Den första stormen passerade den 29 november. Som mest blåste det då 29 m/s på Måseskär utanför Orust. Anmärkningsvärt är också att det blåste så mycket som 27 m/s på Harstena vid Östgötakusten trots att vinden var västlig och alltså kom från land.
Ett och ett halvt dygn senare var det dags igen, även om vinden då inte var fullt lika hård. Mest blåste det under natten mellan den 30 november och 1 december med 25 m/s såväl på Måseskär som på Örskär i norra Uppland. Även vid detta tillfälle var vinden ungefär västlig.
Det tredje och sista ovädret i raden passerade natten till den 4 december och det var det klart värsta. Det bildades på Atlanten väster om Irland på kvällen den 2 och rörde sig sedan åt ostnordost via Skottland och Nordsjön till Jylland, där ovädret kulminerade den 3 kl 19 med ett så lågt lufttryck som 953 hPa.
Under den följande natten passerade det tvärs över Götaland från mellersta Halland till sydligaste Gotland. I Sverige blåste det som mest 33 m/s, dvs orkan, på Hanö och 30 m/s i Falsterbo.
Vindriktningen var ungefär sydvästlig, när vinden kulminerade i Skåne och Blekinge. Kartan visar ovädrets väg, lufttrycket när det var som lägst, medelvind under den blåsigaste 10-minutersperioden samt den högsta byvindhastigheten.
Ytterligare en storm inträffade sedan den 17-18 december, då medelvindar på upp till 27 m/s uppmättes på Hanö och 25 m/s på Nidingen och Harstena.
Återkomsttid
Stormen den 3-4 december 1999 gav i södra Skåne upphov till byvindhastigheter med en återkomsttid mellan 50 och 100 år, lokalt till och med över 100 år.