Copernicus är det europeiska systemet för jordobservationer. Copernicus klimattjänst har nu tillsammans med tjänsten för övervakning av atmosfären sammanställt data för 2019. De konstaterar att 2019 är det näst varmaste året som uppmätts globalt, endast 0,04 °C från 2016 som är det allra varmaste året som noterats.
– Den höga temperaturen 2019 jämfört med 2016 är särskilt anmärkningsvärd då 2016 präglades av en mycket kraftig El Niño, ett fenomen som ger hög global medeltemperatur, säger Erik Kjellström, professor i klimatologi vid SMHI.
De fem senaste åren har också varit de varmaste som uppmätts. Årtiondet 2010-2019 är i sin helhet det varmaste som noterats.
De största temperaturavvikelserna 2019 var över Alaska och över stora delar av Arktis där det var varmare än normalt. Detta gäller även de flesta andra landområdena, speciellt i östra och södra Europa, södra Afrika och Australien. I centrala och sydöstra Kanada var årsmedeltemperaturen istället lägre än normalt.
– Temperaturavvikelserna 2019 liknar i många avseenden de mer långsiktiga förändringarna vi ser i våra klimatscenarier med generellt större uppvärmning över land än över hav och allra störst uppvärmning i och i närheten av Arktis, säger Erik Kjellström.
Varmaste året i Europa
För Europa var 2019 det varmaste året, strax före åren 2014, 2015 och 2018. Alla årstider var varmare än normalt, men ingen årstid hade den varmaste medeltemperaturen som noterats.
Under våren kommer Copernicus att presentera en mer detaljerad bild av klimatet i Europa för 2019. Den kommer att innehålla fler klimatvariabler och analysera specifika händelser från det gångna året.
Koldioxidkoncentration mätt med satellit
Satellitobservationer visar att de globala koldioxidkoncentrationerna i atmosfären fortsatte att stiga under 2019, med 2,3 (± 0,8) ppm (parts per million, miljondelar).
– Ökningen fortsätter och vi ser inte några tecken på att utvecklingen håller på att vända.
Den första kompletta sammanställningen från Copernicus
Årssammanställningen för 2019 är den första kompletta sammanställningen, inklusive årliga avvikelser och globala medelvärden, som Copernicus publicerat. Det operativa programmet behandlar miljontals mark-, havs-, luftburna och satellitobservationer dagligen. Med en modern väderprognosmodell förs dessa observationer samman i en så kallad återanalys som ger en sammanhängande tredimensionell bild av förhållandena runt om i världen, timme för timme, dag för dag.
– Den här typen av återanalys ger oss bättre möjligheter att säga något om utvecklingen även i observationsglesa områden, som till exempel Arktis, säger Erik Kjellström.