Värmeböljor i havet påverkar havets ekosystem. När temperaturen ökar, kan även värmeböljorna förväntas bli vanligare och mer intensiva. Du kan läsa mer om marina värmeböljor på Kunskapsbanken.
Här visas marina värmeböljor för havets ytlager under sommarhalvåret för fem mätplattformar med minst daglig mätfrekvens.
Ytvattentemperaturen i havet ökar över tid på grund av den pågående klimatförändringen, men även på grund av långsamma naturliga temperaturvariationer. Mänskligheten kan påverka hur varmt havet kommer bli i framtiden genom att begränsa utsläpp av växthusgaser.
Kommentar till resultaten
De fem mätplattformarna har skilda startår, Huvudskär Ost har längst mätserie, från 2001, och Brofjorden har kortast, den startade först 2017. Datatäckningen varierar, främst vid Huvudskär Ost och Finngrundet som tas i land för service vintertid, men generellt så har datatäckningen blivit bättre. Vi visar här beräkning av värmeböljor i havet endast under perioden maj – oktober dels på grund av att några mätplattformar tas upp vintertid, dels för att den här klimatindikatorn fokuserar på marina värmeböljor som sker under den varma delen av året.
Eftersom det i klimatsammanhang är relativt korta tidsserier för marina värmeböljor så kan vi inte visa glidande medelvärden över 10 år som för de andra klimatindikatorerna. Det medför också att det är svårt att urskilja någon trend i antal dagar med värmebölja.
Åren 2006 och 2018 utmärker sig som åren med flest dagar med marin värmebölja. Det finns fler dagar med marin värmebölja i andra hälften av perioden än i första. Det är också tydligt att efter 2019 så blir marina värmeböljor vanligare.
Hur har klimatindikatorn marina värmeböljor beräknats?
Yttemperaturen i havet mäts vid cirka 60 stationer längs Sveriges kuster och i öppet hav. Data samlas in från ferrybox-system på fartyg, kustnära havspeglar, bojar och andra mätplattformar. Dock är inte alla stationer lämpliga för att beräkna klimatindikatorn på ett tillförlitligt sätt. För att kunna beräkna marina värmeböljor krävs minst en daglig mätning från samma plats. Ferrybox-system utesluts därför eftersom de rör på sig.
I öppet hav använder SMHI fem mätplattformar som mäter ytvattentemperaturen på cirka 1 meters djup flera gånger om dagen. Dessa system används för närvarande för att beräkna marina värmeböljor. Det finns även dagliga temperaturmätningar från kuststationer som mäter havsvattenstånd, men dessa stationers placering vid kusten innebär andra utmaningar. Därför används de inte för att beräkna marina värmeböljor i nuläget.
En marin värmebölja definieras utifrån avvikelsen från ett medelvärde. Medelvärdet kallas för stationens klimatologi. Klimatologin är beräknad för normalperioden 1991–2020. Data som används för att beräkna klimatologin är baserat på en temperaturprodukt som till stor del bygger på satellitdata. Läs mer om Klimatologin. Det finns begränsningar i hur väl satellitdata kan representera temperaturförhållanden vid kusten och det är därför som vi har avstått från att ta med de kustnära stationerna.
Gränsvärdet för när en marin värmebölja startar baseras på den 90:e percentilen. När en temperaturmätning ligger över denna gräns tillhör den de högsta 10 procenten av samtliga mätningar vid den stationen för den dagen på året. Värdet måste ligga över gränsen i minst fem dygn för att det ska räknas som en marina värmebölja. En värmebölja kan tillhöra olika kategorier beroende på hur mycket temperaturen överskrider stationens klimatologi (Hobday et al., 2018). Kategorierna baseras på multiplar av det värde som representeras av skillnaden mellan det klimatologiska medelvärdet och den klimatologiska 90:e percentilen, vilket är tröskeln som används för att identifiera marina värmeböljor. För den här indikatorn delar vi dock inte upp dagar med marin värmebölja i olika kategorier.
Ibland saknas det temperaturdata. Om datauppehållet är max en dag så interpoleras detta värde med linjär interpolation av omgivande värden. Är datauppehållet mer än en dag så görs ingen interpolation och data sätts automatiskt till medelvärdet (stationens klimatologi). Detta innebär att om det pågår en värmebölja och det blir ett datauppehåll på mer än en dag så kommer detta automatiskt innebära slutet på den marina värmeböljan. Men är det en lucka mellan två identifierade värmeböljor på två dagar eller mindre så betraktas dessa som en sammanhängande värmebölja.
Beräkningen av indikatorn marin värmebölja samt klimatologin baseras på Hobday et al., 2016.
Vi har valt att även ta med de fem sista dagarna i april och de fem första dagarna i november, därav är full datatäckning för perioden 194 dagar. Vi gör detta för att med säkerhet få med en värmebölja som sträcker sig över månadsskiftet.
Läs mer om marina värmeböljor.
Framtida utveckling av marina värmeböljor
Så länge temperaturen i atmosfären långsiktigt ökar, förväntas även frekvens, varaktighet och intensitet av värmeböljor i havet att öka. Det är dock stor skillnad på ökningen beroende på hur vi lyckas begränsa utsläppen av växthusgaser (AR6 WG1: IPCC, 2021). För ett framtida scenario med låga utsläpp (SSP1-2.6) kan värmeböljor globalt sett bli fyra gånger vanligare mellan 1995–2014 och 2081–2100. Med högre utsläpp (SSP5-8.5) kan de bli upp till åtta gånger vanligare.
Varför är klimatindikatorn marina värmeböljor viktig?
Marina värmeböljor är ett växande hot mot global biodiversitet och viktiga ekosystemtjänster. Temperaturen i havet styr flera biologiska processer, en förhöjd temperatur kan påverka dessa och rubba ekologiska nischer. I Östersjön gynnas till exempel blomningen av cyanobakterier av en högre vattentemperatur. Att definiera och kategorisera marina värmeböljor hjälper oss att bättre förstå deras allvarlighetsgrad och potentiella biologiska effekter. Genom systematisk mätning och långsiktig övervakning av havstemperaturer kan vi kartlägga varaktighet, intensitet och geografisk utbredning av dessa fenomen. Detta är en central del i arbetet med att minska risken för och mildra konsekvenserna av marina värmeböljor.
Hur definieras en marin värmebölja?
När temperaturen i havet överstiger ett gränsvärde (ett klimatologiskt medel) under minst fem sammanhängande dagar definieras den perioden som en marin värmebölja. Den marina värmeböljan avslutas när temperaturen inte längre överstiger gränsvärdet. Men är det en lucka mellan två identifierade värmeböljor på två dagar eller mindre så betraktas dessa som en sammanhängande värmebölja.