SMHI driver i dagsläget arton automatiska solstrålningsstationer runtom i Sverige. Mätningar av solstrålningar ger information om hur vädret har varit, och också om förutsättningarna för solenergi och växtlighet. Juli 1922 är den första månaden med tillgängliga mätdata från Stockholm, och därmed fyller mätserien 100 år på fredag den 1 juli.
Att mätningar startades tidigt i Stockholm beror dels utvecklingen av den så kallade Ångström-pyranometern (utvecklad av Ander Ångström i Uppsala 1919) och på att Dr T. Auren ville studera både UV-strålning och dagsljus. Han ordnade så att instrument sattes upp taket hemma på sin villa. Inte förrän på 1950-talet, då det utvecklats något bättre och robustare instrument startades mätningar upp av SMHI på fler håll i Sverige, säger Thomas Carlund som jobbar med kalibrering, observation och analys av solstrålningsparametrar på SMHI.
Lär dig mer om instrumenten för att mäta globalstrålning
Utveckling av mätinstrumenten och revidering av data
Sedan 1922 har mätinstrumenten som använts förstås bytts ut ett flertal gånger allteftersom tekniken gradvis förbättrats. Även platsen för mätningen i Stockholm har flyttats på. Detta innebär att den ursprungliga rådatan inte är helt jämförbar med dagens mätresultat.
För ett par år sedan gjordes en grundlig genomgång av data för att i möjligaste mån korrigera den äldre delen av mätserien med ambitionen att erhålla ett mer homogent och användbart dataset, inte minst ur ett klimatologiskt perspektiv. Dessvärre är dylikt homogeniseringsarbete väldigt tidskrävande, säger Thomas Carlund.
Bland de svenska stationerna med långa tidsserier av globalstrålning är det hittills bara Stockholmsserien som kontrollerats och korrigerats för åren före 1983. Under 80-talet automatiserades tekniken och sedan dess håller solstrålningsdata överlag god kvalitet.
Mätserie globalstrålning för Stockholm (engelska)
Resultatet av mätningarna används till mycket
De två faktorer som påverkar solinstrålningen mest är hur högt solen står på himlen och molnigheten. Även halten partiklar och vattenånga i atmosfären har betydelse för hur mycket solstrålning som når jordytan. Sedan mitten av 1980-talet har den årliga solinstrålningen i Sverige ökat med cirka tio procent. Detta beror dels på en minskning av molnigheten och dels en minskning av mängden partiklar i atmosfären, tack vare kraftigt minskade utsläpp av luftföroreningar i Sverige och övriga Europa.
Själva resultaten av mätningarna används till bland annat klimatövervakning, modell- och satellitvalidering, solenergikartering, biologi, medicin, materialvetenskap och mycket mer.
Hur mycket solstrålning som kommer vid markytan påverkar förstås väderparametrar som lufttemperaturens utveckling och avdunstning. Inte minst viktigt är förstås att den driver fotosyntesen och biologisk tillväxt. I takt med utbyggnad av solenergi blir mängden inkommande solstrålning än mer betydelsefull, säger Thomas Carlund