Vad är en ispropp?
En ispropp bildas när is samlas i ett vattendrag och stoppar upp flödet. De kan förekomma i landets alla vattendrag men majoriteten har inträffat i Norrland. Torneälven är det vattendrag som drabbats mest av isproppar som orsakat skada. Då i samband med islossning.
En ispropp kan finnas allt ifrån några dagar till flera månader beroende på yttre omständigheter.
Isläggning, islossning, vattenföring, vattnets hastighet, luftens temperatur, väderförhållanden samt älvens strand- och bottenförhållanden samspelar och påverkar bildandet av isproppar. De kan därför vara svåra att förutsäga.
Vilka konsekvenser kan en ispropp få?
Under tiden isproppen är kvar så däms vattnet och kan söka nya vägar. Det kan bli problem med översvämning uppströms och runt isproppen. Om det är kallt vid översvämningen så bildas svallis där vattnet flyter fram.
När isproppen lossnar så är stora krafter i rörelse. Isen kan dra med sig material från stränder och botten och föra dem nedströms. Eventuellt uppdämt vatten släpps fram och det kan bli tillfälligt högt flöde. Isen kan fastna på nytt nedströms och nya packisproppar kan bildas.
Is kan även påverka vattenkraftverk och deras anläggningar. Om mycket issörja bildas kan detta sätta sig vid exempelvis intagen. För att undvika för mycket issörja i vattendragen sänks ibland flödet under kalla perioder så att isen lägger sig. En förutsättning är naturligtvis att vattendom och befintlig tillrinning tillåter det.
När är risken för stora isproppar i samband med vårfloden störst?
Risken för stora isproppar i samband med vårfloden är sannolikt störst om följande faktorer uppfylls:
- stora mängder drivis fyller upp vattendraget under förvintern
- vintern är långvarig och kall så att stark kärnis bildas
- värmeinbrottet på våren kommer snabbt
Om dessa tre faktorer sammanfaller har isarna inte nämnvärt hunnit luckras upp när islossningen börjar. Då vattenflödet ökar starkt, kan stora mängder kraftig is, som inte lätt slås sönder, driva iväg och orsaka stora isproppar och översvämningar.
Isproppar kan bildas på olika sätt
Det finns två olika huvudsakliga sätt som isproppar bildas på:
- Ispropp orsakad av issörja / kravis. Denna typ har ofta långsamma förlopp och sker i anslutning med att det finns öppet vatten. Dessa kan alltså uppstå under hela issäsongen.
- Ispropp i samband med islossning. Denna typ har ofta snabba förlopp och sker oftast i samband med vårfloden.
Isproppar kan dock uppstå på grund av en kombination av ovanstående. Om isen exempelvis lagt sig på en älvsträcka, men går upp direkt vid blidväder kan detta orsaka flak som anhopas och som därefter samlar på sig issörja som växer på isproppen.
Ett annat exempel är om det bildats en dämma som släpper på grund av att trycket från vattnet blir så stort att denna pressas iväg. Isen kan då antingen bre ut sig över stränder, men ibland kommer den nya isen och trycker på ismassan nedströms som sätts i rörelse. Detta kallas ibland ”Isgång”.
Ispropp orsakad av issörja / kravis
När vatten forsar och har hög hastighet lägger sig inte isen även om det kan vara mycket kallt. Där bildas iskristaller, kravis i vattnet. Dessa kan senare fastna på botten eller kantpartier och flocka samman.
I forsar kan kravis kan växa ut över stora områden på grund och stenar (bottenkrav). Älvvattnet kan då dämmas av bottenisen.
När vattenhastigheten minskar, i kurvor, mot stenar, i sammanträngningar samt stränder flockas kravisen och bildar issörja som flyter till ytan. Är vattenhastigheten tillräckligt låg byggs det upp ett istäcke av issörjan. Issörjan kan även fastna under befintliga istäcken och skapa så kallade hängdammar.
Om förutsättningarna är rätt byggs det snabbt på med mera is och bildar en ispropp.
På ett istäckt lugnflytande parti nedströms en fors eller strid älvsträcka brukar issörja samlas i stora mängder under istäcket och bilda en ytisdämma, också kallad hängande isdamm. Vattnet i älven stiger då och lyfter hela isdämman och istäcket utom vid stränderna. Vid stränderna tränger vattnet istället upp på den fastfrusna isen.
Isdämman har i regel stor utsträckning längs älven, varför vattenståndet stiger på en lång sträcka upp mot forsen. På isdämman, där istäcket bärs av issörja, ligger isen högre än till exempel närmast stränderna.
Ispropp i samband med islossning
När isen går upp i vattendragen bildas stora mängder drivande isflak. Om detta packas, vid exempelvis förträngningar eller broar bildas packisproppar. Eftersom islossning oftast sker i samband med vårfloden är flödena redan höga. Packisproppar som dämmer vattnet kan därför ge snabbt stigande nivåer i vattendraget uppströms. Isproppar av denna karaktär fastnar ofta där vattendraget smalnar av, till exempel vid broar.
Islossning i Torneälven
Det finns ett antal ställen i Torneälven där detta är ett problem. Ett särskilt problem är isproppar vid mynningen vid Bottenviken då Haparanda och Torneå kan drabbas av stora översvämningar. SMHI gör prognoser när islossningen beräknas ske vid Haparanda och om det blir en lätt eller svår islossning.
Vissa år har isproppar orsakat stora skador Torneälven. Den tidigaste beskrivningen av katastrofala följder av islossningen är från 1615, då kyrkan i Övertorneå sveptes bort av ismassorna. Under 1900-talet har särskilt svåra islossningar i Torneälven inträffat under åren 1922, 1934, 1944, 1953, 1964, 1971, 1984, 1985 och 1986.
Vid svår islossning bildas isproppar som gör att områden uppströms om fördämningen översvämmas. Ismassor och isblock kan tryckas upp på land och orsaka omfattande skador. De upptornande ismassorna kan med stor kraft krossa och föra med sig byggnader längs älven.
Isproppar bildas vanligen vid älvkrökar och förträngningar kring öar och grund. Många isproppar uppstår också nedanför forsar, där isen är förtjockad av issörja under istäcket och av vatten som frusit till ovanpå isen.
I Torneälven uppstår även problem i mynningsområdet, när älvisen brötar sig mot havsisen, som i regel ligger längre än isen i älven. Islossningens förlopp styrs till stor del av hur tjock isen är och av väderutvecklingen under våren.
Svåra islossningar inträffar ofta när vårfloden kommer plötsligt och isarna är kraftiga. Om vårvärmen kommer snabbt har isen inte hunnit försvagas av solstrålningen. Det snabbt stigande vattenståndet gör då att isen bryts loss från stränderna och knäcks i kompakta isflak som forslas iväg med strömmen och bildar isproppar.