Nimbostratus är ett molnslag som kännetecknas av att det vanligtvis ger nederbörd, därav det svenska namnet regnmoln. Nimbostratus är ofta knutet till fronter med stor utsträckning i rummet både horisontellt och vertikalt.
Frontbunden nederbörd är vanligtvis ihållande och har en förhållandevis jämn intensitet. Detta till skillnad från nederbörd i samband med bymoln (Cumulonimbus) som är mer skurbetonad.
När det är som störst kan ett Nimbostratus nästintill täcka hela landet. Molnbasen kan ligga omkring 1000 meter över marken och molnet sträcker sig sedan upp till många kilometers höjd. Men det kan vara skiktat med molnfria partier på vissa höjder.
Nimbostratus ger inte alltid nederbörd
Enligt vissa schablonmässiga molnklassificeringar så faller alltid nederbörd ur Nimbostratus, i annat fall klassificeras det som Altostratus (skiktmoln). I nattmörker är också detta den enda karaktär som kan användas för klassificering.
Men enligt den internationella molnatlasen är inte nederbörd ett nödvändigt krav, utan det huvudsakliga kännetecknet är att Nimbostratus över hela ytan är tillräckligt tjockt för att kunna dölja solen eller månen. Det främsta förväxlingsmolnet, Altostratus, har åtminstone något parti tillräckligt tunt för att solen eller månen skulle kunna skönjas.
Nimbostratus pannus
Nimbostratus delas inte in i olika arter, men kan ha några olika kännetecken. Däribland Nimbostratus pannus som på undersidan följs av molntrasor, oftast sönderrivna dimmoln (Stratus fractus). Ibland kallas denna typ för dåligtvädersmoln.
Undersidan hos ett Nimbostratus kan ofta vara svår att urskilja på grund av fallande nederbörd eller åtföljande molntrasor.
