Sett över tid har vattendragen i landet påverkats av människan i stor utsträckning. Vi har historiskt använt större vattendrag för transport och har då successivt, eller i koncentrerade perioder påverkat vattendragen med rensningar, omledningar, uträtning med mera. Det finns lämningar redan från vikingatiden men skedde intensivt under den stora flottningsperioden.
Påverkan i jordbruksmarker
Fram till början av 1800-talet var bristen på energi större än bristen på odlingsbar mark. Under 1800 talets tidigare del ökade befolkningen i Sverige. Det ökande försörjningsbehovet och bristen på arbete i landet framkallade då en våg av nyodlingar med ökat intresse för sänkning och utdikning av sjöar.
Dikningsarbeten som utfördes efter 1800-talets mitt syftade i regel till att sänka grundvattennivån. Sjösänkning och dikningsarbeten främjades även denna tid på grund av medel från staten och juridiska lättnader.
lntresset för sjösänkningar förblev stort ända fram till 1940-talets slut. Sjösänkningarna upphörde så gott som helt på 1950-talet.
Enligt en undersökning gjord på SLU fanns det 2003 mer än en och en halv gång så många diken som naturliga vattendrag med en längd av 888 miljoner meter. I södra Sverige är diken vanligare än i norra Sverige.
En annan påverkan på vattendrag i odlingslandskap är att meandrande vattendrag rätats ut för att snabbare föra bort vatten.
Avvattningen idag beskrivs i artikeln ”Markavvattning – så leds vatten bort”.
Synen på produktiv mark har ändrats över tid.
I rapporten Sänkta och Torrlagda sjöar går det att läsa om hur synen på olika landskaps värde förändrats över tid.