Svenska nederbördsrekord

Den högsta uppmätta årsnederbörden i Sverige är 1866,1 mm, som föll år 2008 i Mollsjönäs i Västergötland. Den högsta dygnsnederbörden vid en officiell SMHI-station är 198,0 mm, som föll den 28 juli 1997 i Fagerheden i Norrbotten. Den största mängden under en timme är 86,3 mm och uppmättes under ett skyfall över Uppsala den 17 augusti 1997.

Rekord för månadsnederbörd

De mest extrema månadsnederbördsmängderna under perioden december-april har uppmätts i de västra fjälltrakterna.

Väderläget i sådana fall är att en lång rad av lågtryck rör sig i en bana där centrum passerar nordligaste Skandinavien eller havet norr därom. Mild, fuktig Atlantluft strömmar då in över norra Skandinavien med sydvästliga vindar. Nederbördsutlösningen förstärks när luften träffar fjällkedjan och tvingas stiga vid passagen österut. På lågtryckens baksida för den nordvästliga luftströmmen med sig talrika byar av regn, snöblandat regn och snö.

Under perioden maj-november har flera månadsrekord noterats i de västra delarna av södra Sverige. I sådana fall är väderläget oftast att lågtryck dominerar med sval, instabil skiktad luftmassa inom vilken talrika åskväder och lokala skyfall förekommer.

* Vid observatoriet på Pårtetjåkko (1834 meter över havet) uppmättes i juli 1915 en månadsmängd på 404 mm. Observationerna på Pårtetjåkko har dock aldrig officiellt bearbetats av SMHI.

Årsrekorden är egentligen inte anmärkningsvärt höga med tanke på att medelvärdet av årsnederbörden i de nederbördsrikaste delarna av Lapplandsfjällen beräknas vara ca 2000 mm. I extrema fall torde årsnederbördsmängder på minst 2500 mm kunna förekomma där något enstaka år, då frekvensen av vindar från sektorn sydväst-nord är extremt hög. Direkta mätningar saknas dock.

Största nederbördsmängd under en godtycklig period av 365 dygn
2134,8 mm i Mollsjönäs (Västergötland) den 21 nov 2007-19 nov 2008

Största nederbördsmängder under en godtycklig period av 31 dygn

• 477,4 mm i Riksgränsen (Lappland) den 16 jan 1911-15 feb 1911
• 468,3 mm i Mjölkbäcken (Lappland) den 17 jan 1989-16 feb 1989
• 454,3 mm i Mjölkbäcken (Lappland) den 28 dec 2019-27 jan 2020

Rekord för dygnsnederbörd

Under årets tre första månader plus december är det i de västligaste fjällen nära norska gränsen som de största dygnsmängderna har inrapporterats.

I dessa fall är nederbörden ihållande under dygnet. Nederbörd faller som varmfrontsnederbörd i varmsektorn mellan varm- och kallfrontspassagerna och ofta även efter att kallfronten passerat.

Stora dygnsmängder under perioden maj-november faller i samband med kraftiga, långvariga regnskurar oftast i samband med åska och ibland hagel. Men i några fall är även passerande lågtryck och fronter inblandade, och i regnområdena finns då ofta insprängda åskceller.

* Ursprungligt rapporterat värde var 101,0 mm, men en del av denna mängd hade troligen fallit dygnet innan. Därför korrigerades dygnsnederbörden av SMHI till 90,0 mm. Den största direkt uppmätta dygnsmängden i mars i Sverige är 84,4 mm i Joesjö 25 mars 1982.
** 260 mm rapporterades av en privatperson i Vånga i nordöstra Skåne den 31 juli 1959. 240 mm rapporterades genom privata mätningar i Trekanten i sydöstra Småland den 26 juli 1972.
*** 237 mm uppmättes i Karlaby i Skåne 6 augusti 1960 vid ett hydrologiskt projekt. 276 mm uppmättes av privatpersoner på Fulufjället i Dalarna 30-31 augusti 1997.

Rekord för kortare tidsperioder

När det gäller rekord för kortare perioder än ett dygn så är den huvudsakliga källan det automatiska stationsnät som SMHI etablerade i mitten av 1990-talet. I SMHIs nät finns även en del externt ägda automatstationer, som exempelvis Uppsala universitets automatstation som svarar för rekordet för största mängd under en timme.

Nederbörd över 12 och i vissa fall 6 timmar har sedan lång tid tillbaka även rapporterats från många manuella stationer.

Rekorden från SMHIs automatstationer är i allmänhet beräknade från löpande 15-minutersvärden. Sedan några år tillbaka finns även minutvärden av nederbörd för SMHIs automatstationer.

Även om manuella stationer egentligen inte mäter nederbörd över korta tidsperioder, så kan det finnas anteckningar om att nederbörden i huvudsak fallit under en kort period. Nederbördsmängderna är sannolikt pålitliga eftersom observatörerna varit erfarna, men en viss osäkerhet kan råda kring den exakta tidsangivelsen.

Vid sidan av officiella SMHI-stationer finns privata mätningar och externa stationsnät som drivs av exempelvis kommuner. Det totala antalet sådana mätpunkter är mycket stort och nederbördsmängderna därmed ofta större än motsvarande officiella rekord.

Det man får hålla i minnet när det gäller den formen av mätningar är att det ibland kan vara svårt att hitta ett ursprungligt originalvärde för den som vill göra en återanalys av värdena.

Stationstätheten har varierat

Eftersom nederbördsintensitet och nederbördsmängd varierar kraftigt mellan närbelägna platser är sannolikheten för att upptäcka de mest extrema nederbördsmängderna beroende av hur tätt nätet av nederbördsstationer är. Antalet mätpunkter var ca 400 under perioden 1880-1900 och ökade därefter till ungefär 800 på 1940-talet.

Fördelningen av mätstationer över Sverige har varit ojämn. I äldre tid var stationsnätet mycket glest i främst nordvästra Norrland. Eftersom det är svårt att mäta nederbörd i helt obebodda trakter innebär det att mätpunkter i hög terräng är underrepresenterade. Det är mycket få nederbördsstationer i Sverige som ligger högre än 600 meter över havet.

På grund av det glesa nätet av mätstationer fångar vi inte alltid de verkligt stora nederbördsmängderna. Nederbördsmängden under en månad eller ett år stiger med 10-20 procent för var 100:e meter terrängen höjer sig. I högt belägen terräng inom de nederbördsrika västra fjälltrakterna har de officiella rekordvärdena därför säkert överskridits en hel del där.