITP, men ITP 2.0, ett steg framåt. Lite klimatvänligare. Även om tyvärr den svenska delen är en viktig del att se klimatanpassning i verkligheten. Men vi ska försöka förmedla den via filmer och intervjuer och på andra sätt.
Olivia: Det låter bra att arbetet fortsätter. Så tack så mycket för att ni ville vara med Tharcisse och Birgitta.
Tharcisse: Tack själv.
Birgitta: Tack.
Olivia: Och så ska vi avsluta nu med att lyssna på Enock.
Birgitta: Så han kan berätta själv vad han tyckte om ITP.
Olivia: Precis och vad det har bidragit till.
Enock: Det förblir verkligen en mycket stor hörnsten i mitt klimatarbete. För jag lärde mig så mycket från ITP. Jag fick förstå politiken kring klimatförändringar. Jag fick förstå den tekniska sidan av klimatförändringar. Jag fick träffa människor som brinner för att hantera klimatförändringar. SMHI-teamet och de olika deltagarna från de olika länderna var fantastiska. Det har verkligen ökat mitt intresse för klimatarbete. Och jag håller fortfarande den erfarenheten mycket kär. Vi hoppas på ytterligare en utbildning. Jag vet att ITP har avslutats. Låt oss hoppas att det är något bra på gång så att fler människor kan få en sådan upplevelse.
Outro: Du har lyssnat på en podd från SMHI, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.