Enligt 3 §, förordning (2009:974) med instruktion för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut ska SMHI förvalta den svenska hydrologiska infrastrukturen och därigenom inhämta och förmedla kunskaper om landets hydrologiska förhållanden. En del i detta är att genomföra flödes- och vattenståndsmätningar i en stor mängd vattendrag i Sverige.
Det nät som byggs upp av SMHIs hydrologiska stationer ska underlätta i arbetet att
- varna för höga flöden och ge ut risk för låga flöden
- analysera den hydrologiska utvecklingen över tid
- beräkna hur mycket vatten som totalt rinner in i havet från Sveriges landområde
- förbättra S-HYPE-modellen på bästa sätt
SMHI har många och långa tidsserier för vattenföring i Sverige. Totalt finns cirka 1500 punkter där vattenföring mätts någon gång. Den tidigaste mätningen av vattenföring är från 1807 då vattenföring ut ur Vänern började mätas. Det är också den längsta sammanhållande serien då den fortfarande mäts. Den längsta serien av vattenstånd kommer från Mälaren där vattenståndet började mätas regelbundet 1774.
På smhi.se kan du se alla SMHIs stationer, både de som är aktiva nu och de som lagts ned.
SMHIs grundnät
Idag observerar SMHI vattenföring i ett stationsnät som består av cirka 200 stationer. Här ansvarar vi för allt från stationsbyggnad, teknik, mätning, insamling och kvalitetskontroll. Förutom dessa 200 samlas data in från ytterligare cirka 100 stationer, där skickar externa aktörer in uppgifter till SMHIs databaser. För dessa stationer görs enklare kvalitetskontroller på data.
Övervakningen av vattenföring och vattenstånd med dessa cirka 300 stationer utgör SMHIs grundnät.
SMHI samlar även in data från många fler sjöar och vattendrag till olika uppdrag kopplade till bland annat varningstjänst, vattenförvaltning och prognossystem.
Uppdatering av grundnätet
SMHIs stationsnät för vattenföring har byggts ut i omgångar fram till mitten av åttiotalet. Efter detta har antalet stationer minskat. Ett projekt för att se över stationsnätet påbörjades 2014. Då bestod det hydrologiska grundnätet av 330 vattenföringsstationer (cirka 220 SMHI-ägda, cirka 100 externägda och några samägda).
Det gamla nätet var till stora delar baserad på gammal teknik som krävde mycket manuellt arbete. Dessutom anlades ofta stationen genom att en brunn byggdes med ett förbindelserör mot vattendraget. På detta sätt blev de dyra att flytta. Stationerna placerades utifrån de behov som fanns vid anläggningstillfället. Ett flertal stationer tillkom genom extern finansiering och dessa placerades då utifrån behov från de som varit finansiärer och/eller kravställare.
Detta sammantaget gjorde att nätet inte var optimerat utifrån de behov som finns i dag. I hanteringen av näten saknades också prioriteringsordning på stationsnivå, vilket gjorde det svårt att planera och fatta beslut om hur mycket arbete som skulle läggas ned på en specifik station.
Med början 2017 och ett par år framåt byttes all teknik succesivt ut för alla stationer i SMHIs hydrologiska nät. Ny enhetlig teknik installerades för både mätning och kommunikation. För mätning används nu tryckgivare som kan installeras både i brunnar eller direkt i vattendraget. Detta medför ett mer flexibelt och lättarbetat nät.