Ovädret var kopplat till ett lågtryck som klockan 05 på morgonen hade sitt centrum över Själland. Lågtrycket rörde sig snabbt österut, och trots att lufttrycket faktiskt steg en aning i lågtryckets centrum, så utvecklades det till ett intensivt oväder över Östersjön.
På förmiddagen den 23 juli rådde ostlig kuling vid Ölands norra udde. På eftermiddagen ökade vinden plötsligt till nordnordvästlig storm 27 m/s. Ögonvittnen har beskrivit att den kraftiga vindökningen skedde så gott som på nolltid.
Som kuriosum kan nämnas att den på drygt 30 meters höjd placerade vindmätaren egentligen visade en maximal vindhastighet på 32 m/s. Men med en metod som hade introducerats vid SMHI år 1979 reducerades detta till 27 m/s för att bättre spegla vindhastigheten på standardhöjden 10 meter.
Ovädret har kommit att benämnas Ölandsstormen. Ett annat namn som förekommit är Emmastormen efter den dag i fruntimmersveckan som ovädret inträffade.
Det snabba och intensiva händelseförloppet och det faktum att ovädret inte var speciellt väl prognoserat ledde till ett flertal studier och utredningar. Meteorologer har ofta tagit Ölandsstormen till utgångspunkt för diskussioner om prognosmetodik och observationsteknik.
Ölandsstormen 1985
Uppdaterad
Publicerad
På eftermiddagen tisdagen den 23 juli 1985 överraskades många seglare på Östersjön av ett oväder, som mycket snabbt och oväntat utvecklades till storm. Två personer omkom i ovädret.