Golfströmmen och skräpet i Sargassohavet

Världshaven utgör viktiga lagringsmagasin för fuktighet och värme. Det är därför av stor betydelse att denna värme också transporteras av strömmar i de stora oceanerna, främst Golfströmmen och Kuroshioströmmen.

De medurs strömmande vindarna runt de atmosfäriska "rotorhjul" som utgörs av de jättelika subtropiska högtrycken (se artikeln Tropikernas cirkulation) driver i de stora världshaven liknande "rotorhjul" med strömning medurs (moturs på södra halvklotet).

Vad som kan verka egendomligt är att de atmosfäriska och oceaniska rotorhjulen inte sammanfaller. Vi kan se detta i Atlanten. Det atmosfäriska rotorhjul som skapas av det azoriska högtrycket mellan 20º och 40º latitud ligger mitt emellan Karibiska havets övärld och Nordafrika.

Det oceaniska hjulet däremot ligger kraftigt förskjutet västerut, med svagare strömning på den östra sidan och kraftigare på den västra. För att förstå detta måste vi gå tillbaka till den ursprungliga beskrivningen av effekten av jordrotationen, corioliseffekten.

Corioliskraften varierar med latituden

Corioliskraften driver in alla rörelser i krökta banor, så kallade tröghetscirklar, med krökningsradier som är proportionella mot hastigheten och omvänt proportionella mot corioliskraften. För 1 m/s är radien av storleksordningen 1 mil.

Hade corioliskraften varit oförändrad med latituden hade den drivit in all rörelse i exakta cirklar. Men corioliskraften varierar med latituden. Den är svagare i söder och kraftigare i norr.

Det medför att tröghetsrörelsen inte följer en exakt cirkelbana, utan en kurva som öppnar sig västerut. Vind som enträget sätter vattnet i rörelse driver alltså in det i spiralrörelser, som sakta driver västerut.

Vi får en nettodrift av vatten från oceanernas östra delar mot de västra. Denna omfördelning av vattenmassan skapar ett vattenberg eller "vattenhögtryck" med centrum över de västra delarna av oceanerna.

Detta leder i sin tur till att vattenhastigheten ökar, och att vi får en kraftig ström mot nordost utanför den amerikanska ostkusten.

Tång och skräp samlas i vattenspiral

Men corioliskraftens avlänkande inverkan är inte slut med detta. Vindarna över haven sätter vattnet i det översta skiktet i rörelse i vindens riktning. Genom vattnets inre friktion (viskositet) kommer rörelsen att dra med sig vattnet i skiktet strax under.

På grund av corioliskraften avlänkas denna rörelse något till höger. Vattenskiktet därunder blir i sin tur också avlänkat högerut och så vidare neråt i en slags spiral tills vattnet strömmar i motsatt riktning, men långsammare än vid ytan.

Corioliseffektens avlänkning av ytvattnet inåt mot rotorhjulets centrum har som följd att drivande tång och skräp ansamlas inne i "hjulet". Detta sker i det beryktade Sargassohavet strax öster om Florida, där skeppsbrutna drunknar insnärjda i tång. Enligt en fantasifull hypotes lär också fartyg försvinna i djupen, då metangasbubblor stiger upp från ruttnande bottenslam.