Halofenomen

Halo kallas de optiska fenomen i form av färgade eller ofärgade ringar, bågar, pelare eller ljusa fläckar runt solen och ibland månen. Dessa fenomen uppstår genom ljusets brytning och reflektion i iskristaller, som svävar i atmosfären. Ordet härstammar från grekiskan och betyder cirkel.

Halo är ett väderfenomen som relativt ofta framträder på himlen, många gånger i samband med annalkande frontsystem och nederbördsområden. Halon kan vara ett tecken på en förändring i vädret, men säkert är det inte.

Fenomenet uppstår då sol- eller månljuset bryts och reflekteras i iskristaller som svävar i atmosfären. Halo kan därför bli synliga i samband med tunna, höga ismoln som Cirrus (fjädermoln) eller Cirrostratus (slöjmoln). Dessa rena iskristallmoln uppstår i troposfärens högre skikt och är ofta mycket tunna, så att den blå himlen kan lysa igenom molnslöjan.

Halofenomen nära marken

I samband med kallt väder på vintern kan halofenomen uppstå även nära marken. Halofenomenen skapas då av iskristaller i frostdimma eller dis, och till och med kring andra ljuskällor än sol och måne, såsom gatlyktor.

Det är samma typer av halofenomen som kan förekomma i höga moln. Men de upplevs ligga mycket närmare och kan synas med partier av terrängen som bakgrund. Dessa halofenomen är dessutom ofta kraftigt färgade vilket kan ge vackra färgskiftningar i naturen.

Iskristaller fungerar som prismor

Iskristaller bildas av vatten därför är de precis som snöstjärnor sexkantiga (hexagonala). De fungerar därför som sexsidiga prismor med sexhörniga tvärsnitt och släta rätvinkliga basytor. De vägar som ljuset kan ta genom dessa prismor leder till olika brytningsvinklar, och det är ljusbrytning och ljusreflektion som ger upphov till ringarna runt solen eller månen.

Alla iskristaller ger inte upphov till halo. En förutsättning är nämligen att kristallerna är regelbundna, inte trasiga och inte alltför sammansatta. Detta för att ljusbrytning och reflektion ska bli så regelbunden som möjligt. Det är alltså bara de allra enklaste kristallerna som ger upphov till halo.

Några av halokomponenterna är färgade i regnbågens färger, ett välbekant fenomen vid ljusets brytning genom ett prisma. Iskristaller som växer snabbt kan rymma håligheter och vara ojämna vilket ger en oregelbunden spridning av solljuset till ett jämnt soldis.