Extrema hydrologiska händelser har genom tiderna bevarats på olika sätt. I Sverige finns berättelser och markeringar av både hög- och lågflöden som visar oss hur det varit tidigare. Nedan visas några av dessa.
Högflödesmarkeringar i Dalävens avrinningsområde
I Dalälvens avrinningsområde finns fler exempel på hur markeringar av översvämningar gjorts i stenar och husgrunder.
Vid Faluån i centrala Falun har årtalen med högflöden skrivits på en husgrund i sten. Det är en diger om än gles tidsserie som skapats och som berättar för stadsborna hur högt vattnet en gång varit, och kan komma att bli igen.
I Mora hamn finns högvattenmärken inristade på en påle. Det kan vara svårt att tro att vattnet varit lika högt som personen pekar, men just därför är det av värde att man just har kunskapen sparad.
Vid en av SMHIs mätstationer, Svärdsjö i Hökviksån som är ett biflöde till Dalälven, finns en sten med en inristning kopplat till ett högflödestillfälle 1916. Det hör inte till det vanliga att inristningar hittas vid mätplatser. Om mätserien är tillräckligt lång kan man få en uppfattning om hur ovanlig högvattenhändelsen var.
Nedan visas fler bilder från Torsång och Sälen.
Läs mer om högvattenhändelser i Kunskapsbanken på smhi.se.
1860 - 1800-talets värsta översvämningar i Dalälven inträffar
1916 – Vårflöden i Dalälven, Gavleån och Klarälven
Markering med runor
I Färila används ett klippblock för att beskriva vårfloden. Intressant är också att man använt runskrift för att förmedla sitt budskap. Stenen ligger vid Ljusnan, nedströms Henriksforsen vid Färila. Text och innehåll beskrivs mer i Runskrift avslöjar vårflod.
Hungerstenar
Inte bara högflöden ristas i sten. Så kallade hungerstenar ligger vanligtvis under vattenytan men vid lågflöden dyker de upp och vittnar om tidigare torrår. Enligt Svenska Akademins Ordbok (SAOB) beskrivs hungerstenar som ”sten i insjö som i regeln ligger djupt under vattenytan, men stundom vid torka träder i dagen, vilket senare enl. gammal folktro utgör ett förebud till oår”.
I en text av Selma Lagerlöf kan man ana hur det kan ha varit under ett oår. Följande text finns att läsa i boken ”Stenen i sjön Rottnen”:
Prästen blev stående framför stenen och försökte tyda årtalet. Det ville inte lyckas honom, men det var ändå något i detta, som kom till honom liksom en lättnad och tröst. Det hade varit svåra tider förr också. Vattnet hade stått lika lågt som nu, men människorna hade inte gått under. De hade burit sin tunga och levat vidare. Han grep helt hastigt en skarpkantad sten och började knacka in i stenen det nödårets tal, som han nu själv hade genomlevat. Han satte in i stenen årtalet 1640 så gott han kunde utan stämjärn och hammare. Men då detta var gjort, var det honom inte nog.
Frågan är om stenen finns på riktigt?
Beskrivningar om högflöden i kyrkor
S:t Laurentii kyrka, också kallad Stadskyrkan, är byggd i rött tegel och ligger vid Söderköpingsån på låglänt mark. I S:t Laurentiis kyrkböcker kan anas att man beskrivit högflödestillfälle då församlingen inte kunde besöka kyrkan på grund av "wattenflod".
I en text av Carl Fredric Broocman som besökte kyrkan i mitten av 1700-talet beskrivs följande: År 1749 gjordes, genom afledne Prostens Mag. Carl Echmans berömwärda omsorg och drift, en ansenlig förbättring på thetta Guds Hus; då hela gålfwet med Altare, Prädikstol och Bänkar uphögdes til 5 qwarter, at therigenom förekomma wattnets inbrott, som ofta wid wårflod händt, emedan Kyrkan ligger utmed Ån på en låg och sumpig ort. År 1684 steg wattnet genom wårflod in i Kyrkan til en aln öfwer bänkarna och 3 alnar högt uppå Prädikstolstrappan; hwarefter ett strek står teknat och therhos thesse orden ”År 1684 stod wattnet så högt i kyrkan”
En qwarter är 14,8 cm, så golvet höjdes drygt 70 cm.
Fler märken och berättelser?
Det kan finnas värde i att hitta dessa historiska markeringar av hög- och lågflöden. Om du känner till något som inte beskrivs här, så är vi nyfikna. Skicka informationen till hydrolog@smhi.se. Tack!