Huvudinnehåll
Utforska ett ämne i kunskapsbanken
Meteorologi
Faktapaket: Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
En grogrund för lågtryck
Horisontella temperaturkontraster i fria atmosfären skapar inte bara vind, vinden skapar och förstärker också dessa temperaturkontraster, vilket i sin tur ger förutsättningar för lågtrycksutveckling.
Den här artikeln är en del av en artikelserie skriven av Anders Persson som var meteorolog på SMHI. Artikeln publicerades i Månadens Väder och Vatten 10/2006.
Vinden på högre nivåer tenderar att strömma ungefär parallellt mellan olika luftmassor. Att de ganska diffusa luftmassegränserna ändå skärps till skarpa frontzoner, med åtföljande "väder", beror ofta på de jetströmmar som frontzonerna själva skapat på omkring 10 km höjd (Fig. 1) (se även artikeln Varför driver molnen åt olika håll?).

Fig1. En frontzon, gränsytan mellan varm och kall luft, med ett jetströmsområde som genomströmmas av kraftiga vindar (svarta pilar) samtidigt som själva området rör sig långsamt nedströms.
Eftersom jetströmsområdet rör sig betydligt långsammare, 5-10 m/s mot jetvindens 30-70 m/s, undergår luften under sin rörelse kraftiga accelerationer och retardationer (Fig. 2).

Fig2. Ett typiskt jetströmsområde. De tunna svarta linjerna anger linjer för lika lufttryck (isobarer). Vid ”infarten” ökar luften (svarta pilar) sin hastighet under rörelse mot lägre tryck, vid ”utfarten” minskar den sin hastighet under rörelse mot högre tryck.
Jetströmmens infart...
Vid jetströmmens ”infart” kommer vinden in över en allt kraftigare tryckgradient (isobarerna trängs ihop). Där blir tryckgradientkraften kraftigare än corioliskraften, som ju bara beror på vindens hastighet. Den senare kan inte förhindra att vinden i huvudsak rör sig lite sidledes, mot lägre lufttryck, och därvid ökar sin hastighet.
Därvid transporteras den varma luften på hög nivå mot det kalla hållet och, som en ”rekyleffekt”, den kalla luften på låg nivå mot det varma hållet. Detta planar ut fronten och minskar lägesenergin till fördel för rörelseenergin.
... och utfart
Vid ”utfarten” kommer motsatsen att inträffa. Den kraftiga vinden kommer in över en allt svagare horisontell tryckgradient (isobarerna glesar ut), corioliskraften blir nu starkare än tryckgradientkraften och förmår vrida vinden åt höger tillbaka, mot högre tryck, samtidigt som den bromsas in (se även artikeln Atmosfären rör sig av bara farten).
Här är det trögheten hos den anrusande luften i jetströmmen (rörelseenergi) som driver fram en sjunkande varm och stigande kall luftrörelse. Kall luft pressas i högre nivåer mot det varma hållet, varm luft på lägre nivåer mot det kalla hållet.
Detta reser upp fronten, ökar lägesenergin på rörelseenergins bekostnad och därmed förutsättningarna för en lågtrycksutveckling (Fig. 3).

Fig3. Vid jetströmmens ”infart” avkyler vertikalcirkulationen den varma luften och värmer upp den kalla. Därvid minskar temperaturkontrasterna och frontens lutning. Det motsatta sker vid ”utfarten” där kall luft avkyls, varm luft uppvärms. Temperaturkontrasterna ökar och fronten blir brantare.
Temperatur- och lufttryckskontraster
Ett annat sätt att se det här är att återkoppla till vad vi berättat i en annan artikel av serien (se artikeln Solen värmer jorden - jorden värmer atmosfären). Uppåtstigande luft tenderar att kyla av atmosfären, sjunkande luft att värma upp den. Eftersom detta sker vid ”infarten” leder det till att den skarpa horisontella temperaturkontrasten mellan varm och kall luft efterhand försvagas, medan det omvända sker vid ”utfarten” där kontrasterna förstärks.
Samma sak sker med den horisontella lufttryckskontrasten vilken gradvis försvagas vid ”infarten” men förstärks vid ”utfarten”. Följden blir att hela tryck- och temperatursystemet rör sig sakta nedströms, oftast österut, samtidigt som jetvinden snabbt strömmar igenom.
Mer i detta faktapaket
- Meteorologi
Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
I en artikelserie i SMHIs månatliga tidskrift Väder och Vatten beskrevs luftens och vattnets rörelser från sjöbris till monsun, från tidvatten till...
- Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
Norra polcirkeln soligast i världen
Solen är källan till all energi och allt liv och rörelse på jorden. Om någonstans så märks det i Lappland under somrarna när växtligheten fullständ...
- Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
Kall snö strålar värme
Latituden och årstiden bestämmer hur koncentrerat solljuset blir. Står solen 45° över horisonten fördelas den inkommande solstrålningen på en yta s...
- Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
Solen värmer jorden - jorden värmer atmosfären
Att det är den upphettade jordytan och inte solens strålar som värmer upp atmosfären visar sig bland annat under klara morgnar, då temperaturen kan...
- Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
Från sjöbris till monsun
Genom omblandning fördelas värme mellan de upphettade tropikerna och de avkylda polarregionerna över större områden i atmosfären. Men omblandningen...
- Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
Den förunderliga corioliseffekten
När temperaturskillnader jämnas ut genom att varm luft förs mot kallare nejder, och kall luft mot varmare, sker det inte utan motstånd. Jordrotatio...
- Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
Jordrotationens yllemösse-effekt
Effekten av jordens rotation, den så kallade corioliseffekten, är att varje rörelse böjs av i rät vinkel åt höger på norra halvklotet och åt vänste...
- Artikelserie från Väder och Vatten om atmosfärens allmänna cirkulation
Den subtropiska Midgårdsormen
Som en Midgårdsorm slingrar sig den subtropiska jetströmmen runt jorden på cirka 30° latitud. Det är det kraftigaste och mest omfattande vindsystem...
Faktapaket meteorologi
Alla faktapaket inom meteorologi
Vi har satt ihop artiklar utifrån kategorier. Allt för att du ska få ett samlat innehåll.