Tropiska cykloner från Honduras till Norge

Tropiska cykloner är ovädersvirvlar som då de har vindar på minst 33 m/s klassas som tropiska orkaner. I Asien kallas de "taifuner" och i Amerika "hurricanes". I vidare bemärkelse bildas de inte bara över varmt oceanvatten på låga latituder, utan besläktade fenomen kan också förekomma i Medelhavet, ja de har till och med ettriga norska småsyskon.

Ett gammalt missförstånd av corioliskraften var att vindhastigheten, det vill säga vindenergin, delvis hämtas ur jordrotationen. Därför förbryllades meteorologerna länge av att de kraftigaste stormarna (över 30 m/s) uppträdde på ganska låga latituder där corioliskraften är svag.

Men ingen energi hämtas ur jordrotationen och det var just den existerande, men svaga corioliseffekten som möjliggjorde de intensiva tropiska cyklonerna.

Detta gäller för övrigt också den kraftiga subtropiska jetströmmen. På mellanbredderna, där corioliskraften är starkare, är vindarna svagare både i stormarna och i jetströmmarna.

Vi förstår denna skenbara paradox om vi drar oss till minnes att corioliseffekten strävar att söka driva tillbaka luften varifrån den kom i en så kallad "tröghetscirkel" och därmed göra det svårare för luften att förflytta sig ansenliga sträckor. Eftersom tröghetscirklarnas radie minskar med latituden blir denna tillbakadrivande mekanism kraftigare på högre breddgrader, svagare på lägre.

På lägre breddgrader kan luften av horisontella tryckskillnader därför accelereras långa sträckor och komma upp i höga hastigheter innan den svaga corioliskraften börjar vrida den tillbaka. Genom den så kallade geostrofiska anpassningen får man här också kraftiga horisontella tryckskillnader och därför djupa lågtrycksminima.

Dock får inte corioliskraften vara hur svag som helst. I ett band på 600 km närmast ekvatorn är corioliskraften alltför svag varför luften strömmar direkt från högt till lågt lufttryck, utjämnar tryckskillnader och medger inte några virvelbildningar alls.

En tropisk cyklon bildas

För att tropiska cykloner skall bildas krävs det, förutom en viss corioliskraft, ett varmt fuktigt underlag med liten friktion. Det är därför alla tropiska cykloner bildas ute på de oceaniska vidderna. Ytvattentemperaturen får dessutom inte vara under 28°C, i alla fall för att riktigt kraftiga tropiska cykloner ska kunna bildas.

Det förklarar varför det sällan eller aldrig bildas några tropiska cykloner runt Sydamerika. Flödet av kallt vatten från Antarktis håller ner temperaturerna. I mars 2004 väckte det därför litet av en sensation när en tropisk cyklon bildades i tropiska Sydatlanten. Sedan dess har ytterligare några tropiska cykloner bildats på Sydatlanten, men det är för tidigt att tolka detta som en klimatförändring i det avseendet.

Vad som får det tropiska ovädret att starta är inte riktigt klargjort. Men det börjar på höga höjder. Av någon anledning transporteras i ett visst område mer luft bort än vad som förs in. Detta märks i de lägre nivåerna som ett tryckfall, vilket leder till att mer luft från omgivningen börjar strömma in.

När luften strömmar in (konvergerar) stiger den uppåt och avkyls så att vattenångan i luften kondenserar och frigör latent värme. Den uppvärmda luften expanderar och förstärker den uppstigande luftströmmen. På hög höjd utbildas ett högtryck varifrån luften accelererar ut.

Denna "export" av luft underhåller och förstärker tryckfallet i lägre nivåer. Mer luft accelereras där in från omgivningen och styrs in i en virvel. Eftersom avböjningen är svag kan stora områden bidra med luft.

Luften når snart så höga hastigheter att centrifugaleffekten slungar den utåt. Luft från högre höjder sugs därvid neråt i virveln. Neråtriktade vindar är molnupplösande och resultatet blir molnfritt väder i cyklonens mitt, i dess "öga".

Liknande oväder på nordliga breddgrader

Oväder som i mångt och mycket påminner om tropiska cykloner, har observerats på höga latituder när kall luft från en kall landmassa strömmar ut över ett relativt varmt hav, till exempel mellersta och östra Medelhavet.

De är dock mindre till omfånget än de tropiska cyklonerna på grund av en starkare corioliskraft. Det gäller än mer de små polära lågtryck vid Norges kuster, som vintertid kan ställa till stora skador, dock inte lika svåra som deras större syskon gör i tropikerna.

De tropiska cyklonerna börjar försvagas när de kommer in över land eller kallare vatten. Ibland kan de dock omformas till kraftfulla mellanbreddscykloner.